De vilda växterna har det tufft just nu i Sverige. Träd, buskar och örter har inte fått något vatten på länge och anpassar sig för att överleva. Bladen fälls, och växtdelarna ovan jord vissnar. Men enligt växtforskarna är det långt ifrån någon katastrof – växterna klarar några torra somrar i rad.
– Det finns förstås en hög överdödlighet när torkan bara fortsätter. Ju längre det är torrt desto fler individer dör. Men för att det ska bli några dramatiska förändringar krävs det mycket mer än bara en torr sommar, säger Johan Ehrlén, professor i ekologi vid Stockholms universitet.
Strategier för överlevnad
Han påpekar att känsligheten varierar från art till art. Exempelvis tycks björkarna klara vattenbristen sämre än andra lövträd.
– Många av dem har blivit brungula när bladen vissnar. Det kan delvis bero på att björkar ofta växer på magrare jordar som torkar ut snabbt, men det kan också vara så att de tål torka sämre generellt. Att då göra sig av med löven är ett sätt att minska vattenförlusterna, en strategi för att överleva. Nackdelen är att tillväxten går förlorad, säger Ehrlén.
Att göra sig av med kostsam vävnad är också vanligt bland många fleråriga örter. Blommor som liljekonvalj låter allt som är ovan jord vissna. De överlever under jord där de väntar på bättre tider.
– Gräsen går också i vila. De blir ofta gula när det är torrt men deras tillväxt är från basen, vilket innebär att de blir gröna direkt när det kommer regn, säger Ehrlén.
Konkurrens om utrymme
Han påpekar att det alltid finns konkurrens mellan olika arter. Blir det torrt breder mer torktåliga växter ut sig på de andras bekostnad.
– Om vi får två–tre somrar av det här slaget blir det vissa förskjutningar i växtsamhället. Blommor som fetknopp och styvmorsviol gynnas. Alla far dåligt av torkan men de som tål den bättre får fördelar när deras grannar mår ännu sämre, säger han.
Fakta: Växters anpassningar
Alla växter är anpassade för en viss typ av klimat, för en viss mängd nederbörd och för olika temperaturer.
Växter som lever i extremt torra områden, öknar och halvöknar, har långtgående anpassningar för att minimera vätskeförluster. De sparar exempelvis vatten i tjocka stammar och tjocka blad med små klyvöppningar. Hit hör kaktusar och euphorbior.
Växter i mycket fuktiga klimat, exempelvis tropiska regnskogar, har däremot ofta mycket breda blad med stora klyvöppningar eftersom de inte behöver frukta några längre torrperioder.
På våra breddgrader vissnar lövverket på träden och bladen på örterna när det blir vinter för att minimera vätskeförluster. Men de kan reagera på exakt samma sätt om det blir extremt torrt under sommarhalvåret.
Källa: Annual Review of Plant Physiology
TT