I dag är de ekologiskt funktionella skogsekosystemen i Sverige för få och för små, anser Sebastian Kirppu, som hoppas att vi kan få fler skyddade skogsarealer i framtiden.

– Om vi skulle leva upp till våra demokratiskt beslutade miljömål och anamma den vetenskapliga fakta som finns skulle vi behöva skydda 20 procent av den produktiva skogsmarken.

Och ska vi även leva upp till de internationella miljöåtagandena enligt Nagoyas ”Aichii target” ska vi skydda en yta på minst 17 procent i ekologiskt representativa naturtyper som är av stor vikt för biologisk mångfald.

– Dessa ska även ligga i ett nätverk som bildar en grön infrastruktur så att arter och ekosystem gynnas och kan ha ett genetiskt utbyte på landskapsnivå, säger Sebastian Kirppu.

Genetisk mångfald

Han påpekar att funktionella skogsekosystem är mer resilienta – motståndskraftiga – när det kommer till klimatförändringar, eftersom de har en stor biologisk och genetisk mångfald. Därför kan de anpassa sig bättre till miljöförändringar.

– Den gamla naturskogen andas in koldioxid via fotosyntesen och lagrar kolet från koldioxidmolekylen i träden, men framför allt i skogsmarken. Landjordens största kollager verkar finnas i den boreala gamla naturskogens skogsmark.

När man sedan kalhugger en gammal naturskog som lagrat kol i skogsmarken länge, kanske tusentals år, tar man bort alla skyddande träd som hindrar solen från att värma marken och startar en snabb nedbrytningsprocess av organiskt material, förklarar Kirppu och fortsätter:

– Det gör att kolet, det organiska materialet, som lagrats i skogsmarken nu släpps ut som koldioxid till atmosfären igen. För att kompensera ett kalhygges utsläpp måste den nya planterade skogen stå och växa i minst 10–20 år.

Svamp skyddar kolet

Han förstår inte att man trots det fortsätter argumentationen från skogsnäringens sida att kalhyggesskogsbruk ska rädda oss undan klimatkrisen.

Ur klimatsynpunkt är bevarandet av skogsarealer avsevärt bättre menar han. Att låta dem vara naturskogar eller bli naturskogar där djur, växter, svampar, lavar och annat kan leva kvar, samt binda och lagra kol i skogsmarken är ett bättre sätt att motarbeta klimatförändringarna än att hugga ner skogen. Det är till exempel tack vare mykorrhizasvamparna som kolet lagras i skogsmarken och ju äldre och naturligare skog desto större antal sådana svampar. Kalhyggesskogsbruk med efterföljande markberedning slår i stort sett ut mykorrhizasvampmycelen i marken.

Balans tar tid

Anders Lindroth, professor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap menar att ett kalhygge släpper ut koldioxid efter slutavverkning under cirka 7–15 års tid. Tiden det tar för hygget att komma i balans, det vill säga innan nettoutsläppen upphör, varierar beroende på markförhållanden och klimat, därav intervallet.

– På tio år kommer ett hygge att släppa ut 10–20 ton kol per hektar innan det åter börjar hamna på plus igen. Det avverkas cirka 200 000 hektar varje år så det innebär att det varje år tillkommer hyggen som släpper ut 2–4 miljoner ton kol innan de åter är i balans. Omräknat i koldioxid så multipliceras värdena med 3.67.

Att mycket skog är bevarad kring Stockholm tror Sebastian Kirppu beror på att skogen inte varit ekonomiskt intressant där. Stora delar ägs av Stockholms stad eller andra som har annat än skogsbruk som inkomst. Man har börjat avverka naturskogar för att bygga bostäder eller industri. Men skogen borde skyddas långsiktigt så att den ”gröna staden” kan bestå för stadsinvånarna.

Huvudstaden har relativt stora andelar skog skyddad i dag, cirka 6,7 procent är naturreservat eller nationalpark, och är bland de bättre länen i landet gällande skyddad skogsmark. Ändå är det långt kvar till de 17 procent som Nagoyaavtalet föreskriver, eller de 20 procent som riksdagen beslutat om och som forskarna anser behövs.

Svenskar vill skydda skog

Men Stockholm är klart bättre än till exempel Dalarna som bara har skyddat 2,7 procent som naturreservat och nationalpark.

En nyligen genomförd Sifoundersökning på uppdrag av Världsnaturfonden, WWF, visar att en majoritet av svenskarna vill skydda naturskog. Åtta av tio tillfrågade anser att det är viktigt eller mycket viktigt att skogar med höga naturvärden skyddas från avverkning.

Två av tre anser också att sätt att bedriva skogsbruk på som riskerar att skada svensk skog och vatten borde förbjudas.

– Efterfrågan på svensk skogsråvara har kanske aldrig varit så stor som nu, men det är viktigt att vi inte brukar skogen för intensivt. Undersökningen tyder på att svenskarna vill se ett mer hållbart skogsbruk. Det sänder en stark signal till våra beslutsfattare att se till att de metoder som används inte äventyrar djur och natur, säger Peter Westman, biträdande generalsekreterare WWF i ett pressmeddelande.

Arbete för att skydda skog kan se ut på olika sätt. På allt flera håll talas det numera om att ge naturen egna rättigheter och att därifrån diskutera vår relation till naturen. Förra året fick tre floder juridiska rättigheter, Yamuna och Ganges i Indien och Whanganui i Nya Zeeland. Ecuador var först internationellt med att skriva in naturens rättigheter i grundlagen.

Omkring 200 lokalsamhällen i USA har beslutat om lokala författningar angående ekosystems rättigheter, och i England och Wales har The Green Party antagit en politik för att staten ska försvara och upprätthålla naturens rättigheter. Även naturen i Himalaya har fått naturrättigheter.

”Nya spelregler”

Tankesmedjan Lodyn skriver på sin hemsida att när naturen får rättigheter innebär det ett avgörande skifte i vårt tänkande, och en nydaning av det juridiska systemet: ”Att Jordens ekosystem och livsformer inte längre ses som rättslösa objekt underordnade människan, utan som subjekt med inneboende rättigheter att existera. Ett sådant skifte sätter nya spelregler för vårt handlande och är ett av de viktigaste stegen mänskligheten kan ta mot att skapa en hållbar framtid.”

Marcus Svensson från tankesmedjan Timbro vill istället varna för en framtid där naturen och dess invånare skulle bli mer likställda oss, genom ökade rättigheter.

”Något fundamentalt kommer att förändras om vi överger det antropocentriska perspektivet i tillvaron, det vill säga att människan har en särställning i relation till naturen”, skriver Marcus Svensson i en opinionsartikel på Timbros hemsida.

Henrik Hallgren, ordförande i Lodyn och aktivist för naturens rättigheter svarar Marcus Svensson i ett inlägg på Lodyns hemsida:

”Det är glädjande att frågan kommer upp och diskuteras. Det visar att den gått från att ignoreras, till att börja tas på allvar. För att kunna respektera naturens rättigheter kommer vi sannolikt behöva se en nytändning för idén om gemensamheter och allmänningar. Självklart kommer krafter som Timbro och Svenskt näringsliv protestera högljutt”.

Beroende av ekosystemet

Sebastian Kirppu tycker att naturen självklart borde ha egna rättigheter.

– Utan fungerande natur så blir livet svårt för oss människor. Det är underligt att vi inte begriper hur beroende vi är av levande och fungerande ekosystem. Med sin biologiska mångfald ger de oss ekosystemtjänster som gör att vi som civilisation kan leva gott på denna jord.