– Vi är självklart väldigt stolta att ha vunnit och att industriell symbios uppmärksammas, säger Lisbeth Randers, affärsutvecklingschef på Kalundborg Symbiosis.

I inte mindre än 40 år har den danska staden Kalundborg arbetat med konceptet industriell symbios. Kort beskrivet handlar det om att ta vara på de resurser och industrier som finns i ett specifikt geografiskt område och söka samarbete och nyttjande av varandras restprodukter för att minska behovet av insatsprodukter och avfallshantering.

– Grundprinciperna bygger på cirkulär ekonomi men industriell symbios är så mycket mer. Man använder resurser i olika kvaliteter i hela kedjan. Tillvägagångssättet utgör en väldigt bra affärsmodell. Våra verksamheter har växt och skapat många nya arbetstillfällen.

– Vi har dessutom besparat atmosfären utsläpp av över 635 000 ton koldioxid och fått minskade kostnader på motsvarande 182 miljoner kronor. Därtill har vi räknat ut att det har gett över 100 miljoner kronor i socioekonomiska värden, beskriver Lisbeth Randers.

I Kalundborg samlas flera kemiska industrier som sysselsätter omkring 5 000 personer. Det produceras bland annat smörjolja, gipsplattor, tvättmedel och stora delar av världens insulin. Här finns lokal hantering av spillvatten, spillvärme och ”avfall”.

Energi, vatten och råvaror flödar mellan de olika industrierna i ett intrikat cirkulärt system med minimalt spill.

I området finns ett särskilt startup-center som stödjer nya företag som kan ingå i den industriella symbiosen.

Även om Kalundborg var tidigt ute med det här arbetssättet de senaste decennierna menar Mats Eklund, professor vid Linköpings universitet att idéerna knappast är nya. Vi har bara blivit förförda av de ekonomiska normer som varit rådande under det senaste seklet.

– Industrier var mycket bättre för hundra år sedan på att jobba med hela råvaran, till exempel, nära ett sågverk fanns industrier där hela trädet användes till allt möjligt. Då utgick man från ”the economy of scope”. Sedan fick alla lära sig ”the economy of scale” med specialisering, globalisering och storskalighet. Visst, det har varit oerhört framgångsrikt på att skapa välstånd, men det finns en baksida.

– När vi odlar spannmål storskaligt på ett ställe, lax på ett annat och föder upp djur på ett annat, så blir det allvarliga resurs- och föroreningsproblem. Vi börjar bli riktigt oroliga för det långsiktiga i det här systemet, beskriver han.

Ett annat modernt exempel är Sveriges näst största tomatproducent, Elleholms tomater i Mörrum, som utnyttjar överskottsvärme från Södras bruk för att värma växthusen, vilket innebär att tomaterna blir 20 gånger bättre ur klimatsynpunkt jämfört med andra tomater.

I Västsverige har troligen Sotenäs symbioscentrum kommit längst, där Sotenäs kommun är huvudman. En av verksamheterna Swedish Algea factory har vi tidigare skrivit om i Syre Göteborg. Här arbetar de flesta företagen med havsbaserade produkter.

– Nyttan med symbios i Sotenäs är minskade transporter, lägre koldioxidutsläpp och minskad övergödning. Istället för att transportera bort avfall använder vi dem lokalt som resurser. Det blir en socioekonomisk nytta av att skapa nya och behålla företag lokalt. Målet är att starta ekologiskt hållbara företag, säger Peter Carlsson, symbiosutvecklare på Sotenäs kommun.

I Sotenäs har det skapats 25 nya företag ur det här samarbetet, och genererat 400 miljoner kronor per år i ökad ekonomisk omsättning. Därtill har konceptet bidragit till minskade kostnader för avfallstransporter på 164 miljoner kronor årligen.

– Vi kan inte titta på enskilda produkter eller organisationer längre, utan vi måste prata om system, sammanfattar professor Mats Eklund.