KASHMIR Haseena Akhtars föräldrar, som bor i den fattiga delstaten Västbengalen i nordöstra Indien, hade två andra döttrar och enligt traditionen skulle de vara tvungna att bekosta deras giftermål. Så de lämnade bort Haseena Akhtar när hon var 13 år.

Haseena Akhtar, som nu är 20 år, hamnade i Kashmir, ett område i inlandet i norra Indien som de senaste 30 åren varit hårt drabbat av våld och konflikter.
Personen de haft kontakt med tog henne till den äldre delen av staden Srinagar, sommarhuvudstad i den indiska delstaten Jammu och Kashmir, till en medelålders, funktionshindrad man.

– Det var inte något äktenskap. Jag såldes till en man som inte kunde hitta en brud till sig själv i Kashmir eftersom hans högra ben hade amputerats när han hade skadats några år tidigare i en explosion, säger Haseena Akhtar till IPS.
Tre döttrar senare hade fortfarande hennes mans och svärföräldrarnas starka önskan efter en son och en sonson inte uppfyllts.

När hon var 18 år gammal hade Haseena Akhtar blivit mamma till fyra döttrar och relationen med hennes man och hennes svärföräldrar hade försämrats.

– För min man var jag inget annat än en sexslav. Han ville att jag skulle ge honom en son. När det inte skedde blev jag förlöjligad, sedan slagen och sedan dragen ut ur hemmet tillsammans med mina döttrar.

En av grannarna gav henne skydd och försökte prata med hennes man och hans föräldrar. En frivilligorganisation kom till undsättning och hjälpte henne med ett arbete som städare för ett privat företag så hon fick en lön på motsvarande 980 kronor per månad.

När ansträngningarna att lösa situationen inte gav resultat tog Haseena Akhtars man ut skilsmässa och betalade henne motsvarande 5 400 kronor.
Med en liten inkomst och fyra döttrar att försörja är vägen framåt fylld av hinder.

– Jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen. Ibland undrar jag varför faktumet att du är fattig ska göra dig utsatt för all slags exploatering, säger Haseena Akhtar till IPS.

För fyra år sedan togs 14-åriga Ulfat Bano från den nordindiska delstaten Bihar till Kashmir av en avlägsen kusin som också var gift med en man från Kashmir.

Hennes familj fick omkring tusen dollar och en försäkran om att hon skulle hamna hos en bra familj. Det visade sig att mannen hon skulle gifta sig med var en 50-åring som tidigare hade utsatts för tortyr.

– Jag blev chockad när jag såg honom. Han var äldre än min pappa och jag var tvungen att gifta mig med honom, jag hade inget val, säger hon till IPS.

Enligt henne utsattes hennes man för tortyr i början av 1990-talet när det väpnade upproret startade i Kashmir. Hans vänstra öga är skadat och under många år kunde han inte hitta en kvinna i området att gifta sig med. Hans familj kontaktade Ulfat Banos kusin, som är gift med en av deras släktingar, och bad henne att hitta en brud till deras son.

Ulfat Bano har nu en treårig dotter och en tvåårig son. Varje dag längtar hon hem till delstaten Bihar. Under de fyra år som gått sedan hon gifte sig har hon inte fått tillåtelse att återvända till Bihar för att träffa sin familj.

– Kashmir är inget annat än ett fängelse för mig. Vad är det här för liv när du inte kan träffa dina föräldrar och dela några ögonblick av glädje med dem? Min man är rädd för att om han tillåter mig att träffa mina föräldrar så kommer jag inte återvända hit igen. Han har förmodligen rätt.