Rutten frukt regnade över USA:s stridsfordon när de nyligen lämnade orten Qamishli i nordöstra Syrien och körde iväg mot Irak, enligt The Guardian. President Donald Trumps beslut att dra tillbaka sina styrkor från området satte det kurdiska självstyrets framtid på spel.
SYRIEN I krigets maktvakuum kunde en kurdiskstyrd region växa fram i nordöstra Syrien. Men nu, när Syriens president Bashar al-Assad stärker sin närvaro i regionen, ser framtiden för självstyret mörk ut. ”Kurderna vet att de har en svag position, säger Syrienkännaren Aron Lund till TT.
Pressade av Turkiets intåg nådde SDF-alliansen, som domineras av den kurdiska YPG-milisen, en vag överenskommelse om samarbete med den syriska armén. Det var en ”kostsam, men nödvändig” eftergift, enligt SDF:s överbefälhavare Mazloum Abdi.
Exakt hur kostsam återstår att se, enligt Syrienkännaren Aron Lund, gästforskare vid fredsinstitutet Sipri.
– Jag tror att många i YPG nu inser att deras framtid förmodligen ligger under den syriska regeringens styre.
Kurdiskt självstyre
2016 utropade Demokratiska unionistpartiet (PYD) ett självstyre i regionen. PYD är ett kurdiskt gräsrotsparti med hemvist i norra Syrien, sprunget ur den terrorstämplade PKK-gerillan.
Området fick namnet Rojava – kurdiska för ”västra Kurdistan”. I dag används främst termen Nordöstra Syriens autonoma styre. Befolkningen är etniskt blandad, här bor både araber och kurder, yazidier och assyrier.
Självstyret växte fram från 2012 och framåt, i krigets maktvakuum. Under de första åren fokuserade Syriens president Bashar al-Assad sin kraft på mer strategiskt viktiga platser som huvudstaden Damaskus och oppositionsfästet Aleppo. Maktövertagandet 2012 tycks ha varit följden av någon form av diskret avtalad överlämning, enligt Aron Lund.
För al-Assad fungerade ett kurdiskt styre intill den turkiska gränsen också som en känga åt Turkiet, enligt Aron Lund. Ländernas relation hade kraftigt försämrats sedan Turkiet börjat stödja den väpnade oppositionen i Syrien.
– Relationen mellan de kurdiska ledarna och det syriska centralstyret har varit spänd – men utan öppen konflikt, säger Aron Lund.
Till skillnad från rebellerna i västra Syrien valde man inte att riva upp alla statliga institutioner. Militärhögkvarter och skattekontor fick vara kvar, och ovanpå vajade den syriska flaggan – man var noga med att bygga ovanpå en existerande stat.
Framtid osäker
Turkiets offensiv, som inleddes den 9 oktober, välte spelbrädet.
Efter ett skakigt eldupphör slöt Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets Recep Tayyip Erdogan ett avtal i Sotji. Enligt det ska bland annat YPG-milisen dra sig tillbaka från områden intill den turkiska gränsen, som i sin tur ska patrulleras av turkiska, syriska och ryska trupper.
Samtidigt tycks USA vackla i sin position. Häromdagen meddelade Trump att han trots allt ska ha styrkor i nordöstra Syrien – för att skydda oljefälten i Dayr al-Zor (Deir Ezzor) från IS.
– Trump saxar fram och tillbaka. Hans senaste strategi, att skydda oljefälten från IS, är helt oseriös. Den ende som står i stånd att ta kontroll över oljefälten är al-Assad, inte IS, säger Aron Lund.
Rådslår med båda
Rojavas framtid är höljd i ett storpolitiskt pingpongspel. Situationen är oklar – så också SDF-alliansens hållning.
Bara dagar efter att SDF slutit ett samarbetsavtal med syriska armén, tackade dess företrädare USA för landets stöd via sociala medier.
– I det här läget vill man inte visa svaghet eller uttala sig fientligt mot någon av sidorna. YPG-ledarna hoppas kunna utnyttja det amerikanska stödet in i det sista, eftersom det kan utgöra en förhandlingsbricka och ge säkerhetsgarantier i förhållande till Bashar al-Assad, förklarar Aron Lund.
De kan komma väl till pass när den syriska regimen stärker sin makt i regionen, säger han. Särskilt svårt blir det om al-Assad beslutar sig för att normalisera relationen med Turkiet igen.
– När Erdogan är redo att öppna gränsen igen, och vill ha något i utbyte av al-Assad, då kan vad som helst hända. Oron är att kurdiska ledare då plötsligt ska försvinna, och sedan dyka upp i turkiska fängelser.
Fakta: Striden om nordöstra Syrien
2016 upprättades ett kurdiskt självstyre i regionen Rojava i nordöstra Syrien. Den syriska regimen, upptagen med att återta andra områden i landet, har i huvudsak undvikit konfrontation med det kurdiska styret men varit tydlig med sin avsikt att återta kontrollen över regionen.
Det kurdiska självstyret har också väckt oro i Turkiet, som jämför den kurdiska YPG-milisen med den terrorstämplade gerillan PKK. YPG har utgjort stommen i alliansen Syriens demokratiska styrkor (SDF) som med stöd av USA vände kriget mot terrorrörelsen IS. Men USA:s närvaro förhindrade i praktiken Turkiet att agera militärt.
Efter att USA i början av oktober 2019 börjat lämna området och i princip gett grönt ljus åt en turkledd offensiv började Turkiet med hjälp av syriska rebellgrupper att strida mot kurdiska styrkor och syriska regimstyrkor, som nu ställt sig på den kurdiska sidan.
Turkiet vill upprätta en så kallad säkerhetzon som sträcker sig 32 kilometer in i Syrien. Turkiet har också sagt att man avser att flytta upp till 2 miljoner av de 3,6 miljoner syriska flyktingar som finns i Turkiet till området.
Efter att ett eldupphör förhandlats fram av USA gav Turkiet de kurdiska styrkorna en tidsfrist på fem dagar, vilken sedan förlängdes med ytterligare 150 timmar, på sig att evakuera området.
Turkiet har kommit överens med Ryssland, som står på den syriska regimens sida, om hur gränsområdet ska kontrolleras.
Källor: Landguiden/UI, Reuters och AFP
Fakta: Avtalet mellan Ryssland och Turkiet
Avtalet slöts mellan Ryssland och Turkiet i Sotji den 22 oktober och innehåller tio punkter.
Turkiets kontroll över gränsstäderna Tal Abyad och Ras al-Ayn ska fortsatt råda, och inom 150 timmar – med start klockan 12.00 den 23 oktober – skulle YPG-milisen dra sig tillbaka 30 kilometer från den turkiska gränsen.
Tillbakadragandet skulle övervakas av turkiska och syriska trupper. Efteråt ska gränsen patrulleras av ryska och turkiska styrkor, med undantag för orten Qamishli.
