Jag, som är stort fan av deckaren Johan Falk, tycker det är lite roligt att besöka lokalen där skurken Leo Gaut hade sin fiktiva restaurang. Inget ser dock ut som i filmen, men lika spännande ska det ändå bli att testa maten här.

Vi får ett litet bord bredvid det öppna köket och jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker det är bullrigt eller om det är roande att titta på de flitiga kockarna. Jag tror det lutar åt det sistnämnda.

På menyn finns två rätter som passar mig och mitt sällskap. Jag väljer rätten Krispig tofu med romansallat, vitlöksstekt shiitake, rostade kikärtor, sojadressing och pommes frites. Sällskapet väljer Vegansk risotto med säsongens tillbehör. Det hade varit roligt med förrätt, men den tycks vara nästan identisk med den krispiga tofun.

Vi ser tallrikar slussas ut från köket med sniglar och allsköns animalier. Vi har beställt oliver som förtugg, men strax får vi bröd på bordet och vi blir oroliga över mättnadsgraden. Brödet serveras med vispat smör så det får vi ställa åt sidan.

Snart kommer rätterna in och servitrisen beskriver våra rätter, men minnet grumlas förvånansvärt snabbt. Risotton är len och grön, med ärtor och rotsakschips. Jag tror först att den är dekorerad med granatäpple, men sällskapet är inte överens med mig.

Hur som helst så är det en välsmakande och vällagad risotto, men utan ost saknas det där lilla extra. Det finns vegansk parmesan på marknaden. Fler borde våga testa den, även om man är en flottare restaurang som är rädd för färdigprodukter.

Min egen rätt, den krispiga tofun, är en trevlig rätt. Snyggt upplagt och inbjudande. Tofun är perfekt. Krispig så klart och med en mjuk tofu som smälter i munnen. Den ligger i romansallaten på en botten av en syrlig dressing och med rostade kikärtor och små shitakesvampar – allt toppat med koriander som jag är barnsligt förtjust i. Släng på koriander och den enklaste varmkorv blir himmelsk. Jag vet ju dock att inte alla delar den uppfattningen. Det smakar riktigt bra, i synnerhet tillsammans med den lilla skålen med sojadressing. Den är majonnäsig till sin natur och smaksatt med sältan från soja. Jag är nästan lika förtjust i sojasås som i koriander. Riktigt bra kombination av östasiatiska smaker.

Men så har vi då den udda fågeln: pommes frites. Jag är mycket konfunderad. Pommes frites tillsammans med östasiatiskt? Jag hade hellre sett ris, nudlar eller nästan vad som helst utom just pommes frites. Matchningen är så dåligt att jag äter upp tofun först och snacksar på pommesen efteråt. Mitt sällskap hjälper till, för det är en rejäl portion.

Vi är mycket slarviga och missar att det finns glass till efterrätt. Men vi är ändå mätta och belåtna när vi lämnar Levantine. Mitt intryck är gott, helt klart över medel.

Men det finns några element som kan förbättras. Ost till risotton, mer smakkontraster. Och så något helt annat än just pommes frites.

Och kanske en stor skylt om glass, om man får skoja till det. Vi testar den nästa gång, för ett återbesök är ett rimligt antagande.