FN:s säkerhetsråd har röstat igenom en ny resolution för att stärka rättigheterna för offer för sexuellt våld i konflikter. Denis Mukwege, grundare av Panzisjukhuset i östra Kongo-Kinshasa fick förra året motta Nobels fredspris för sitt arbete mot det sexuella våldet. I denna kommentar för IPS skriver han om vikten av att förövare ställs till svars och om en ny fond som ska ersätta offer.
KONGO-KINSHASA För att kunna hantera ett problem måste vi först erkänna att det existerar. När jag talade under ett möte i FN:s säkerhetsråd 2009 fick jag frågan om hur sexuellt våld överhuvudtaget hade något att göra med fred och säkerhet.
Vid den tidpunkten var det inte allmänt accepterat att våldtäkt faktiskt används som ett vapen i krig. I dag är det både allmänt accepterat och har en central betydelse när det gäller världssamfundets förståelse för denna viktiga fråga.
Nyligen talade jag återigen under ett möte i FN:s säkerhetsråd. Tyskland hade lagt fram ett förslag om en ny resolution för att förbättra eftervården för offer för sexuellt våld i krig och konflikter. Förslaget godkändes efter långa förhandlingar och kompromisser.
Resultatet blev 13 röster för och inga emot. Kina och Ryssland avstod från att rösta. Det här är den nionde i en serie resolutioner som behandlar sexuellt våld i konflikter och inkluderingen av kvinnor i fredsbyggande arbete.
Även om jag hellre hade velat se hänvisningar till Internationella brottmålsdomstolen och specifika formuleringar om sexuell och reproduktiv hälsa, som utelämnades för att undvika ett veto, ska vi inte glömma att den antagna resolutionen är ett viktigt steg framåt – det är ett avgörande steg när det gäller att bekämpa användningen av våldtäkt som vapen i krig och sexuellt våld i konflikt.
För första gången ställs överlevare av sexuellt våld i fokus. I resolutionen betonas behovet av att stödja barn som föds som en följd av våldtäkt. Trots att resolutionen i första hand fokuserar på kvinnors upplevelser betonas också behovet av specifika åtgärder för män och pojkar som utsätts för sexuellt våld i konflikter.
Resolutionen slår fast att ersättning till offer är av yttersta vikt. I generationer har stater underlåtit att erkänna skador och kompensera offer.
Vi har för avsikt att ändra detta genom att tillsammans med Nadia Murad och FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i krig och konflikt skapa en internationell fond för överlevare av sexuellt våld i konflikter.
I Kongo-Kinshasa har jag sett hur viktig rättvisa är för läkandeprocessen för kvinnor i krig som överlevt våldtäkter. Vid Panzisjukhuset där jag arbetar tillsammans med min personal för att rehabilitera offer för sexuellt våld har vi utvecklat en modell som omfattar medicinsk, psykologisk, socioekonomisk och juridisk hjälp.
Efter att denna nya resolution antagits hoppas jag att vi kan använda den här modellen i en mycket större utsträckning. Alltför länge har det internationella samfundet lovat att vidta åtgärder samtidigt som världssamfundet inte gett de som utsatts tillgång till en vård som är utformad med en helhetssyn.
Det är dags att vidta kraftfulla åtgärder mot förövare. Hittills har deras brott fått mycket små konsekvenser, om några alls. Att sätta stopp för straffriheten är centralt för att kunna säkerställa att de brutala massvåldtäkter som ägt rum i Kongo-Kinshasa, Irak, Syrien och på andra platser aldrig upprepas igen.
Sexuellt våld i konflikter är förödande – både fysiskt och psykiskt. Ändå fortsätter vi att svika tusentals och åter tusentals som tvingats uthärda denna fasa. Det finns inte varaktig fred utan rättvisa. Säkerhetsrådets nya resolution måste nu leda till betydelsefulla åtgärder.