ARGENTINA Till slut kunde inte ens Macri-vänliga medieröster och ekonomers hot om vilken dyster framtid som väntar Argentina om den IMF-knutne presidenten rädda Mauricio Macri kvar i Casa Rosada (”Rosa huset”). Verkligheten – kantad av utbredd hunger, flyende kapital och social apati – hann, helt enkelt, ikapp honom.

Det blev bara fyra år i presidentpalatset och trots löften om ekonomisk stabilitet, livskraftiga investeringar i landets industrier och en ny politisk gryning för grälsjukt Argentina blev valnatten inget annat än en antiklimax för den tidigare entreprenören.

Politiskt splittrat land

Den sittande presidentens valnatt bjöd endast på segersiffror i fem av landets 23 provinser – samtliga i central-Argentina – samt i det autonoma stadsområdet Buenos Aires, där Macri tjänstgjorde som borgmästare 2007–2015. Den främste utmanaren – och slutlige segraren – Alberto Fernández vann stort stöd framför allt i landets södra och norra provinser. Något som vittnar om ett politiskt splittrat land.

Alberto Fernández, som företräder en vänsterperonistisk allians vid namn Frente de Todos, nationella slutsiffra stannade vid 47,5 procent av rösterna, jämfört med Macris 40 – vilket är tillräckligt för att kunna utropa sig som segrare utan att behöva ta till en andra valomgång. Den 10 december är datumet för övergången och redan nu diskuteras det vad Fernández – och Argentinas nästa vice-president, ex-presidenten Cristina Fernández de Kirchner – kommer att sjösätta för slags politik för den argentinska skutan.

Såväl Macri som Fernández har signalerat sin vilja att samarbeta under en överlämningsperiod som ska kantas av lugn och samtal, hellre än polemik. Argentinska väljare som Tidningen Global har talat med vittnar om en blandad känsla av lättnad och apati.

– Sista gången jag blir så lurad som av Macri. Alla ord och löften och hans politik var ett skämt, ett luftslott, säger en trebarnsfar bosatt i Buenos Aires.

Sjukare och hungrigare folk …

Macris politik lär främst bli hågkommen för sitt svulstiga IMF-lån på 57 miljarder dollar som skulle täppa igen hål som den krisande ekonomin som han lovade att styra upp. Pengar som ändå bara svaldes med hull och hår.

Men trots Macris IMF-beordrade punkter för subventioner av kollektivtrafik, gas, bensin och vatten – oumbärliga basvaror som lett till tusenprocentiga höjningar och utbrett folkligt missnöje – har ekonomin inte kommit på fötter, inflationen har inte avstannat och kapitalet inte slutat korsa landets gränser.

Hunger har återvänt till storstadsregionen, och således även blivit föremål för medial uppmärksamhet. Nyhetsbyrån Reuters rapporterade några veckor före valet om den växande andelen argentinare som insjuknat i turberkulosis, en sjukdom som tidigare hade nötts ner till låga nivåer med hjälp av tillgång till sjukvård och hälsokontroller. Sjukdomen är, enligt läkare som Reuters talar med, ett kvitto på den växande undernärdhet och en allt mer utbredd trångboddhet som följt i krisens spår.

”För närvarande driver stigande [levnadskostnader] och recession allt fler under fattigdomsgränsen och underblåser hemlöshet och hunger”, rapporterar Reuters utsända från Buenos Aires.

… cementerade politiska flanker

För Alberto Fernández är det avgörande – liksom för Macri 2015 – att dreja
fram positiva resultat ur leran av vallöften och utlovade projekt. Fernández intåg på presidentposten är lika mycket ett resultat av en proteströst mot Macri som Macris valseger var en protest mot den blivande vice-presidenten Cristina Fernández de Kirchner.

Den blivande presidentens löften om att arbeta tillsammans med Macri kan därför ses som ett lika klokt som ofrånkomligt beslut ifall tanken om ett mer harmoniskt och enat Argentina skulle kunna bli verklighet efter ett årtionde av cementerade konflikter mellan olika vänster- och högerklaner.

Men liksom Mauricio Macri kungjorde i samband med sin valseger 2015 underströk Argentinas nyvalde president att arbetet som stundar inte lär bli enkelt.

– Vi kommer bli det Argentina vi förtjänar, sa Alberto Fernández i samband med sitt segertal.