HAITI Demonstrationerna inleddes i torsdags och har hittills krävts flera dödsoffer, uppger nyhetsbyrån AFP. De massiva protesterna är resultatet av oppositionens uppmaningar att ta till gatorna efter att president Moïse visat svalt intresse för allmänhetens oro inför landets prekära ekonomiska läge.

Läget är spänt och många regeringen och oppositionen har hittills inte kommit till stånd och satt sig ner för att föra samtal och kasta vatten på den uppflammade krisen där samtliga i maktens korridorer skyller skulden på någon annan.

20 miljarder ”har försvunnit”

I kölvattnet av det senaste decenniets naturkatastrofer – den katastrofala jordbävningen 2010 och orkanen Matthews framfart 2016 – har Haitis ekonomi gått rejält på sparlågor, med en 15-procentig inflation och avslöjanden om maktmissbruk och korruption bland före detta ministrar.

Cirka 20 miljarder kronor från ett lån från det venezolanska oljebolaget Petrocaribe är spårlöst försvunna och en 650-sidig senatsrapport har lyckats spåra stora summor till olika regeringskontrakt och penningtvätt via spökbolag och annat systematiskt svindleri som gemensamt lyckats hålla slantarna borta från Haitis offentliga sektor.

Korruption var president Moïses hjärtefråga och en som fick många haitier att lägga sin röst på honom. Korruption har lyst med sin närvaro i det krisdrabbade landet lika mycket som hopp har befunnit sig annorstädes. Och landets unga befolkning – hälften är under 24 år – är dessutom trötta på omvärldens löften om stöd och uppläxande reformer, särskilt med tanke på att FN inte varit villigt att acceptera ansvaret för landets förödande koleraepidemi 2016.

”För det internationella samfundet, vars intentioner och felprioriteringar har bidragit till att bibehålla ett ohållbart status quo, kan ett krav på öppenhet återinrätta portioner av haitiers förlorade förtroende och hålla vägen till ett systemskifte öppen”, skrev New York Times reporter Jake Johnston, i en ledare den 26 december 2018.

Ilska mot IMF

Den senaste demonstrationsvågen är ingalunda den första i närtid: i augusti 2018 förvandlades huvudstaden Port-au-Prince och andra städer till regelrätta slagfält mellan polis och demonstranter med stor materiell förstörelse och flera dödsfall. Då var det höjda priser på bland annat bensin och diesel som triggade igång protesterna, något som var en del av Internationella valutafondens krav för att bevilja landet nödlån.
IMF försvarade reformpolitiken, trots att den resulterade i dödsfall och allmänt missnöje:

– Generella bensinsubventioner drar ner Haitis ekonomiska styrka, sa IMF:s talesperson Gerry Rice under ett pressmöte i samband med protesterna.

Enligt Världsbanken har bensinsubventionerna främst kommit Haitis rikaste femtedel till del, varför subventioner liknas som att kasta sedlar på öppen eld. Däremot har Haitis decennier av politisk instabilitet – med diktaturstyre under två ”Docs”, far och son Duvalier, båda uppbackade och finansierade av västvärlden, och en statskupp som avsatte landets första lagligt valda president Jean-Bertrand Aristide – varit förödande för landets fattiga, vilka inte sett tillstymmelse till hållbara utbildningar, adekvat vård eller tillgång till skäligt betalda arbeten.

Växande missnöje

IMF viker inte av från sin initierade reformpolitik i landet, men däremot avgick premiärministern Jack Guy Lafontant efter att ha hamnat på kollisionskurs med president Moïse. Allmänhetens missnöje med presidenten har emellertid inte avtagit i styrka och i snart en vecka har kraven på hans avgång fortsatt att eka runtom i den västra hemisfärens fattigaste land:

– I fyra dagar har människor varit ute på gatorna och presidenten säger fortfarande ingenting. Det visar att han är inkompetent, säger demonstranten Louis-Paul Vlanel till AFP.