1. Nord mot Syd

The Guardian-kolumnisten John Harris beskrev i december 2018 hur världen sprungit ifrån Storbritannien med globalisering, nya sätt att handla, fatta beslut och samarbeta. Kort sagt: en ny giv som det forna imperiets cementerade kulturella och sociala myter haft svårt att förhålla sig till:

”Tv erbjöd tre kanaler. Politik innebar i stora drag ett enkelt val mellan två olika syner på staten och ekonomisk distribution”, skriver han.

Analysen och utgångspunkten är inte ny. Men i Brexits spår har den tagit ton förhållandevis ofta. Och under just 1970- och 80-talet stod Union Jack i lågor:

det var sociala uppror, Falklandskrig, Nordirlandkonflikten resulterade i bombdåd på hemmaplan och i nordöst – efter sekel som outsinlig resursbrunn för makten i syd stängde Thatcher industrier på ideologisk grund.

Precis som dåvarande premiärminister Margaret Thatchers nyliberala chockterapi väntas även Brexit slå särskilt hårt mot nordöstra England. Och ännu hårdare vid händelse av en ”hård Brexit”, utan färdigt avtal.

Affärslobbygruppen Confederation of British Industry (CBI) tror att nordöstra England får ta den största smällen och under 2030-talet se en ekonomisk nedgång som saknar motstycke i modern tid. Mycket hänger, menar CBI, på om ett avtal kommer till stånd som lugnar investerare och närvarande bolag gällande tullavgifter och momsbeskattning, något som inte är på plats trots att utträdesdagen närmar sig.

Tillverkningsindustrin i regionens forna gruvstäder är hotad och nyligen meddelade biltillverkaren Nissan att den ämnar sjösätta jätteindustriprojektet ”X-Trail” i Japan i stället för Sunderland. Ett besked som kan innebära massuppsägningar.

– Brexits roll kan inte underskattas, säger Julie Elliot, parlamentsledamot för Labour, till The Chronicle.

CBI:s beräkningar visar att nordöstra England och West Midlands kan komma att gå miste om 18 respektive 20 miljarder pund om ett avtal inte kommer till stånd. I Skottland är förlustsiffran 14, i Wales 7 och i Nordirland 5.

Längre söderut är situationen inte den omvända, men på många sätt annorlunda. Här finns ekonomiska marknadsinitiativ att falla tillbaka på – i det korta perspektivet: en stabil turistindustri, en direktlänk till kontinenten och förmögna investerare och miljardärer som förvandlat enskilda Londonkvarter till uppsvällda spekulationsindustrier. Men fallande bostadspriser är här för att stanna, konstaterar experter, och kan på sikt välta såväl ekonomiska och sociala murar i den brittiska huvudstaden:

– Brexit har varit det absolut slutliga skälet till att bostadsmarknaden i London har börjat svalna, säger James Hyman från bostadskonsultbolaget Cluttons till Bloomberg.

2. Nordirland

I november 2018 grep polis två personer i samband med en utredning om en ny vapengömma tillhörande den hittills tämligen okända organisationen ”New IRA” (Nya IRA). Förutom gevär med ljuddämpare säkrade polis två avsågade hagelbössor och ammunition. Skjuttester visar att vapnen användes hösten 2015 mot polis i Belfast, då en polis sköts i armen.

I januari 2019 briserade en bilbomb i Derry. Ansvariga var Nya IRA.
”Allt snack om Brexit, hårda gränser, mjuka gränser, har ingen bäring på våra handlingar och IRA tänker inte försvinna någonstans”, sade Nya IRA i ett uttalande.

Enskilda våldsdåd som härletts till ”IRA-celler” har visserligen skakat Nordirland under det senaste decenniet, men det är i spåren av Brexit som dessa dåd har blivit alltmer laddade, eftersom Nordirland tillsammans med Skottland röstade emot ett EU-utträde. Risken var uppenbar att Brexit kan komma att sätta punkt för det 20-åriga fredsavtalet, menar lokalpolitiker för Sinn Fein och får medhåll av andra bedömare.

Gränsfrågan mellan Irland och Nordirland är känslig och politiskt svårlöst. Den i dag öppna gränsen är betydelsefull av alltifrån ekonomiska till politiska skäl, men också som en symbol för en fungerande irisk ö där människor efter decennier av blodig konflikt nu lever i lugn och ro.

Nya IRA tros vara ett seriöst försök att slå samman tidigare löst sammansatta grupper under ett enda namn, och bestående av personer födda utan egna minnen från ”The Troubles” men däremot som barn till en politisk verklighet som talar om rekordlåg arbetslöshet men där många, och framför allt unga män, har svårt att hitta sin egen plats.

Och även här står mycket och faller med huruvida Storbritannien och EU hinner mejsla fram ett avtal innan utträdesklockan slår:

– Nordirland är inte, och kan inte bli, redo för att lämna EU utan avtal. De förutspådda följderna på vår ekonomi skulle bli förödande, säger Angela McGowan från CBI till Irish Times och tillägger att följderna av en hård Brexit kommer att bli kännbara i flera decennier.

3. Imperiemyten

Även i England har Brexitfrågan väckt frågan om ”maktens svek” och ”makten som folkets fiender”. Många radikaliseras på nätet och har ”nyhetssidan” PoliticalUK att tacka för sitt uppvaknande. 

PoliticalUK har sedan starten våren 2018 sett en strid ström av läsare och över tre miljoner delningar på sociala medier, och håller ett högre besökssnitt än många rikstäckande tidningar. Brexit är ett av sajtens huvudteman och narrativet utgår från ett maktcentrum som tystar sanningen och förvränger fakta.

Toryparlamentsledamoten Damian Collins anser att PoliticalUK:s osanningar, myter och högerextrema åsikter utgör det verkliga samhällshotet:

– Sociala medier används som ett billigt och effektivt verktyg för att påverka människor med en hyperpartisan-diet. Det är samma taktik som ryssarna har använt under en längre tid. Vi måste slå tillbaka, säger han till Politico.

Ben Nimmo, expert på manipulation och spridning av osanningar på nätet för Atlantic Council, talar om en parallell värld med ”separat ekosystem, med egna regler, samhällen och influerare”.

– Vad vi ser nu är internationaliseringen av nationalism, säger han till Politico.
Brexit har dess värre sått många rasistiska och splittrande frön i samhällskroppen, menar Tendayi Achiume, FN:s särskilde utsända rapportör om växande etnisk och religiös intolerans i Storbritannien. Ickevita trakasserar i allt högre utsträckning och antalet hatbrott har också ökat runtom i Storbritannien sedan Brexitomröstningen 2016. Särskilt allvarligt är, enligt Achiume, rättsstatens systematiska upptagenhet av unga ickevita män:

– Jag är chockad över kriminaliseringen av unga människor från etniska minoriteter, särskilt unga svarta män. De är överrepresenterade när det gäller att bli stoppad och genomsökt av polis. De löper större risk att ställas inför rätta och är överrepresenterade i fängelsesystemet”, säger hon och summerar den nyväckta förekomsten av ”en tolerant kultur av rasprofilering inom polisväsendet där de mest utsatta är unga personer tillhörande etniska minoriteter”.

Ett bevis på att myten om Storbritannien som ett en gång homogent imperium har slagit rot bland stora delar av allmänheten, menar journalisten Afua Hirsch:

”Många av våra mest ikoniska kulturella traditioner är resultatet av immigration. Vägar och städer byggdes av romare, bankerna grundades av hugenotter, ett kungligt hushåll etablerades av en vidsträckt sektion av Europas aristokrati. Det fanns afrikaner här, det är numera fastslaget, långt innan det fanns något ’engelskt’”, skriver hon i The Guardian.

I juni presenterar Tendayi Achiume sina fynd inför människorättsrådet i Geneve. Två månader efter Storbritanniens EU-utträde. Med eller utan avtal.