Dagboksanteckningar. 
Sön 3 november – dag 2 215

Sedan jag skrev sist har jag lämnat Kambodja i Sydostasien och tagit mig genom södra Thailand till Malaysia, som blev land nummer 182 på en resa helt utan flygning. Det blev det första besöket av fyra i Malaysia, vilket inte är ovanligt när man inte flyger. Det finns flera länder som vi av logistiska skäl behövde passera mer än en gång.

Malaysia var ett välkommet mål med god mat och vacker natur. Därifrån kom jag också till Singapore, en av världens tre statsstater. I Singapore höll jag min hundrade föreläsning som motivationsföreläsare och ingick ett samarbete med två rederier (Swire shipping och Pacific International lines) som skulle komma att bli mycket värdefulla vid erövrandet av Stillahavsländerna.

Jag lämnade Singapore på ett containerfartyg till Jakarta i Indonesien, som blev land nummer 184. En vecka senare kom jag till Borneo, som är världens tredje största ö och delas mellan Malaysia, Indonesien och Brunei. Efter att ha passerat det indonesiska och malaysiska Borneo reste jag in i den oljerika nationen Brunei lagom till sultanens 73-årsdag.

Brunei var vänligt mot mig och jag trivdes där. Det kändes som att komma tillbaka till Västindien, fast med bättre infrastruktur. Från Brunei fortsatte jag medurs runt Borneo och reste in i Malaysia en tredje gång. Jag tog ett par dagar ledigt och vandrade upp på toppen av Mount Kinabalu för att rensa huvudet och stressa av innan jag tog färjan till södra Filippinerna, och sedan fler färjor norrut mot huvudstaden Manila.

Indonesien är ett otroligt stort och mångsidigt land med mer än 17 000 öar, men Filippinerna kommer inte långt efter med sina 7 641 öar. Jag fick se flera av dem under resan och så småningom lämnade jag Filippinerna samma väg som jag hade kommit och återvände en fjärde gång till Malaysia.

Från östra malaysiska Borneo fortsatte jag söderut, medurs, till Indonesien igen. På Borneo kallas den indonesiska delen av ön för Kalimantan. Indonesien planerar att flytta sin huvudstad från Jakarta på Java till Kalimantan på Borneo. Om King Kong fanns på riktigt skulle han kunna finnas på Borneo. Hela ön är full med äventyr.

En fyradagars resa med färja tog mig från Borneo till Timor, där jag återförenades med min fästmö för tjugoförsta gången under resan. Vi utforskade en del av den indonesiska delen av Timor innan vi åkte österut över gränsen till Östtimor (Timor Leste), som blev land nummer 187 på resan.

Efter en vecka flög min fästmö hem och jag återvände till Indonesien, där jag reste flera tusen kilometer mellan öarna tills jag kom till Jakarta och kunde söka visum till Papua Nya Guinea, PNG. Några dagar senare hade jag tagit mig till Surabaya, där jag gick ombord på Pacific International lines containerfartyg, som skulle ta mig till Papua Nya Guinea, land nummer 188.

Efter två veckor i Papua Nya Guinea befinner jag mig nu på ett av Swire shippings containerfartyg på väg till Salomonöarna. Det är en kort resa på två–tre dagar, jämfört med den tidigare resan på elva dagar till PNG.

PNG är ett märkvärdigt land med några av den här planetens sista stora äventyr. Så mycket är fortfarande okänt om ön Nya Guinea, som delas på mitten mellan Indonesien i väster och PNG i öster. Nya Guinea är världens näst största ö och där finns världens tredje största regnskog. Ungefär 85 procent av befolkningen bor i jordbruksområdena och huvudstaden Port Moresby är isolerad från större delen av landet av brist på infrastruktur. Man kan inte köra långt från Port Moresby utan att hamna i en djungel eller en by.

Folk är i regel väldigt varma och vänliga, men det finns en del rötägg som förstör för andra och gör livet lite hårdare. Rån, bilstölder, inbrott och aggressivt uppträdande är ganska vanligt. Jag hade inga problem under mina två veckor i PNG, men jag vidtog en hel del försiktighetsåtgärder. Hundra procent av alla jag mötte var snälla och visade mig stor gästfrihet.

Kvinnorna på ett kontor bjöd in på lunch, och de hade lagat maträtter från alla delar av landet eftersom jag inte kunde resa omkring fritt utan att flyga. På vilken annan plats händer det? Ingenstans! Fantastiska människor. Landet har dåligt rykte, men det är överdrivet. Om man är lite street smart är ett besök i PNG inga problem. Och utanför städerna är det mycket säkrare.

Medan jag var i PNG fyllde min resa sex år. Sex år sedan jag reste hemifrån. Det är otroligt att det har tagit så mycket tid. Men PNG var en perfekt plats att fira sexårsdagen eftersom det kanske är det land i världen som rymmer flest olika språk och kulturer. Det var vackert omkring mig och jag minns landet med värme.
Nu är det bara 15 länder kvar att besöka.