Etiopien har en växande textilindustri men lönerna är låga även jämfört med andra låglöneländer. Etiopiska fackföreningar vill därför stärka sin förhandlingsposition gentemot företagen genom kollektiva strategier.
– Vi behöver stärka facken, säger Mesfin Adenew, ordförande för landets textilarbetarfack i samband med ett möte i Addis Abeba i förra veckan.
ETIOPIEN Omkring 30 fackliga ledare inom textilindustrin träffades under mötet i Addis Abeba som hölls den 25–26 november för att diskutera strategier för att stärka den etiopiska fackföreningsrörelsen. I nuläget är det vanligt att fack inom textilindustrin endast representerar arbetare på en enda fabrik – en mer gemensam strategi skulle stärka facken i framtida förhandlingar.
– Vi behöver stärka facken i Etiopien. En svag fackförening har inte kraften att konfrontera arbetsgivare, men starka fack kan uppnå mycket mer, säger Mesfin Adenew, ordförande för Industrial Federation of Textile Leather and Garment Workers Union (IFTLGWU), som är anslutet till det globala facket Industriall. Adenew pekar bland annat på det sydafrikanska facket
Southern African Clothing and Textile Workers Union (SACTWU) som genomfört en framgångsrik levnadslönskampanj.
Behovet av starkare fackföreningar är stort i Etiopien som på senare år satsat stort på att utveckla landets textilindustri i syfte att industrialisera landet.
Enligt Growth and Transformation plan ska Etiopien bli ett medelinkomstland till år 2025. Den främsta konkurrensfördelen har av etiopiska myndigheter framhållits vara det låga löneläget i landet. I Etiopien kan en arbetare anställd i textilindustrin tjäna så lite som omkring 260 kronor i månaden, långt under lönerna inom textilindustrin i låglöneländerna Bangladesh och Malaysia.
För utländska företag finns det också en fördel i att exportera från Etiopien då landet är undantaget höga exporttullar till USA och EU. 2015 förlängde USA avtalet African Growth and Opportunity Act i ett decennium och Etiopien ingår också i EU:s program för Everything but Arms som innebär tullfri export till unionen. Allt fler klädföretag och deras underleverantörer har också hittat till Etiopien i jakt på lägre lönekrav från arbetare, bland annat finns H&M där.
I våras gick några tusen textilarbetare i den industriella zonen Hawassa ut i strejk med krav på bättre löner och arbetsmiljö, och för att protestera mot sexuella trakasserier. Hawassafabrikerna öppnades 2017 och är ett av fem stora industriområden i landet som öppnats sedan 2014 och sammanlagt 30 planeras fram till 2025, med hjälp av utländska lån och stora kinesiska infrastruktursatsningar.
Medan klädföretagen och deras underleverantörer lockas av de låga lönerna innebär det för arbetarna att de har svårt att försörja sig på inkomsten som knappt räcker till transporter till och från fabriken, husrum och mat. I samband med att industriområdet öppnade för ett par år sedan steg också priser på bostäder liksom vissa basvaror.
De dåliga arbetsvillkoren och låga lönerna har också påverkat fabrikernas produktivitet. Enligt en studie från 2017 ansåg mellanchefer på fabriker att dessa villkor var ett av de största hindren för bättre produktivitet då många arbetare, de flesta unga kvinnor, ofta är trötta efter att ha gått långa sträckor till arbetsplatsen eller inte haft råd att äta tillräckligt.
När fackföreningarna nu kommit överens om att samordna sig inför förhandlingar kommer de först att arbeta med att stärka fackliga aktivisters kunskap kring att rekrytera nya medlemmar liksom för landets arbetsrätt, rapporterar Industriall. I det ingår såväl att stärka skyddet mot sexuella trakasserier och genusbaserat våld liksom kunskap kring förhandling och medling.
