DEBATT Vi har en ny kapprustning i världen som bland annat gäller modernisering av atomvapen. 1 800 stycken står redo att avfyras med några minuters varsel, i USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike. Ett kärnvapenkrig skulle troligen bli slutet på det mesta av vår civilisation och en dödsstöt för klimatet. Så vad gör Sverige i det läget? Ett militärt och politiskt etablissemang arbetar hårt för att vi ska ansluta Sverige till militäralliansen Nato, där kärnvapen ingår som en viktig del. Därmed kan Sverige inte ställa upp på FN:s deklaration om förbud mot kärnvapen, trots att ungefär nio tiondelar av svenska folket vill ha ett förbud.
Sveriges tidigare neutralitetspolitik gick att begripa förnuftsmässigt – den nya linjen har en rad konstruerade argument men inget som talar om hur Sveriges säkerhet skulle öka med en koppling till ett av blocken i ett eventuellt krig. Liksom tidigare står ett politiskt etablissemang med en snäv militärstrategisk syn mot en folklig opinion med en humanistisk syn.
Ryssland skulle se det som ett allvarligt hot om Natos atomvapen fanns på svensk mark, inte långt från Kaliningrad och S:t Petersburg. Kärnvapen som kan avfyras med några minuters förberedelsetid innebär också ett extremt farligt läge för misstag. Både Ryssland och USA har rapporterat om datorfel i varningssystemen och ansvariga personer som inneburit risker. Ett globalt kärnvapenkrig ”av misstag” har mycket små säkerhetsmarginaler.
Förra året beslutade FN:s generalförsamling med stor majoritet om ett förbud mot tillverkning, innehav och användning av kärnvapen. ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, fick 2017 Nobels fredspris för att starkt ha bidragit till förbudet. Enligt Hans Blix, chef för Internationella atomenergiorganet IAEA och för FN:s vapeninspektörer i Irak, var FN:s beslut en protest mot att kärnvapenstaterna tycks ha övergivit all ambition om nedrustning och istället utvecklar vapen. De har inte följt nedrustningsavtalet de signerade för nästan femtio år sedan.
Kärnvapenmakterna uteblev från FN-mötet. Det nya avtalet påbjuder nämligen förhandlingar om nedrustning tvärt emot NATO:s strategi som innebär en möjlig insats av kärnvapen. Sverige och utrikesminister Margot Wallström var däremot pådrivande. Efter påtryckningar från USA:s utrikesminister James Mattis, med innebörden att Sverige skulle riskera det militära samarbetet med Nato, ändrade Sverige inställning. Allianspartierna har sedan tidigare varit för en Nato-anslutning. Också socialdemokraterna som står för ett långtgående samarbete med Nato och stora Nato-övningar på svensk mark lade frågan i en utredning.
Vilka är argumenten för att Sverige ska liera sig med eller bli medlem i Nato? Jo, att Ryssland är aggressivt (Ukraina och Krim), att FN-resolutionen ändå är för vag och därmed verkningslös och att svenskt försvar är nedrustat.
• Rysslands aggressivitet handlar inte om Sverige eller staterna runt Östersjön utan om en mycket komplicerad situation i Ukraina och Krim, bland annat med ryska medborgare inblandade. Det har ingenting med Sveriges säkerhet att göra. Skrämselpropaganda.
• En verkningslös resolution? Nej, Hans Blix menar att kärnvapenmakterna är oroliga för att det ska börja ses som mindre legitimt att inneha kärnvapen, därför är de motståndare till FN-resolutionen. Om den inte hade någon verkan – varför skulle de bråka om den?
• Sverige har rustat ner sitt försvar och behöver hjälp av Nato om Ryssland anfaller. Visst är Nato en stark militär makt, men hur skyddar de oss mot kärnvapen utan att vi först blir utraderade?
Till sist: Det finns alternativ. Det FN står för och det Sverige har stått för är den enda vägen om vi inte vill ha krig – samtal, träffa meningsmotståndare och försöka förstå dem och lösa konflikter på fredlig väg. En macho-lösning står mot en humanitär utveckling.
