I Kungälv har nazisterna fått tillstånd att stå på torget varenda dag fram till valet och ”manifestera”. I Ludvika gör de det redan, i Almedalen fick deras hotfulla och våldsamma närvaro RFSL:s ungdomsförbund att ställa in. I tre år har de kastat mörka skuggor över första maj i Dalarna, i år var de i Boden också. Vreden blir vardag och villrådighet, vi vänjer oss, de blir en dålig lukt som sätter sig i kläderna.

Men så ropar någon att nu får det vara nog, förbjud skiten! I våras gick Svenska FN-förbundet ut med kritik mot Sveriges handfallenhet mot rasistiska hatbrott. Som vanligt nämnde förbundet att Sverige, trots att vi har undertecknat FN:s konvention mot rasism, inte har något förbud mot rasistiska organisationer. Många hänvisar till den kritiken när de argumenterar för ett förbud, och visst bör man i princip följa konventioner som man har skrivit under. Men det är inte självklart att det är ett bra sätt att bekämpa rasism.

Det finns något lockande i tanken, men tänk sedan vidare. Vi förbjuder rasistiska organisationer, och vad händer sedan? De upphör inte att existera utan de formar sig efter de nya lagarna.

Eftersom hakkorset är förbjudet använder nazistiska NMR Tyr-runan som symbol, runradens motsvarighet till T, som har fått sitt namn efter en krigsgud som skulle käka nazister till frukost om han fanns. De skulle få hitta på en ny logga och trycka nya flaggor om de inte fick använda den, som Annie Lööf krävde i höstas. De skulle omformulera sitt budskap litegrann om de behövde. Men de skulle vara samma nazister.

Ett förbud skulle göra definitionen av rasism till en juridisk fråga. Vem som är rasist skulle bli en fråga för domstolar att avgöra och många skulle tveka att kalla en spade för en spade om rasisten hade undgått att fylla de juridiska kriterierna för en sådan. Rasist, alltså. Betänk till exempel att Jimmie Åkesson tycker att NMR borde förbjudas.

Mot det kan man anföra att en lag mot rasistiska organisationer åtminstone är en tydlig signal. Men ett sådant förbud kommer sällan ensamt. Det brukar dyka upp krav på att andra misshagliga ideologier ska behandlas likadant. Man talar om extremism ”till höger och vänster” som om det handlade om symmetri.

I Tyskland stängdes till exempel det internationella nyhetsnätverket Indymedia ner i augusti 2017. Indymedia består av självstyrande organisationer, socialistiska, liberala och frihetliga, som arbetar med gräsrotsjournalistik. Alla kan lägga upp artiklar på Indymedia, deras motto är att ”alla är journalister” och tanken är att journalistik per definition aldrig kan vara objektiv.

Men enligt den tyska regeringen är Indymedia extremister som är emot det tyska statsskicket. Enligt inrikesminister Thomas de Mazière är det en terrororganisation – därför att de publicerade tid och plats för demonstrationerna mot G20 i Hamburg och uppmanade människor att vara med.

Istället för att ropa på förbud – lyssna på vad Svenska FN-förbundet egentligen säger. Deras främsta budskap är inte att det behövs en lag mot rasistiska organisationer, utan att vi borde använda de lagar som finns bättre. Prioritera arbetet mot hatbrott, framför allt, eftersom en försvinnande liten andel av de anmälda hatbrotten leder till åtal i dag.

Ge dem framför allt inte tillstånd att stå och förpesta hela stadskärnor veckorna före valet. Låt dem inte hota RFSL:s medlemmar eller hetsa mot folkgrupper – det finns redan lagar mot sådant. Inse att det är terror och inget annat när rasister bränner flyktingförläggningar. Och se för allt i världen inte antirasism som något kontroversiellt att vara försiktig med i public service inför valet.