Många svenska kraftvärmeverk eldas med sopor, men eftersom vi svenskar är så duktiga på att sortera och skicka vårt avfall till återvinning så räcker inte de svenska soporna till. Då skeppas norska, brittiska och irländska sopor hit i stället. För värmeverken är det en bra affär. De får betalt för att ta hand om soporna, och tar också betalt för värmen och elen som de genererar.

Under 2016 tog vi hit cirka 1,3 miljoner ton sopor, vilket är mellan 20 och 25 procent av det avfall som eldas upp i värmeverken i Sverige.

Avfallsbranschen ser sopimporten som en insats för miljön. Bättre att göra el och värme av dem än att lägga dem på stinkande soptippar där de läcker ut skadliga ämnen, tycker man.

Fri rörlighet

Dessutom är sopor en resurs, och precis som för varor och tjänster råder fri rörlighet i EU för avfallet. Miljön ser inga nationsgränser, förklarar flera från avfallsbranschen.

– Vi lever i en internationaliserad ekonomi i dag. Och jag har aldrig mött någon miljöforskare som tycker att nationsgränser ska styra miljöarbetet, säger Ulf Wikström, hållbarhetschef för Stockholms exergi, som har två kraftvärmeverk i Stockholmsområdet som eldas med bland annat importerade sopor.

Han tycker att svenskar ska fortsätta att sortera sitt avfall.

– Om man inte sorterar kommer inget av det att återvinnas, säger Ulf Wikström.

Men sopimporten får kritik.

– Väldigt mycket av de importerade soporna är plast. Vi tycker att man i första hand ska trycka på för att öka återanvändningen av material, och sopimporten där man bränner avfallet tar bort incitamenten för det, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Billigt att slippa soporna

Det är billigt för länder som Norge och Storbritannien att skicka hit sina sopor i stället för att bygga ut sin egen återvinning och avfallshantering, konstaterar hon. Och svenska kraftvärmeverk tjänar också pengar på sopimporten.

– Eftersom det finns en affär i detta fortsätter det, säger hon.

Men Ulf Wikström tycker att det är korttänkt att bara lägga moraliska värderingar, som att ”ta hand om sin egen skit”, på sopproblemet.

– Då får man tänka ett varv till. Var och en kan inte ta hand om allt själva ändå. Det viktiga är ju att avfallet hanteras bra, och inte hamnar på soptipp. Samarbete mellan myndigheter och företag och mellan länder är enda sättet att lösa detta.

Karin Lexén förklarar att sopförbränningen också är lägre beskattad än annan verksamhet som släpper ut koldioxid. Tidigare fanns en skatt på avfallsförbränning, men den togs bort 2010. Sedan dess har sopförbränningen och sopimporten ökat när fler kraftvärmeverk som tar sopbränsle byggts.

Ulf Wikström, och andra inom avfallsbranschen, pekar dock på miljöfördelarna.

– Det läggs massor av avfall på deponi inom EU i dag. Även om kretsloppshanteringen skulle realiseras i dag, med ordentlig sortering av förpackningar och biologiskt avfall, så skulle ändå över 50 miljoner ton per år behöva läggas på deponi inom EU. Fjärrvärmeproducenterna har kapacitet att ta hand om en liten del av det.

Behöver el och värme

– Det är inte fel att Sverige hjälper till, vi har dessutom behov av värme av elenergi här och har ett utbyggt fjärrvärmesystem. Om inte avfallsbränslen användes så skulle vi behöva använda något annat i stället.

Han understryker att det inte råder några delade meningar om att mer material måste återvinnas. Så kommer det att bli också, även i EU, försäkrar han.

– Men det måste också skapas incitament för tillverkarna att skapa material som kan återvinnas.

Det gäller att skjuta prick när det gäller metoder för avfallet, utvecklar han. Det finns sådant som är giftigt, och som inte går att återvinna. Men det som går att göra nytt material av ska cirkuleras. Det gäller också att skapa efterfrågan på återvunnen plast, exempelvis med krav på en viss inblandning av den i nya saker, tycker han.

– Återvunnen plast ska ses som lika värdefullt som den olja som används för att tillverka plasten, säger Ulf Wikström.