CENTRALAMERIKA – Gruvbolaget bedriver sin verksamhet på mark där småbönder tidigare odlade majs och bönor, som är våra stapelvaror. Sedan gruvbolaget kom finns det ingen mark kvar för bönderna att bruka, säger Lesbia Villagrán, som bor i San Rafael Las Flores i östra Guatemala.

Här inledde dotterbolaget till ett kanadensiskt gruvföretag sin verksamhet för tolv år sedan, och sedan dess har lokalbefolkningarna, som är spridda i olika byar i regionen, kämpat för att stoppa verksamheten.

Kampen handlar om silvergruvan El Escobal, som lokalbefolkningen menar slår mot deras försörjningsmöjligheter – men också mot vattentillgångarna och den ekologiska mångfalden.

– När jag var liten hyrde min pappa fyra hektar mark och det var en njutning för oss att arbeta med de stora skördarna. Men när markägaren sålde området till gruvbolaget kunde min pappa inte längre plantera våra grödor, berättar Lesbia Villagrán, 28, för IPS.

Gruvan bytte nyligen ägare och tillhör numera ett dotterbolag till det kanadensiska Pan American Silver, som enligt företagets hemsida är världens nästa största producent av silver. Bolaget äger sex olika gruvor i Latinamerika, varav en numera ligger i Guatemala.

– Företagets verksamhet har gjort det svårare jordbruket, säger den lokale kaffeodlaren Alex Reynoso.

Enligt honom vill inköparna av kaffe inte ta emot bönor som producerats i närheten av gruvan eftersom de oroar sig för att de ska innehålla spår av de tungmetaller som används inom gruvdriften.

– Landets viktigaste inköpare undviker att köpa in vår produktion, säger kaffeodlaren till IPS.

IPS har kontaktat både de tidigare och nuvarande gruvägarna för att ställa frågor om kritiken, men ägarna har inte återkommit.

Sedan sommaren 2017 har gruvdriften legat nere i avvaktan på att Guatemalas konstitutionsdomstol ska granska en anmälan från lokala ursprungsbefolkningar. Den gör gällande att lokalbefolkningen inte blev konsulterade innan driften inleddes, vilket krävs enligt lag.

Konflikten i Guatemala är dock bara en av många som uppstått kring metallgruvor i Centralamerika. De senaste decennierna har gruvindustrin vuxit snabbt i takt med att fler multinationella gruvbolag inlett verksamhet i regionen, något som i sin tur lett till konflikter med lokalbefolkningar främst i Guatemala, Honduras, El Salvador och Nicaragua.

Bolagen som tilldelas rättigheterna att bedriva gruvdrift tar även kontroll över markområden som i många fall har använts som odlingsmarker. Detta samtidigt som gruvdriften även kräver stora vattenresurser. Många lokalbefolkningar, i synnerhet ursprungsbefolkningar, är beroende av dessa resurser och kritiker menar att deras tillgång till mat därför hotas av gruvbolagens verksamhet.

Förra veckan publicerade Alianza Centroamericana frente a la Minería, som består av flera centralamerikanska miljöorganisationer, en ny rapport om gruvornas expansion i regionen  och de effekter industrin för med sig.

Rapporten visar att det i Honduras fram till för två år sedan hade godkänts 172 tillstånd om gruvdrift, där verksamheten omfattar drygt sex procent av landets territorier. I Guatemala hade fram till samma datum 55 projekt godkänts, medan man i Nicaragua gett klartecken till 146 koncessioner för gruvdrift. Där väntar ytterligare 20 ansökningar om att behandlas, och om de också godkänns kommer gruvprojekten att omfatta drygt 8,5 procent av landets yta.

I mars 2017 blev El Salvador det första landet i världen som förbjöd alla former av gruvdrift. Innan dess hade minst 31 tillstånd om gruvor godkänts i landet.

Centralamerika är en region med 48 miljoner invånare där fattigdomen är utbredd. Det är även en region som är särskilt sårbar för klimatförändringarnas effekter. Varje år går stora skördar förlorade på grund av översvämningar eller torkor.

Forskaren Angélica Alfaro, som varit med och författat den nya studien, säger att det finns organisationer i regionen som anser att även andra länder ska följa El Salvadors exempel och skapa ”gruvfria områden”.

– Samtidigt är verkligheten den att länder som Honduras, Guatemala och Nicaragua har infört lagar som direkt syftar till att stötta gruvsektorn, säger Angélica Alfaro till IPS.

Julio González, som också medverkar i den nya rapporten och är engagerad i den guatemalanska miljöorganisationen Madre Selva, säger att gruvindustrin utgör ett hot mot en tryggad livsmedelsförsörjning i Centralamerika eftersom det är en verksamhet som slår både mot jordbruket och tillgången på vatten.

Ett exempel på det är gruvan Cerro Blanco i Asunción Mita i Guatemala, nära gränsen till El Salvador. Föroreningar från gruvan uppges hamna i sjön Guija i El Salvador, och sprider sig därifrån vidare till floden Lempa, som i sin tur löper genom landet och vars vatten används både för bevattning och som dricksvatten.

– Vatten är avgörande för jordbruket, men förekomsten av giftiga ämnen slår mot matproduktionen, säger Julio González, som deltog vid lanseringen av den rapporten i San Salvador under förra veckan.

Han tillade att de marker som utnyttjas av gruvindustrin vanligen brukar vara områden som nyttjas av småbönder. Det gäller i synnerhet marker där ursprungsbefolkningar bor.

– Det är jordbruket som upprätthåller tillgången på mat, säger Julio González.
En rapport som kom redan 2011 varnade för att gruvbolagen kontrollerade dubbelt så stora markområden i Centralamerika i jämförelse med de områden som användes för produktionen av spannmål.