I dag beräknas 1,3 miljoner människor stödja och hjälpa en närstående i Sverige. Det kan vara en förälder som fått demens, en partner eller ett syskon med psykisk ohälsa eller ett barn med funktionsvariation. Att vara anhörig till någon med diagnos är många gånger en krävande uppgift. Många anhöriga drabbas själva av fysiska och psykiska besvär och det är lätt att känna sig ensam i sin roll.

– Vi pratar mycket om hur viktigt det är att man som anhörig också tänker på sig själv. Att man inte bara koncentrerar sig på sin närstående som är sjuk, utan att man också tänker på att man själv måste må bra för att kunna vara ett bra stöd, säger Lena Hultén.

Hon är en av initiativtagarna till Anhörigföreningen Göteborg som bildades 2012 och är en del av Anhörigas riksförbund. Tillsammans med Göteborgs stads anhörigkonsulenter, Bräcke diakoni och Nationellt kompetenscentrum anhöriga kommer de att befinna sig i Nordstan under hela morgondagen för att prata med förbipasserande och informera om möjligheten att få hjälp.

– Syftet är att fler ska få upp ögonen för att det finns stöd att få, säger Lena Hultén.

När Anhörigföreningen startade bestod den av fem personer, i dag är de 120 medlemmar.

Här har man som anhörig möjlighet att träffa andra i samma situation som en själv.

– Det gör att man kan prata på ett annat sätt än man kanske gör med sina vänner, säger Lena Hultén.

Föreningen anordnar också föreläsningar och har möte en gång per månad. Utöver aktiviteter för de egna medlemmarna agerar de också påverkanskraft och försöker synliggöra frågan för politikerna och övriga samhället. I och med att de är en fristående förening har de större svängrum än Göteborgs stads egna anhörigkonsulenter.

– Det är väldigt viktigt. Vi kan påverka på ett annat sätt än tjänstemännen, som ju inte alltid kan säga vad de tycker och tänker.

I Anhörigföreningen Göteborg finns alla typer av anhöriga, berättar Lena Hultén. Någons förälder har drabbats av demenssjukdom, en annan har en närstående med ett psykiskt funktionshinder.

– Det spelar ingen roll vilken typ av diagnos den närstående har, de anhöriga har ändå liknande känslor. Man känner frustration och sorg och har ett behov av att prata om sin situation. Många är väldigt uttröttade.

Bekymren för en anhörig kan vara många, till exempel svårigheter att hitta plats på särskilt boende eller att inte veta vart man ska vända sig för att få hjälp.

– Många upplever också att de har svårt att göra sin röst hörd i kontakter med psykiatrin. Sekretessen gör att de inte får veta så mycket som de vill om sin närstående. Det kan vara väldigt jobbigt, säger Lena Hultén.

Men hon tycker att anhörigas livssituation har kommit upp i ljuset mer sedan den nationella anhörigdagen instiftades 2005.

– Ja, det tycker jag absolut. De sista åren har anhörigfrågan lyfts i olika teve- och radioprogram, till exempel.

Och det har skett med politikernas goda minne, tror hon.

– Antalet äldre kommer att öka väldigt mycket och det kommer att ställas höga krav på anhöriga att ställa upp för sina närstående. Då är det klokt att man uppmärksammar frågan och ger stöd, så att de anhöriga orkar.

Men trots det tycker hon att politikernas agerande i dag lämnar en del övrigt att önska.

– Jag har varit på politikerutfrågningar och själv ställt frågor. Alla säger ”Det här är jätteviktigt, anhöriga gör ett fantastiskt jobb som måste lyftas”. Men sen händer inte så mycket mer.

I Göteborgs stad finns, som tidigare nämnts, ett kommunalt anhörigstöd, som erbjuder samtal och andra aktiviteter för den som stöder en familjemedlem, släkting eller vän. Alla är välkomna att söka stödet, men många känner inte ens till att det finns.

– Det behöver bli mer känt, säger Lena Hultén.

Hon tycker att man som anhörig med fördel kan söka stöd både hos Göteborgs stad och hos Anhörigföreningen.

– Genom staden kan man få enskilda samtal och kan gå med i en anhöriggrupp, men det är under en begränsad tid. Hos oss är man medlem så länge man vill och kan vara med och påverka.

Det allra första steget till att få stöd som anhörig är att förstå att man faktiskt är berättigad till hjälp.

– Men många vet nog inte om att de är anhöriga, de tänker inte på sig själva i de termerna. De stöder sin make, maka eller förälder och jobbar på i det tysta, säger Lena Hultén och fortsätter:

– Vi skulle gott och väl kunna vara 1 200 medlemmar i Anhörigföreningen istället för 120.