I fjolårets granskning uppmärksammade Skolinspektionen flera stora brister i sex- och samlevnadsundervisningen. Undersökningen visade bland annat att många lärare fortfarande tycker att det är svårt att prata med sina elever om just sex och samlevnad. Granskningen pekade även på att nivån på undervisningen skiljer sig mycket åt mellan olika skolor.
Enligt läroplanen ska sex- och samlevnadsundervisningen ta upp punkter som likabehandling, normer, tolerans och respekt för andra människor. En av de allvarligaste bristerna som framkom var att undervisningen sällan vävdes in i skolornas övriga värdegrundsarbete. Frågor om relationer, känslor och sexualitet kopplades inte till jämställdhet, kränkningar och trakasserier i tillräcklig utsträckning.

I dag är sex och samlevnad inte något eget ämne, utan ingår som en ämnesintegrerad del i övrig undervisning. Upplägget medför att ansvaret vanligtvis delas mellan flera olika lärare – och att nivån på undervisningen ofta avgörs av enskilda lärares engagemang och förmåga. Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, är en av flera aktörer som menar att sex och samlevnad borde bli obligatoriskt på lärarutbildningen (i dagsläget är det bara obligatoriskt för grundskolelärare i årskurs 4-6).

Men ovanstående kritik gäller alltså inte Angeredsgymnasiet. Sedan 2011 finns det ett särskilt Sos-team på skolan – en ”specialstyrka” som ska ge alla elever en obligatorisk basutbildning i sex och samlevnad. Undervisningen ska engagera, öppna för samtal om värdegrundsfrågor och ge grundläggande kunskaper för samtliga elever, oavsett faktorer som kön, sexuell läggning och kulturell bakgrund. Vägen dit kan se olika ut beroende på funktionalitet och språkliga förutsättningar, men målsättningen är alltid desamma.

– Målet med Sos-undervisningen är att våra elever ska bli goda, kunniga samhällsmedborgare med ansvarskänsla och civilkurage. De ska veta vilka rättigheter och skyldigheter de har och kunna känna sig trygga och delaktiga i samhället. Eleverna ska våga vara sig själva, kunna skapa hälsosamma relationer och ha kunskap om var de kan vända sig om de har frågor eller behöver stöd, säger Charlotte Persson, samordnare för Angeredsgymnasiets sex- och samlevnadsundervisning.

SoS-teamet består av sju skolanställda med olika kompetenser och erfarenheter. Varje år byts några personer ur teamet ut för att sprida kunskaperna och ge fler möjlighet att undervisa i sex och samlevnad. Det är även en strategi för att göra det mindre sårbart än om satsningen skulle hänga på ett fåtal eldsjälar. Teamet försöker tänka på representation och hitta en spridning vad gäller profession, etnicitet, kön och sexuell läggning.

Varje tisdagseftermiddag har teamet SoS-undervisning med upp till 5 klasser enligt ett rullande schema. Lektionerna är uppdelade i fyra teman som berör allt från integritet till könssjukdomar och sociala medier. Utöver passen deltar samtliga elever även i ett tre dagar långt schemabrytande projekt där många klasser jobbar tillsammans.

Undervisningen är en mix av information, workshops, värderingsövningar och samtal kring korta filmer som tar upp olika dilemman. Gästföreläsare och besök på Ungdomsmottagningen ingår också. Filmerna är ofta inspelade av skolan själva och tar upp frågor som flirtande, stress, hedersförtryck, oönskad graviditet och dickpics.

De ordinarie lärarna som skulle haft lektion under tisdagarna är med under passen för att kunna följa upp ämnena och integrera det i sin egen undervisning samt i ämnesövergripande projekt. Charlotte Persson understryker att SoS-passen bara är en del i en större utbildning.

– SoS-teamets basarbete är grunden, sedan byggs det på med ämnesövergripande projekt och ämnesintegrerad SoS-undervisning. Lärarna integrerar sex och samlevnad i ämnena historia, religion, samhällskunskap, idrott och hälsa, svenska, biologi, naturkunskap och svenska som andraspråk. Årskurs två har inte längre Sos-lektioner men ingår i schemabrytande projekt.
Att skolan har lyckats så väl med undervisningen menar hon delvis kan förklaras av ett gott samarbete mellan skolledningen, elevhälsan och pedagogerna.

– Lärare, rektor och elevhälsa kompletterar varandra och ror åt samma håll. Rektorn leder och sanktionerar, elevhälsan har sakkunskap, pedagogerna hjälper till att omvandla sakkunskapen till anpassade och konkreta upplägg.

Det är inte bara Skolinspektionen som lovordar satsningen. Charlotte Persson berättar att elevernas respons har varit övervägande positiv.

– En del tycker att det är pinsamt, men de allra flesta tycker att det är viktigt och jätteintressant och undrar varför de inte får ha SoS under år två och tre. Vi märker att det finns ett stort behov hos unga att prata om känslor, relationer, sexualitet, normer och jämlikhet. En återkommande reflektion från elever med utländsk bakgrund är: ”nu vet vi allt det här – men vem lär våra föräldrar det?”.