GUATEMALA Det lilla samhället Yalambojoch var inte känt för många, inte ens i hemlandet Guatemala. Inte förrän i början av året, då internationella medier kablade ut bilder på den gula bykyrkan och en liten likkista som anlände från USA.

En månad tidigare hade åttaårige Felipe Gómez följt med sin skuldtyngda pappa i jakten på arbete i USA. Efter tio dagar, när de tagits i amerikanskt förvar, lades en influensasjuk Felipe in på sjukhus i New Mexico. Han avled på julafton. Enligt myndighetskällor hade han först misstagits som förkyld. 

Även om Catarina Alonzo Pérez inte har elförsörjning eller internet, vet hon vad hon som sades på nätet efter hennes sons död. Att hennes familj hade utnyttjat Felipe som en fribiljett till USA. Att människor som hon inte borde skaffa barn.  

– Vi är fattiga, förklarar Catarina beslutet att skicka iväg Felipe med sin make.
Tre månader efter Felipes död gjorde hans farbror Andrés, som bodde i huset bredvid, samma resa med sin son. Ytterligare två av hans söner, 25 och 4 år, reste kort därefter och sedan en till och så ännu en. 

För ett år sedan hade Yalambojoch 1 400 invånare. Nu har en fjärdedel av dem försvunnit till USA.

Migranter från varje hem

Yalambojoch ligger gömd bland de dimbeklädda bergen på Guatemalas västra högplatå. Det är en plats som doftar av vedeld och fuktig jord när solen går upp över de utspridda husen. På kvällen, när ekot från kyrkans grälla musik har tystnat, är mörkret så kompakt att de gropiga grusvägarna blir oframkomliga utan ficklampa.

Precis som Felipes familj arbetar de flesta på småskaliga odlingar av majs och bönor. Andra skördar kaffe till priser som har rasat med mer än hälften på världsmarknaden under de senaste fyra åren. Enligt den amerikanska biståndsmyndigheten USAID lider 67 procent av högplatåns barn under fem år av kronisk undernäring. Nästan fyra av fem invånare lever i fattigdom. 

I vart och vartannat av Yalambojochs hem hänger fotografier på migrerade familjemedlemmar. De kastar sina skuggor över de tomma bänkarna i högstadieskolan, som tvingades stänga efter att 27 av 45 elever saknades vid årets terminsstart. 

Det var i november förra året som utvandringen exploderade, enligt Yalambojochs dåvarande borgmästare Lucas Pérez Garcia.

– Trenden startade med ett nytt säljargument från människosmugglare: Ta med dig ett barn så kommer du lättare in i USA, säger han. 

För 14 år sedan anslöt sig Lucas Pérez Garcia till den första större vågen av migranter från Yalambojoch, på den tiden bestående av unga män, för att arbeta ihop pengar till sin fars snickarverktyg. 

– Idag vandrar folk inte i öknen som jag gjorde. Föräldrar med barn överlämnar sig vid gränsen, kommer in lagligt med hjälp av amerikanska myndigheter och får söka asyl.

Trumps politik bara prat

Trots Donald Trumps vallöfte om att stoppa illegal invandring har den ökat sedan han fick makten. Majoriteten av migranterna är inte längre unga män från Mexiko. Inte heller flyr de gängvåldet i Honduras och El Salvador. De är hela eller delar av barnfamiljer från Guatemala.

Människosmugglare drar nytta av ett amerikanskt domslut från 1997, som fastställer att minderåriga migranter ska släppas från förvar inom 20 dagar från att de arresterats vid gränsen.

Förra året gjorde strategin snabb succé i Guatemala, med hjälp av rapporter om överfulla flyktinganläggningar och halvårslånga väntetider vid gränsen.

– Migrationen avstannade lite när Trump fick makten. Sedan förstod vi att Trumps politik bara var prat, säger Lucas.

Lucas talar om en förvandling. Familjemedlemmar som är kvar i Yalambojoch har råd med sjukvård de tidigare bara kunde fantisera om. Undernäringen bland ortens barn har nästan utrotats med hjälp av remesas, pengaöverföringar från utlandet, som utgör en tiondel av Guatemalas bruttonationalprodukt.

Men framför allt är förvandlingen kosmetisk, menar Lucas och nickar mot flervåningshusen som reser sig över grannarnas bräckliga metalltak.

–  Hus, hus, hus får folk att åka. De första som återvände från USA byggde fina bostäder åt sina familjer och andra ville ta efter, säger han.

Priset för ett nytt kök

Snart efter att Felipe Gómez lilla kista anlänt från USA satte sig snickaren Oscar Alonso i en av smugglarbilarna från Yalambojoch. Han hade tröttnat på att konstruera flådiga hus åt sina grannar för usel betalning. 

Med sig hade han sin 16-åriga son Eduardo och drömmen om att tjäna dollar till ett kök med betonggolv.

– Vi såg andra åka och min make sa att jag gör samma sak. Vi har inga pengar, säger hustrun Apolonia País López.

Mellan köksväggens träplankor sipprar ljusstrålar in och lyser över röken från en hembyggd vedspis. Några höns i ojämn fjäderskrud vandrar omkring på det stampade jordgolvet. Apolonia berättar att golvet blir till lera när det regnar.

Oscar och Eduardo har börjat arbeta på en restaurang i Tennessee. Precis som många illegala migranter fick de hjälp av landsmän på plats. Apolonia tror att de kommer att vara borta i tre eller fyra år.

– Min make fick låna 35 000 quetzal (omkring 43 000 kronor) med fem procents ränta av en dam i grannorten. Bara för bilresan till gränsen mot USA. Det kommer nog ta ett år att betala tillbaka skulden, säger hon.

Människosmugglares prislistor följer storleken på mutorna till militär och väpnade grupper. Att resa med barn och överlämna sig till gränspatruller kostar mer än ett års lägstalön i Guatemala. Ändå är det bara hälften så dyrt som att ta sig utan barn genom öknen, enligt flera källor i Yalambojoch.

Det är bättre här

Tills skulden är återbetald sörjer Apolonia ensam för sin familj. Hennes äldsta dotter Margarita, 13 år, har slutat ta textillektioner efter skolan för att hjälpa till med hushållet.

Apolonia säger att den yngre sonen, 14-åriga Diego, hjälper henne på familjens majsåker.

– Innan fick jag hjälp av min make, förklarar hon.

På små träpallar mitt emot sitter hennes tre döttrar och viskar till varandra på det lokala mayaspråket chuj.

Hur kändes det när er pappa och bror gav sig av?

Alicia, tio år, säger något på chuj.

– Det kändes sorgligt, översätter Apolonia och lyfter upp femåriga dottern Maria.

Apolonia oroas över sin son. Hon har hört per telefon att han räds den amerikanska invandringsmyndigheten och får attacker av näsblod. 

Upptrappade gränskontroller och deportationer har fått utvandringen från Yalambojoch att bromsa in. Felipe Gómez farbror Andrés, som migrerade efter Felipes död, återvände frivilligt i slutet av augusti.

Den 21 augusti presenterade Donald Trump sin senaste planerade åtgärd för att inskränka migrantbarns rättigheter. Den gången handlade det om hur nyanlända barn ska kunna sättas i förvar på obestämd tid. I ett uttalande sa Donald Trump att åtgärden avser att ”stänga kryphål” för den illegala migrationen och att ”skydda barn från utnyttjande”. Den stoppades senare av en federal domare.

Några veckor tidigare upphävdes ett beslut att ta bort rätten till tvål och tandborste för barn i förvar. I juli stoppades temporärt en regel som gör det enklare att ta bort ensamkommande-statusen på minderåriga. 

Själv har Apolonia aldrig rest längre än till den närmaste handelsstaden, fyra mil söderut, efter Guatemalas inbördeskrig då hon levde i mexikanskt flyktingläger. Hon drömmer inte om USA, bara om ett bättre liv i Yalambojoch. 

– Jag kommer inte att resa med mina döttrar till USA. Det är bättre här, säger Apolonia.