– Nu ska ni försöka trösta varandra. Och öva på ögonkontakt, det gör en enorm skillnad att ha ögonkontakt.

Osama Derbas står i mitt på golvet i Kultur i Västs lokaler. Det är tredje dagen på musiklägret Musik och nya vänner, och deltagarna pratar om hur man uttrycker tröst. Med ord, med rösten, med kroppen.

Det är lite trevande först. Att låtsas trösta någon – dessutom samtidigt som man ska sjunga Vem kan segla förutan vind – är inte så enkelt, det vet alla som någon gång gjort teater- eller improvisationsövningar.

Men ju fler vändor visan spelas på gitarren, desto fler gester syns i rummet. Någon sträcker fram en arm och håller om personen mitt emot, en annan tecknar en tår med fingret på kinden.

– Det känns som om man kan hjälpa någon så här, med kroppsspråket, säger Amin Hosseini.

En stark gemensam känsla

Lägret Musik och nya vänner arrangeras av Kultur i Väst och organisationen Songlines. Under tre dagar har deltagarna tillsammans med ledarna Osama Derbas och Björn Perborg spelat instrument, sjungit, skrivit texter och gjort olika dramaövningar.

Lägret är öppet för vem som helst mellan 15 och 25 år, oavsett om man har bott i Sverige i hela sitt liv eller är ny i landet. Majoriteten av deltagarna under lägrets första period har kommit hit relativt nyligen.

– Jag har inte spelat gitarr eller sjungit innan. När jag först upplevde den här situationen, att spela och sjunga tillsammans med de andra, kände jag att vi kan dela våra känslor med varandra. Man får en gemensam känsla som är väldigt stark, säger Bagher Jawadi.

– Musik är ett språk som alla kan, säger Maria Wassouf.

Språket som nyckel

Just språket är en viktig del av lägret. På ett blädderblock i salen står flera sångtexter nedskrivna, bland annat Sverige av Kent. Björn Perborg diskuterar med deltagarna vad de olika raderna egentligen innebär.

– “Glasen glittrar tyst på vårt bord, lika tomma som ord”. Tomma ord, har ni hört det uttrycket någon gång? Ja precis, man säger mycket, men det betyder inget.

Osama Derbas kom själv till Sverige från Syrien för fem år sedan och har sedan dess drivit flera verksamheter med fokus på språk, musik, sociala koder och sceniska övningar.

– Jag har en väldigt stark tro på att språket är en nyckel. Jag har själv varit där deltagarna är och jag förstår precis hur det känns.

Maja Fredriksson, projektkoordinator på Kultur i Väst och ansvarig för lägret, håller med.

– Jag tror väldigt mycket på kulturen som en väg in i språket och att få nya vänner. Att få jobba med musik och teater och genom det utvecklas på en massa andra sätt, säger hon och tillägger:

– Och de här ungdomarna är så trevliga och de kämpar jättemycket. Ger vi dem bara ett bra bemötande och chanser att utvecklas kommer det att bli hur bra som helst.

"Musik betyder nästan allt"

Och det råder ingen tvekan om att musiken är en stor del i deltagarnas liv.

– Det är en tröstande vän för mig. När jag är ledsen och lyssnar på den musik som jag älskar blir jag glad. När jag är glad lyssnar jag på musik för att hålla den glädjen. Den är väldigt hjälpsam i olika faser av livet, säger Bagher Jawadi.

– Musik är ett sätt för mig att bli lugn. Jag har börjat spela gitarr och det känns jätteskönt när jag spelar. Jag har en svår situation, men jag vill inte ge upp och musiken hjälper mig, säger Amin Hosseini.

Både Osama Derbas och Maja Fredriksson lyfter också vikten av att som ung ha något att göra om sommaren, någonstans att få utlopp för sin energi. Sommarlovet kan bli långt för vissa.

– Sådana här verksamheter behövs för att hålla samman. De här ungdomarna behöver ett utrymme för att uttrycka sig, må bra, få ut sin energi, skapa vänner och utvecklas. Det finns så många aspekter i det här som är så viktiga, säger Osama Derbas.

För Maria Wassouf betyder musiken nästan allt, säger hon.

– Genom att spela instrument eller sjunga tillsammans kan man göra skillnad i världen. Man förbättrar den. Det ska vara en värld full av fred och alla ska dansa och sjunga och spela musik.

Scenpremiär på Kulturkalaset

Som avslutning på lägret ska deltagarna vara med på konserten Hör min röst under Kulturkalaset, och även spela upp en egen repertoar som de nu håller på att öva in. Att stå på scenen blir en ny upplevelse för de flesta av deltagarna.

– Det känns bra, säger de.

– Och väldigt nervöst.

Och visst är det många inslag på lägret som har varit lite nervösa. Att spela ett nytt instrument inför vänner som man nyss har lärt känna kräver mod. Men modet, det växer hela tiden.

– Första dagen sade många “Nej, jag vågar inte.” Men nu börjar de dansa och ligga på golvet och göra tokiga saker. De mår bättre här varje dag, hoppas jag, säger Osama Derbas.

Vill du eller någon du känner vara med på lägret? Det finns fortfarande platser kvar. Läs mer på kulturivast.se!