Bara timmar efter Argentinas inledande 0–2-förlust mot Colombia i herrarnas fotbollsmästerskap Copa America sattes invånarnas tålamod och nerver återigen på prov. Den här gången i form av ett historiskt omfattande strömavbrott som släckte lamporna för miljontals argentinare, däribland huvudstadsregionen Buenos Aires.

Även delar av Chile, Paraguay och Uruguay drabbades. Näringsliv och viktiga samhällsinrättningar led svåra förluster i strömavbrottets spår.

– Situationen saknar motstycke och kommer utredas grundligt, lovade Argentinas president Mauricio Macri.

Många teorier

Landets energimyndighet och ledande eldistributör Edesur kämpade länge med att få bukt med strömavbrottet. Energiminister Gustavo Lopetegui har flaggat för att det kan dröja upp till två veckor innan orsaken till strömavbrottet är kartlagd och kan presenteras för allmänheten – därmed inte sagt att det saknas teorier att ägna sig åt i väntan på den officiella versionen.

Argentinas energisekretariat menar att elavbrottet är en följd av ett strömöverföringsmissöde vid vattenkraftsdammen Yacyretá, belägen längs Paranáfloden som utgör gräns mellan södra Paraguay och nordöstra Argentina.

En gåtfull teori, framhåller dock företrädare för dammen Salto Grande på gränsen mellan Argentina och Uruguay, längs med Uruguayfloden som transporterar vatten ända ner till Rio de la Plata och Buenos Aires:
”Vi kan bara informera att Salto Grande fungerar normalt och har inte haft någon inblandning i detta oförutsedda strömavbrott”, lät representanter för vattenkraftsdammen meddela allmänheten.

Yacyretádammens inflytande över Argentinas eldistribution ska däremot inte underskattas. Landets myndigheter menar att ett problem vid Yacyretá oundvikligen vållar problem annorstädes. Men liksom i fallet med det förödande strömavbrottet i Venezuela för några månader sedan och i Brasilien 2009 kan händelsen i Argentina mycket väl vara ett kvitto på vanskötsel och politisk klåfingrighet.

Privatisering och prishöjningar

Argentina i allmänhet och Buenos Aires i synnerhet har trots sitt rykte som globalekonomisk stormakt plågats med återkommande strömavbrott. Den 1 april 1992 – ett passande datum, menar kritiker – privatiserades det statliga elbolaget Segba som ett led i den nyliberala IMF-sponsrade politik som dåvarande presidenten Carlos Menem lotsade landet in i och som i slutet av förra århundrandet kraschade i form av en förödande ekonomisk katastrof.

Segba köptes kort efter privatiseringen av det nybildade Edesur, den eldistributör som i dag har ansvar för stora delar av Argentina, framför allt Buenos Aires.

Mauricio Macri satte i samband med sitt tillträde 2015 stopp för tidigare regeringars elsubventioner till Edesur och elkonsumenter som ett led i den avknoppningspolitik som utlovades under valrörelsen, och som presidenten alltjämt menar är nödvändig för att få bukt med den sviktande ekonomin. En följd är att elpriset har stigit med 900 procent, priset på rinnande vatten med 700 procent och gas till matlagning med över tusen procent. Prishöjningar som majoriteten av befolkningen inte mäktar med.

”El – en mänsklig rättighet”

Macri vidhåller ändå att reformerna – som förutom ideologisk övertygelse var en förutsättning för det lånepaket från IMF på 500 miljarder kronor som Argentina säkrade för några år sedan – är nödvändiga och att de inom några år kommer att förvandla landet till en nettoexportör av energi.

José Rigane, vice generalsekreterare för fackförbundet CTA-Autónoma, varnade emellertid så sent som tidigare i våras för att regeringens privatiseringspolitik närmade sig en vägg. Att tillämpa ”1990-talets energimodell” är, menar han, att be om problem. Särskilt som strömavbrottet kan blottlägga ett större systemfel med djupa samhällspolitiska rötter.

– El är en mänsklig rättighet, en social resurs och därutöver helt oersättlig, sa Rigane i intervjuer med argentinsk press i samband med att elprisökningen korsade tusenprocentsgränsen.