Det dröjde inte länge efter Greta Thunbergs omtalade tal i FN förrän det jämfördes med Martin Luther Kings I-have-a-dream-tal. Om det kommer bli lika klassiskt får framtiden utvisa, men det fanns fler likheter än att båda var strålande. Framför allt i hur provocerade de som inte ville se förändringar i de rådande maktordningarna blev.

Efter Thunbergs tal har angreppen på henne blivit fler, dummare, grövre och krupit högre upp i samhällets hierarkier. Långt fler än de som hängde upp en docka föreställande Thunberg i en snara har önskat livet ur henne. Och det är inte längre bara SD-svansen och deras motsvarighet runt om i världen som dumförklarat sig själva genom plumpa påhopp på Thunberg, utan det går ända upp till Trump och Putin.

Men det stannar inte längre på den extrema och auktoritära högersidan. Fram till det där talet har i stort sett alla, från liberaler till socialister, velat ta del av Thunbergs glans. Vi har sett politiker från Centern till Vänsterpartiet delta i fredagsprotester och fotograferas med Thunberg.  Men just där, just då, just i det talet drog hon upp en linje som många inte var beredda att ställa sig bakom. Det dröjde inte länge innan den den liberala kritiken kom från allt från internationella makthavare som Emmanuel Macron och Angela Merkel till svenska liberaler som Youtubepopulisten Henrik Jönsson.

Thunberg berörde nämligen den heligaste av alla religioner i sitt tal – ekonomisk tillväxt. Hon sa visserligen inte att hon var emot ekonomisk tillväxt, inte ens i den rika världen, inte ens i de mest uppenbart skadliga samhällssektorerna. Hon sa inte ens att hon var emot evig ekonomisk tillväxt. Hon sa bara att allt som makthavarna kan prata om är pengar och sagor om evig ekonomisk tillväxt.

Det var att gå över den där linjen som inte får passeras, för alla från Putin till Isobel Hadley-Kamptz (som ni brukar läsa krönikor av i Syre). Att ens antyda att ekonomisk tillväxt är något annat än positivt och grunden för såväl vår civilisation som demokrati är värre än att påstå att kejsaren är naken.

Det finns ingen hejd på vilket elände som skulle drabba oss om vi slutade ha evig ekonomisk tillväxt som högsta ledstjärna. Vi skulle behöva ”vänja oss av med både cancervård och föräldraledighet” (Isobel Hadley-Kamptz) och få ”en massdöd på en skala vi aldrig tidigare någonsin har skådats” (Henrik Jönsson). De krig som skulle uppstå skulle leda till att ”världens hela ekosystem skulle skövlats på mindre än en generation” (Henrik Jönsson igen).

I liberalernas saga om tillväxt innebär nolltillväxt inte att vi har en lika stor ekonomi som i dag utan att vi blir mer eller mindre helt utan resurser. I deras saga kan vi inte använda dagens resurser och fokusera på det som är bra (cancervård, föräldraledighet etcetera) och styra över från det som är dåligt till något bättre. Det går helt enkelt inte att leva på dagens ekonomiska och materiella nivå.

Hadley-Kamptz påstår dessutom att de som inte tror på sagan om evig ekonomisk tillväxt inte förstår ekonomi och att den behövs för att vi till exempel ska kunna ha föräldraledighet. Men det finns inget som är så skadligt för den ekonomiska tillväxten som just ledighet. Det är därför liberala debattörer som Siri Steijer föreslår att föräldraledigheten ska avskaffas.

I det andra kapitlet i denna liberala saga heter det att tillväxt skapas av frihet, mänsklig kreativitet och tänkande. Precis som att allmänt filosoferande skulle kunna skapa ett ekonomisk värde som höjde BNP utan att det kopplas till en vara eller tjänst. Som bevis påstås att fria och demokratiska länder är de som har störst tillväxt. Om det innebär att liberaler ser Kina som fritt och demokratiskt eller helt bortser från att deras tillväxt under de senaste årtiondena utklassat västvärlden framgår inte. Inte heller hur de ser på Tyskland och dess ekonomiska tillväxt under Hitler.

Sedan fortsätter sagoberättandet med att de tillväxtkritiska vill avskaffa friheten, demokratin, möjligheten att uppfinna nya saker och införa ett auktoritärt styre för att stoppa tillväxten. Inget kunde vara mer fel. Visst finns det några få miljöengagerade, som till exempel MP:s Pär Holmgren, som visat intresse för ett auktoritärt världsherravälde. Men inom miljörörelsen är det mer typiskt när den snabbt växande globala rörelsen Extinction rebellion istället förordar utökad demokrati med så kallade medborgarråd.

Att bygga ett mänskligt samhälle utan ekonomisk tillväxt på ett socialt hållbart sätt är en enorm utmaning, det bör ingen förneka. Men att det är en utmaning gör inte tillväxtsamhället ekologiskt hållbart, det visar bara vilken enorm utmaning vi står inför och att en omställning måste gå hand i hand med den radikala fördelningspolitiken som liberaler inte vill se.

Att inte tro på liberala sagor om evig ekonomisk tillväxt i en begränsad värld betyder inte att en vill förbjuda tillväxt. Det kommer alltid att finnas i vissa sektorer, i vissa delar av världen, under begränsad tid. Det betyder inte heller att man vill förbjuda tankar eller uppfinningar. Precis som den som inte tror på tomtar och troll sällan vill förbjuda folk att ställa ut gröt till dom.

Tumme ner:

Erdoğan – att dessa satans mördare får hålla på som det sker.

Tumme upp:

Sverige, Finland och Norge stoppar vapenexport till Turkiet.