Trots fredsprocesser och positiv utveckling i flera länder är behovet av nödhjälp fortsatt stort i vissa delar av världen. Den nye biståndsministern Peter Eriksson (MP) oroas över att flera givarländer styrs av egenintressen när de fördelar bistånd. – Det går inte åt rätt håll, säger han.
BISTÅND Globalt beräknas över 134 miljoner människor i 42 olika länder behöva så kallat humanitärt bistånd eller nödhjälp i år. Sverige bidrar med drygt fyra miljarder kronor till denna form av hjälp och är därmed i förhållande till sin storlek en av de stora givarna.
Men det är inte alltid som hjälpen når fram.
– Under förra året hade vi svårt att nå flera belägrade områden i både Jemen och Syrien. Det beror på de konflikter som pågår där. Det är viktigt att de stridande parterna i en konflikt respekterar den humanitära rätten och släpper in hjälpen, säger Carin Jämtin, generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida.
Fredsnärmanden i Jemen
Konfliktens Jemen är alltjämt den värsta krishärden. Bristen på både vatten och mat är påtaglig och över fyra miljoner människor bedöms lida av akut näringsbrist – många av dem barn. Men förra året tändes ett hoppets ljus.
Representanter för de stridande parterna, Huthirebellerna och regeringen, möttes i bland annat i Sverige med fred som långsiktigt mål.
Fredsnärmanden underlättar hjälparbetet, men skapar också förväntningar från lokalbefolkningen.
– Och då gäller det att vi lyckas kombinera både det långsiktiga arbetet med den humanitära hjälpen för att skapa möjligheter till fortsatt utveckling, säger Carin Jämtin.
Biståndsministern Peter Eriksson framhåller Sveriges viktiga roll i det internationella arbetet. Flera givarkonferenser väntar där Sverige vill vara pådrivande för att öka hjälpen, säger han. Men han ser en oroande utveckling där politiska intressen färgar av sig på länders vilja att bidra.
– Det finns en tendens att flera länder blir mer inåtvända och inte vill stödja det multilaterala arbetet. Där går det inte åt rätt håll och det oroar mig. Får vi en ännu mer nationalistisk utveckling med regeringar utan ett globalt och internationellt perspektiv kommer det drabba många fattiga människor.
Hjälparbetare fortsatt utsatta
Han nämner exempel där pengar inte nödvändigtvis går till de mest behövande utan dit där vinsten, ekonomisk eller politisk, blir som störst för givarlandet.
– Därför är det viktigt att stå för idén om att fler länder måste använda sitt bistånd för att få det internationella systemet att fungera. Det här klarar inte Sverige och ett antal andra länder själva.
Det humanitära biståndet utgör knappt en tiondel av Sveriges totala bistånd som i år uppgår till 51 miljarder kronor. Övriga pengar slussas till stor del via Sida till långsiktiga utvecklingssamarbeten. Sverige är i förhållande till sin storlek en av de största givarländerna och lever fortsatt upp till FN:s mål om en total biståndsbudget på minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).
Ytterligare en trend som oroar ministern är det våld och hot som hjälparbetare fortsatt utsätts för. Under fjolåret dog 139 i arbetet – den näst högsta dödssiffran på fem år. Ytterligare 1 200 utsattes för olika attacker.
Bristen på respekt för hjälparbetet blev extra tydlig i ett terrordåd i Afghanistans huvudstad Kabul förra året. En ambulans fylld med sprängmedel exploderade i stadens centrum i närheten av regeringsbyggnader, ambassader och hjälporganisationers kontor. Minst 95 personer miste livet. Hoten och våldet gör säkerheten till en prioriterad fråga, säger Peter Eriksson.
– Det är inte lika tryggt för personalen på plats i dag, vilket gör insatser mycket dyrare och svårare.
"Männniskor kan tappa hoppet"
Med en fortsatt orolig värld med väpnat våld och konflikter ser hjälpbehovet ut att växa. Men den som minns läkaren och professorn Hans Rosling och hans oförtröttliga kamp för kunskapen om hur världen ser ut vet att det totalt sett går åt rätt håll. Fler barn går i skolan, fler lämnar fattigdom och får tillgång till vatten och mat än för ett par årtionden sedan.
En stor del av det svenska humanitära biståndet går till de krishärdar som blossar upp och får stor medieuppmärksamhet, men mycket av biståndsarbetet sker i det tysta. Peter Eriksson påminner om vikten av de långsiktiga utvecklingsinsatserna i olika länder för att ge fler människor ett bättre liv. Det är också till detta som den större delen av Sveriges bistånd går.
– Att koppla ihop det humanitära biståndet med utvecklingsarbetet är viktigt. Det finns en risk att människor som befinner sig för länge i en kris kan tappa hoppet om att få ett vettigt liv.
Fakta: Svenskt bistånd
Det totala svenska biståndet motsvarar en procent av den så kallade bruttonationalinkomsten (BNI). I pengar innebär det i år 51 miljarder kronor.
Största delen, 44,9 miljarder, går till det som kallas internationellt bistånd varav 42,2 miljarder går till biståndsmyndigheten Sida som sedan fördelar det vidare. Den stora merparten går till det som kallas långsiktigt utvecklingssamarbete.
Det så kallade humanitära biståndet utgör drygt fyra miljarder och går till olika krishärdar i världen. Till vilka länder avgörs av en fördelningsnyckel som bland annat tar hänsyn till var behovet är som störst och hur många som drabbas. Målet är att få ut mer än hälften av nödhjälpen i ett tidigt stadium för att använda resterande pengar som en reserv för plötsliga kriser eller hastigt försämrade förhållanden i befintliga krisområden.
Förutom pengarna från Sida delar även utrikesdepartementet ut biståndsmedel motsvarande 3,2 miljarder kronor.
Sverige är i förhållande till sin storlek en av de största givarländerna och lever fortsatt upp till FN:s mål om en biståndsbudget på minst 0,7 procent av BNI.
Källa: Sida
