Sedan länge är det känt att gorillahannar lever i en hård och konkurrensutsatt värld där de tvingas tävla med varandra för att få tillgång till honorna.
För några år sedan visade dock forskare vid bland annat Northwestern University i USA att hannarna bland bergsgorillorna i Rwanda i Afrika inte bara tävlar med varandra. De gör något annat också, som är ganska unikt för däggdjur. De hjälper till med att ta hand om ungarna, och då inte bara sina egna utan även de andra som lever i samma grupp.

Nu kan samma forskare visa att de hannar som gör det får mer sex. Antalet parningstillfällen ökar.
– Hannarna spenderar en stor del av sin tid med grupper av ungar, och de som umgås och sover mer med ungarna får i slutändan fler reproduktionstillfällen. En möjlig förklaring är att honorna väljer att para sig med hannarna utifrån dessa interaktioner, säger Christopher Kuzawa, professor i antropologi vid Northwestern University.

Både människor och bergsgorillor är unika så tillvida att de är de enda av de större aporna som på regelbunden basis utvecklar starka, sociala, band till sina barn eller ungar. Genom att studera varför bergsgorillor agerar som de gör, hoppas forskarna förstå hur omhändertagandet av barn bland dagens män har utvecklats.

– Vi har vetat länge att hannarna bland bergsgorillor tävlar med varandra för att få tillgång till honorna och antalet parningstillfällen. Men vår forskning visar att det finns olika strategier. För även när vi kontrollerar resultatet för hur dominanta hannarna är, deras ålder och antalet reproduktionstillfällen, så är det de hannar som har dessa starka, sociala, band till barnen som är mycket mer framgångsrika, säger Stacy Rosenbaum, även hon författare till den artikel som publiceras i Scientific Reports.

Enligt forskarna kan detta ge en fingervisning om var vårt eget beteende kommer ifrån.

– Traditionellt har vi trott att det manliga omhändertagandet är beroende av en specifik social struktur, monogami, eftersom det säkerställer att mannen tar hand om sina egna barn. Vår forskning visar dock på en alternativ väg där evolutionen kan resultera i detta beteende, även om hannarna inte vet om avkomman är deras egen eller inte, säger Stacy Rosenbaum.