Våren 2008 kablades spektakulära bilder ut på en isolerad stam i det svårtillgängliga gränslandet mellan Brasilien och Peru. En helikopter från Brasiliens ursprungsfolksmyndighet Funai flög lågt över ett läger. Långhus, askan efter en lägereld, röd- och svartmålade invånare bekräftade den icke-kontaktade stammens existens. Pilar avfyrades och spjut kastade mot hotet från himlen. Stammen blev ”Fleicheros”, de som kastar pilar.

Funai publicerade bilderna för att bevisa stammens existens, som hotades av den framryckande illegala gruv- och timmerindustrin. Allvaret i publiceringen var svårt att greppa och Net on Net använde bilden i reklamsyfte med försäljningsfrågan: ”Dåligt läge?”

Att läget varken då eller 2019 gynnar människor som lever bortom mainstream­samhället är knappast någon nyhet i sig. Survival International beskriver icke-kontaktade stammar som ”väktare över de områden i världen med den största biologiska mångfalden” och i sig ”levande exempel på människans mångfald”. Om deras rättigheter säkras kan de överleva, men om deras miljöer och överlevnadsmöjligheter försvinner kan ett folkmord snart vara färdigutfört, på grund av skövling – och inte minst  sjukdomar som den yttre världen bidragit med och mot vilka icke-kontaktade stammar inte har något immunförsvar.

Hot mot tillväxten?

”Nyckeln till ursprungsfolkens framtid (världen över) är att säkra deras tillgång och kontroll över sin egen mark”, skriver Survival International.
För icke-kontaktade såväl som integrerade ursprungsfolk ligger utmaningen i första hand i tillgången till mark, vilket i förlängningen ofta är ett hot mot länders ekonomiska tillväxtmål. Tillväxtekonomin tär hårt på naturresurser, hav och marker världen över, och särskilt på ursprungsfolk som lever på fiske.

För länder som juridiskt och politiskt ansvarar för såväl icke-kontaktade stammar som integrerade ursprungsfolk innebär ansvaret ett hot mot ekonomisk tillväxt och medför en svårbemästrad inrikespolitisk balansgång. 
I Brasilien har det varit regel snarare än undantag att stadigt minska ursprungsfolkens geografiska rörlighet genom uppmuntrad avverkning och mineraljakt med hänvisning till landets marknadsmässiga behov och krav på bättre generell levnadsstandard. 

I Indonesien lever många av de icke-kontaktade stammarna dessutom i hjärtat av en sedan mitten av 1900-talet pågående väpnad konflikt mellan västpapuanska befrielserörelsen OPM och den indonesiska armén som med vapen från västvärlden främst ägnar sig åt att agera privatmilis och nattvakt åt miljöförstörande guld- och koppargruvor. 

Och det kan gå illa om icke-kontaktade stammar ”står i vägen” för ekonomiska etableringar. Bara under 2017 vädrades rykten om två massakrer av icke-kontaktade stammar i Brasilien, däribland i São Paulo de Olivença, belägen i en laglös djungelkorridor längs Amazon­floden nära trippelgränsen mellan Brasilien, Colombia och Peru.

Skröt om morden

Här utlovade den parlamentariska kuppen som avsatte Brasiliens lagligt valda president Dilma Rousseff goda tider för gruvinvesterare och guldletare, så kallade ”garimpeiros”, som i augusti 2017 bröt mot lagen och tog sig in i ett reservat i Javaridalen, ett slags buffertzon för fem icke-kontaktade stammar, och mördade ett tiotal människor, som var totalt ovetande om deras ankomst och utan minsta möjlighet att försvara sig mot guldjägarnas moderna vapen.
Kropparna dumpades i floden och myndigheter fick kännedom om massakern tack vare att förövarna själva skröt om morden i en bar. Brutala redogörelser som spelades in i smyg.

Brasiliens oroliga och icke-demokratiska utveckling har gjort den här formen av cyniska och rättsvidriga aktioner till mer eller mindre riskfria operationer. Brasiliens övergångsregering efter kuppen, ledd av Michel Temer, bantade reellt på statsapparaten och stängde två baser i nordvästra Brasilien. Något som innebar försämrad statlig överblick i en region ökänd för narkotikasmuggling, illegal guld­jakt och skövling av exotiska och dyra träslag.

Den nye presidenten Jair Bolsonaro underlättar för mineral- och skogsindustrin att fortsätta trimningen av regnskogar och utvinna naturtillgångar för att stärka landets ekonomi. Kritiker menar att det öppnar dörren på vid gavel för illegala aktörer som livnär sig på omvärldens efterfrågan på utrotningshotade träslag eller samarbetar med skrupelfria guld- och mineraldistributörer.

Massakern i Javaridalen försåg den svarta marknaden med annat än bara beredda guldgruvor, rensade läger och orörd skog – ”troféer” i form av smycken, paddlar och verktyg från de försvunna och förmodade mördade stammedlemmarna.

Försvarslösa stammar 

Många uppgifter och omständigheter förblir okända. Det är inte klart vilken stam som mördades, men på den hemliga inspelningen hörs två kriminella guldgrävare inte bara skryta om bedriften över att ha dödat och styckat ”hela bunten”, de slår fast att det var ”Fleicheros”-stammen de ”utrotade”. Juridiskt och politiskt obekräftade uppgifter som ändå sköljer tidlös aktualitet över ursprungsfolksmyndigheten Funais publicerade bilder från samma region 2008. Och det med en obehaglig fråga: Varför gjorde vi inget när vi fortfarande kunde?

Stephen Corry, chef för Survival International, kallar Brasiliens nyinslagna väg som öppnar upp Amazonas för investerare snarare än skyddar dess ursprungsinvånare för ”fullständigt skamligt”.

– Nedskärningarna av Funai har lämnat dussintals icke-kontaktade stammar försvarslösa mot tusentals lyckosökare – guldminerare, ranchers och skövlare – i desperat jakt att stjäla och rensa de här regionerna på tillgångar. De här stammarna borde ha fått sina marker korrekt erkända och skyddade för flera år sedan, säger han.