DEBATT Ett av de mest konstruktiva inläggen om hur den grönalternativa strömningen ska kunna skaffa ökat inflytande över politiken gjordes av ordföranden i minipartiet Enhet, Vitek Ronovsky (Syre nr 14/2019). Han pläderar för samverkan istället för nya minipartier, men kritiserar det svenska valsystemet. Jo, jämfört med många andra länder där både småpartiers rättigheter i val och i massmedia är rättvisare reglerat, släpar Sverige efter. På besök i Marocko nyligen gjorde jag enminutsintervjuer med tre tv-kanaler, inte för att jag ansågs som hett nyhetsstoff utan för att Gröna vänstern med en parlamentsledamot har laglig rätt till ett visst antal kortinslag i alla tv-kanaler.
Förr kunde partier samarbeta i valkarteller med gemensam beteckning ovanför sina partinamn. I dag måste alla röster som ska summeras gå till listor med ett enda gemensamt namn. Detta omöjliggör dock inte listsamverkan, förutsatt att samverkande partier kan enas om ett listnamn. Därutöver kan varje parti ha egen lista och efter varje personnamn skriva ut till exempel miljöpartist, vändpunktare, enhetspartist, etcetera. De flesta väljare skulle begripa att deras röst i första hand skulle gå till deras förstahandsparti. Men i andra hand, liksom ”överskottsröster”, skulle de stödja något annat av samverkanspartierna.
Vilka är problemen?
1. Att partier som på egen hand klarar fyraprocentsspärren knappast vill delta, alltså för närvarande knappast V. Med nuvarande opinionssiffror skulle bara MP av riksdagspartierna var aktuellt. Men också Fi, Piratpartiet och en rad andra mer eller mindre kända minipartier, typ Enhet med flera.
2. Också den gemensamma partibeteckningen kan vålla problem. Den ska inte gynna något av samverkanspartierna men inte vara helt menlös. Kanske Uppbrott, Nystart eller dylikt.
3. Ett tredje problem kan vara att fienderna kommer att leta efter ”konstigheter” i alla samverkanspartiernas program och utspel som något annat samverkansparti ogillar. Men kunde Alliansen överleva och regera under två valperioder trots en hel del programmatiska motstridigheter borde en grönalternativ samverkan kunna hantera en sådan sak.
Erfarenheterna från en rad andra länder är att lyckad progressiv partiförnyelse kommer via samverkan, inte via splittring och sekterism (Podemos, Syriza). Efter EU-valet är det dags för alla som seriöst vill trygga en grönalternativ medverkan i riksdagen att samlas för att förbereda en valteknisk samverkan med gemensam listbeteckning men olika partilistor i valet 2022.
