Halva jordens yta utgörs av öppna havsområden på internationella vatten. Inom FN pågår sedan en tid förhandlingar för att skapa ett rättsligt skydd för dessa enorma områden – men kritiker menar att processen hittills går för långsamt.
HAVMILJÖ I fredags avslutades ett veckolångt möte inom FN som syftar till att på sikt skapa ett skydd för världens öppna hav. Men utan att några avgörande framsteg gjordes. Diskussionerna om ett sådant avtal hade pågått i flera års tid, innan förhandlingar till sist inleddes under förra året. Det senaste mötet var det tredje i en serie av fyra förhandlingsrundor som enligt planerna ska avslutas under första halvan av 2020.
En diplomat beskriver situationen på världens öppna hav som i praktiken laglös, med stora problem i form av illegalt fiske, överfiske, plastföroreningar och förstörelse av marina ekosystem. FN:s livsmedelsorganisation, FAO, har varnat för att en tredjedel av världens fiskebestånd är utsatta för överfiske – vilket får katastrofala ekonomiska konsekvenser för kustländer och små fattiga önationer.
Men hittills har alltså inte förhandlingarna gett några tydliga resultat.
– Inget har förändrats när det gäller de svåra frågorna, säger Liz Karan, vid gruppen High Seas Alliance, som företräder ett antal organisationer, till IPS.
Hon säger att världens länder fortfarande måste komma överens om hur fördelningen av vinster från marina resurser ska fördelas, samt hur det kommande avtalet ska utformas i förhållande till redan existerande regler och institutioner.
Sandra Schoettner vid Greenpeaces kampanj Protect the Oceans menar att diskussionerna hittills har gått alldeles för långsamt.
– Det är en stor besvikelse att takten och ambitionerna inte ligger i linje med de snabba åtgärder som krävs för att rädda våra hav och att skydda vår planet mot klimatkrisen och de enorma förlusterna av den biologiska mångfalden.
Sandra Schoettner menar att den politiska viljan fortfarande saknas inom förhandlingarna – och att det är uppenbart att vissa länder fortfarande är mer intresserade av att exploatera, snarare än att skydda, haven.
– Av det skälet är det frustrerande att exempelvis EU kommer med förslag på lösningar som inte skulle innebära någon verklig förändring för haven.
High Seas Alliance understryker att klimatförändringarna slår mycket hårt mot världshaven, vilka samtidigt har en nyckelroll för att bemöta problemet med de koldioxidutsläpp som mänskligheten förorsakar. Och eftersom en så stor del av världshaven är internationellt vatten menar alliansen att det krävs ett globalt avtal för att skydda dessa områden.
Liz Karan säger att ett internationellt avtal skulle vara viktigt för de små fattiga önationerna, varav många är hotade av stigande havsnivåer.
– En global insats med ett internationellt organ skulle kunna hjälpa små länder med begränsad kapacitet att skydda områden som ligger utanför den nationella jurisdiktionen, säger hon.
Sandra Schoettner vid Greenpeace betonar att insatserna är höga inför de avslutande förhandlingarna kommande år – och att världens ledare då måste komma överens om ett globalt avtal som leder till fullt skyddade havsområden på internationella vatten. Av det skälet menar hon att världens länder måste ge sina representanter det mandat de behöver för att vid förhandlingarna nå verkliga framsteg, i stället för att de bara ska tvingas hantera misslyckanden.
– Lösningen ligger framför oss, det enda som saknas är den politiska viljan att ge haven och de människor som är beroende av dem en möjlighet att överleva, säger Sandra Schoettner.
