Skräckhettan. Rekordvärmen. Extremvädret. Sommarmånadernas höga temperaturer har inte bara varit en frodig mylla för tidningarnas rubriksättare, utan också fått klimatet att segla upp i topp på listan över de politikområden som väljarna tycker är viktigast.
Trots det ser Miljöpartiet ut att göra ett blygsamt resultat i riksdagsvalet i september, även om stödet ökade från 4,0 till 5,6 procent i en Sifomätning publicerad av Svenska Dagbladeti förra veckan.

Gröna sötebrödsdagar

Helt annorlunda är situationen i Tyskland, där sötebrödsdagar råder för MP:s systerparti De gröna. Partiet har de senaste veckorna placerat sig stabilt runt 15 procent, och är i två färska mätningar tredje störst efter förbundskansler Angela Merkels kristdemokratiska union och Socialdemokraterna. Den onormala sommarvärmen har dock bara påverkat stödet på marginalen, om alls. Den gröna framgångsvågen kunde skönjas redan efter förra höstens val, och sedan dess har partiet bara ökat.
Så vad gör Tysklands De gröna som svenska Miljöpartiet misslyckats med?

Framför allt har man lyckats ta plats i mitten, enligt Thomas Sommerer, Tysklandskännare och docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
– Under två årtionden var partiet fast i vänsterhörnet och kunde bara samarbeta med Socialdemokraterna, på grund av sina radikala rötter. De rötterna är nu på väg att försvinna, säger han till TT.

Sprungit om populister

Mycket av den tyska politiska debatten sedan valet i fjol har kretsat kring Alternativ för Tyskland (AFD), som dundrade in i förbundsdagen med högljudda löften om att jaga Merkel, vars relativt liberala migrationspolitik är ett rött skynke för partiets anhängare. Under helgen har AFD dock fått se sig omsprungna av De gröna, som nu är hack i häl på Socialdemokraterna.

En förklaring är att partiet kunnat locka över de mittenväljare som av olika skäl vänder Merkel ryggen. En annan är att De gröna arbetat strategiskt för att framställa sig själva som en pragmatisk, kompromissvillig samtalspartner, något som inte minst blev tydligt under de regeringsförhandlingar som följde på valet, tror Sommerer. Samtalen brakade ihop sedan liberala FDP hoppat av – möjligen ett lyckokast för De gröna.
– De har vunnit tid. Man har bytt ledare sedan valet, medan de andra partierna håller fast vid sina gamla, och man har haft tid och möjlighet till förnyelse eftersom man inte ingår i regeringen, säger Sommerer.

Strategiska framgångar

Den nya ledarduon Annalena Baerbock och Robert Habeck som tillträdde i januari tillhör båda den realpolitiska falangen, ”realos”, som genom partiets historia samsats med en mer idealistisk vänsterfalang, så kallade ”fundis”. Bland realpolitikerna finns även Baden-Württembergs politiske ledare Winfried Kretschmann, som regelbundet röstas fram till Tysklands populäraste regeringschef på delstatsnivå.

Just Kretschmann och hans samarbete med Kristdemokraterna är ett skäl till De grönas strategiska framgångar, enligt Sommerer.
– Det har varit ett sätt för partiet att visa sig pålitligt, säger han.

TT: Vad kan Miljöpartiet lära av sina kolleger i Tyskland?
– Det finns potential för ett tydligt miljöorienterat mittenparti. I Sverige har Miljöpartiet konkurrens av Centerpartiet, vilket gör att man får det lite svårare, men jag tror ändå att det finns ett utrymme om man försöker bli lite mer pragmatiskt och mittenorienterat.