En sibirisk schamans vandring i riktning mot Moskva för en slutlig konfrontation med Rysslands president Vladimir Putin fick ett abrupt slut vid Bajkalsjön. Mystikern med det plötsliga kändisskapet greps och kallas numera samvetsfånge av Amnesty International. Bakom schamanens handling och den ryska statens behandling av en ensam medelålderman döljer sig andra frågor som berör ekologi, storpolitik – och tro.
RYSSLAND För ett halvår sedan påbörjade schamanen Aleksander Gabysjev sin 800 mil långa vandring från den östsibiriska staden Jakutsk till den ryska huvudstaden Moskva. En vandring med ett enda mål: att ”driva ut demonen” Vladimir Putin från maktens boningar i Kreml.
Gabysjev säger sig ha fått uppdraget att befria Ryssland från sin nuvarande president, från såväl Gud som naturen och har under sina månader ute på vägarna tilldragit sig en trogen anhängarskara som följt honom, antingen jämsides till fots eller via sociala medier. Men torsdagen den 19 september fick de ryska myndigheterna nog och grep den 61-årige schamanen i sitt provisoriska läger utmed Bajkalsjön, ett år innan Gabysjev hade räknat med att ens nå fram till Moskva.
Då hade de ryska myndigheterna – och Vladimir Putin – alltjämt Uralbergen emellan sig och sin vandrande politiska huvudvärk, men i och med gripandet har Aleksander Gabysjevs persona och exorcistiska mål briserat som en bomb i globala medier och kan framhållas som ett bevis för Rysslands bristfälliga respekt för olika trosuppfattningar.
Antiterroringripande
Gripandet beskrivs enligt vittnesmål som ett antiterroringripande och vilket brott Gabysjev ska anklagas för att ha begått är än så länge oklart, även om Kremlkritiker befarar att schamanens uttalade mål om att ”driva ut” landets president kommer att kategoriseras som extremism eller omstörtande verksamhet, brott med flera års fängelse som juridisk påföljd.
Amnesty Internationals Rysslandschef Natalia Zviagina frågar sig vad det är de ryska myndigheterna fruktar vid åsynen av en man med en kärra utmed vägrenen.
– Myndigheternas reaktion är grotesk. Är de verkligen rädda för hans magiska krafter? frågar sig Zviagina.
Amnesty Internationals Rysslandschef titulerar Gabysjev som ”en samvetsfånge”, något som paraplyorganisationen för schamaner, Tengeri, vänder sig emot då de anser Gabysjev vara ”en mycket sjuk person”. Gabysjevs läger har blivit föremål för politiska diskussioner och hans vandring har av många betraktats som en politisk manifestation snarare än en spirituell process.
Bortom Gabysjevs motiv, vandring och gripanden vid Bajkalsjön finns en större teckning att analysera, och på den förblir minoritetstrosuppfattningar och den ryska fjärran österns plats på kartan otydliga. Vem behöver schamaners visioner, drömmar och kunskaper om ekologi och djur i ett modernt tidevarv, en tid då Sibirien sedan länge blivit en av den ryska federationens viktigaste ekonomiska hörnpelare.
”Medan Moskva skvallrade, växte, handlade och förändrades föreföll Sibirien förbli tyst”, skriver journalisten och historikern Anna Reid i ”Schamanens kappa”, en odyssé i sibirisk historia och morgondag. Förr eller senare – tror Reid – lär även ursprungsfolk i Sibirien göra andra koloniserade hörn av världen sällskap och kräva politiska rättigheter och markrättigheter.
En konflikt som fortsätter att prägla stora delar av den arktiska regionen, där ursprungsfolk i bland annat Sverige, Kanada och Ryssland ser olje-, naturgas- och gruvindustrier inta deras marker.
Rysk-kinesisk gränskonflikt
Skådeplatsen för Aleksander Gabysjevs septembergripande – skogarna utmed Bajkalsjön i östra Sibirien – är ett historiskt och aktuellt konfliktområde. För 50 år sedan – den 11 september 1969 – avslutades den senaste gränskonflikten mellan Kina och Sovjetunionen, en konflikt på randen till storskaligt krig. Konflikten gällde tillgång till floder och sjöar som Kina ansåg sig ha historisk rätt till. Sedan 2015 leasar Kina även marker i ryska Sibirien, något som vädrat debatter om en förestående ny rysk-kinesisk gränskonflikt med samma utveckling som i Sydkinesiska sjön, där ett antal länder – däribland Kina, Filippinerna och Vietnam – patrullerar vattnen utmed Spratlyöarna.
I östra Sibirien, utmed Bajkalsjöns södra strandkanter, har dessutom evenkifolket vallat sina renar och levt seminomadiska liv i sekel. Det ryska tsarväldets fall och Sovjetunionens födelse och slutliga industriella annektering av dittills negligerade sibiriska utposter innebar en vändpunkt för många ursprungsfolk. Politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt.
Josef Stalins terrorstyre drev inte bara många till Sibiriens Gulagarkipelag, autonoma ursprungsfolk ”civiliserades” genom kollektiviserade markägarskap och tvångsadoptioner av små barn. Renskötsel och jakt begränsades och först på 1990-talet fick sibiriska ursprungsfolk möjligheten att återkräva sina förlorade marker, en har det visat sig segdragen och dyr process som ofta möter motstånd från prospekterande gruv- och energibolag.
För exempelvis evenkifolket hänger morgondagens renskötsel på en skör tråd, menar Gail Fondahl, geografiprofessor och expert på renskötselsystem och ryska ursprungsfolks rättigheter vid Northern British Columbia.
En ensam sibiriers vandring
I schamanen Aleksander Gabysjevs promenad från Sibirien till Moskva fanns konflikten mellan stad och landsbygd, väst och öst, makt och maktlöshet förmodligen med i den ryska statens beräkningar. Symboliken i en ensam sibiriers vandring mot Kreml rymmer såväl historiskt som nutidsmässigt så mycket mer än det första ögonkastet avslöjar. Och en landskonflikt med ursprungsfolk i öppen dager är förmodligen inte vad president Putin – vars förtroendesiffror i våras var de lägsta sedan 2006: 32 procent – önskar sig allra minst.
Mycket står på spel, konstaterar Gail Fondahl och pekar ett ny slags obalans där förbättrade markrättigheter för ursprungsfolk ställs öga mot öga med förlorade statliga subventioner till en ekonomiskt känslig rennäring:
”Renskötsel innebär för närvarande en blygsam och synnerligen mager försörjning. Men det är samtidigt en försörjning som utnyttjar resurser som annars skulle förbli oanvända och erbjuder personliga friheter och bevarande av kulturer”, skriver Fondahl i Cultural Survival Quarterly.
”Storryssland”
Mitt i den pågående konflikten om ekonomiskt och politiska herravälde över Sibirien – en region som Ryssland lade beslag på i stor utsträckning efter det andra opiumkriget, då Kinas rörelsemöjligheter var kraftigt försvagade – försöker ursprungsfolk, nybyggare, företag och andra generationens tvångsförflyttade ryssar att hitta sin egen plats i ett Ryssland som skakas av ekonomiska bekymmer, organiserad brottslighet och lågt förtroende för myndigheter.
I kölvattnet av Stalins terror och Putins pågående nationalistprojekt byggt kring ett ”Storryssland” har sibiriska ursprungsfolk svårt att finna sin egen roll, menar Anna Reid. Schamanism, till exempel, befinner sig nu i en ombildningsprocess, menar hon, samtidigt som exempelvis markfrågan torde utmynna ut i många fler konflikter i framtiden:
”Ursprungssibirier är ett slående exempel på hur svårt det är att utradera nationaliteter, de är exemplet på motståndskraften mot regeringars återkommande försök att utplåna dem”, fastslår Anna Reid i ”Shamanens kappa”.
