ETIOPIEN De förbättrade relationerna har även föranlett en ny fråga – huruvida de eritreaner som anländer till Etiopien ska fortsätta att klassas som flyktingar. Men den bild som ofta visar hur eritreaner strömmar över gränsen som flyktingar behöver också nyanseras.

På den etiopiska sidan av gränsen mot landet har människor som väntar på att få resa vidare till den eritreanska huvudstaden Asmara bildat en kö. Och alla som reser till Etiopien gör det inte som flyktingar.

”Asmara, Asmara, Asmara”, är den nya destination som ropas ut av de pojkar som åker runt i minibussar i städerna i gränsregionen Tigray i Etiopien för att leta passagerare.

Senait är en eritreansk kvinna som flyttade till den etiopiska huvudstaden efter att ha gift sig med en etiopisk man. Men efter det krig som bröt ut mellan länderna 1998 och som ledde till att gränsen stängdes har hon inte kunnat besöka sin familj i hemlandet. Förrän nu.

– Efter att gränsen hade öppnats reste jag från Addis Abeba till Asmara för att besöka min pappa för första gången på 26 år. Han dog tio dagar efter att jag hade kommit fram, berättar Senait.

Nu är hon på väg att göra en ny resa tillbaka till Eritrea, denna gång tillsammans med sin farbror, som planerar att bosätta sig i Asmara.

– Det blir bättre för honom att leva nära sin familj där. Men jag kommer att resa tillbaka till Etiopien, säger hon.

Huvudorten i Tigray heter Mekelle och var en gång känd för de karavaner av kameler som samlades här för att frakta salt från öknen Danakil. På senare tid har försäljarna på stadens livliga marknad börjat sälja allt mer spannmål, byggmaterial och bränsle. Och det beror på besökarna från Eritrea, berättar entreprenören Teberhe.

– I Eritrea råder begränsningar för hur mycket människor får ta ut från banken varje månad, men här kan de ta emot pengar som skickats av släktingar utomlands. De köper med sig byggmaterial som de transporterar hem, berättar Teberhe.

Allt fler eritreaner kommer också till staden och dess stora palmkantade gator för att träffa familjemedlemmar och njuta av ett livligare socialt liv och fler butiker, innan de reser hem till Eritrea igen.

Resorna förenklas av att många i Eritrea och Tigray talar samma språk och har en gemensam religion och kultur som sträcker sig långt tillbaka fram till att Eritrea bröt sig loss från Etiopien så sent som 1993.

– Vi känner en stark samhörighet med eritreanerna. Vi är samma folk och jag kan förstå ångesten i den isolering som de tvingats leva under. Många av mina vänners familjer blev separerade på grund av kriget, säger Huey Berhe, som bor i Mekelle.

Den öppnade gränsen har öppnat för många nya affärsområden.

– Affärerna går ganska bra, berättar Tesfaye, som till vardags arbetar på en cementfabrik utanför Mekelle, men på helgerna tjänar lite extra som valutaväxlare vid ländernas gräns.

Försäljare både i städerna i Tigray och i Asmara har känt av ett uppsving.
På vägarna utanför Mekelle syns många slitna bilar med sina karakteristiska eritreanska registreringsplåtar som börjar med ER1, vid sidan av alla minibussar som är på väg till och från gränsen.

– Det kommer mängder av eritreanska gäster, berättar Ruta som äger hotellet Lalibela i Mekelles centrum.

Även långtidsuthyrningen av rum har upplevt ett uppsving tack vare de eritreaner som kommer hit på jakt efter arbeten.

Samtidigt fortsätter processen för att ta emot flyktingar från den hårda förtryckarstaten Eritrea. Tekie Gebreyesas som arbetar för den etiopiska flyktingmyndigheten ARRA säger:

– Etiopien har undertecknat Genèvekonventionen och än så länge har inte deras rätt till flyktingstatus förändrats. Relationerna mellan de båda länderna har förbättrats, men den inhemska situationen i Eritrea har förblivit densamma.

De eritreanska flyktingarna innebär ett dilemma, som även finns på global nivå när det gäller förmågan att förstå vad livet på flykt innebär.

– Flyktingar beskrivs alltid som offer. Men då går också en bit av verkligheten förlorad – att de också har förmågor och även bär på drömmar, önskningar och ambitioner, säger forskaren Milena Belloni, som länge arbetat med flyktingar från Eritrea.

Även flygförbindelserna till Asmara har åter öppnat, men de flesta etiopier väljer det billigare alternativet – att ta sig över gränsen med buss.

Utvecklingen mellan de forna fienderna har gått snabbt, och frågan är hur situationen i Eritrea kommer att påverkas. Entreprenören Teberhe i Mekelle är dock övertygad om att fler förändringar är att vänta:

– Jag tror inte det finns någon väg tillbaka för regimen i Eritrea. Eritreanerna har börjat få uppleva frihet, och då har anden lämnat flaskan.