Så var det dags igen. På söndag vill de, nej, de i det närmaste kräver, att du ska gå och rösta. Det brukar trots det inte vara så många som röstar när det kommer till EU-parlamentsvalen, så pass få att en del till och med vill införa rösttvång. Ja, det finns faktiskt länder som har det. Men i en demokrati väljer du förstås själv om du vill gå och ge bort din röst till någon annan eller om du vill låta bli. Om du vill påverka systemet och makten men samtidigt legitimera den. I EU-parlamentsvalet kan det vara ett extra svårt val. Men du är inte en sämre människa eller ens demokrat om du stannar hemma.
Ett av de argument som hörs högst för att du ska rösta är att de högerextrema annars kan få för många platser. Men röstar en bör en rösta utifrån vad en vill se, inte vad en inte vill se. Finns det inget bra alternativ, utan bara mer eller mindre dåliga, så är det mer än legitimt att stanna hemma.
En av de få trevliga sakerna med de svenska EU-parlamentsvalen är dock att det i praktiken inte finns någon spärr som håller mindre partier borta. Formellt finns visserligen samma spärr som till riksdagen, fyra procent, men eftersom Sverige bara har 20 platser (21 om brexit genomförs) så krävs det i praktiken ändå fyra procent för att nå ett mandat. Spärren har därmed inte haft någon praktisk betydelse utan alla mandat har delats ut i proportion till valresultatet. Små partiet på två procent är alltså lika nära nästa mandat som ett parti på 6–7 procent.
Det har bidragit till att vi under senare år sett en radda nya svenska partier, som inte kommit in i riksdagen, lyckas i just EU-parlamentsvalet. Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ har alla suttit varsin period i parlamentet som envisas med att för 1,2 miljarder kronor och med 19 000 ton CO²-utsläpp per år varje månad flytta mellan Bryssel och Strasbourg. Och även om inte något av de partierna sedan har lyckats förvalta sina framgångar i EU-parlamentsvalet på ett sätt så de kommit in i riksdagen, eller ens stannat kvar i EU-parlamentet, så ger onekligen EU-parlamentsvalet nya partier större chans än riksdagsvalet.
Det handlar inte bara om att spärren i praktiken inte har någon betydelse, det handlar också om att ett lägre valdeltagande gör att färre personer behöver mobiliseras för att komma in, att regeringsmakten inte står på spel och att EU-parlamentet inte är ett parlament att jämföra med de nationella parlamenten. I EU är ministerrådet det verkliga maktcentret och även domstolens makt är helt avgörande i många frågor. Så även om parlamentet med åren fått allt mer makt och betydelse finns det många stora frågor där deras inflytande är ytterst begränsat. Alla de sakerna gör att valet inte spelar samma roll som riksdagsvalet och det blir därför lättare att rösta utifrån vad du verkligen tycker istället för att rösta utifrån taktik eller rädsla. Vilket i sin tur gör det lättare att rösta på nya små partier som riskerar att inte nå ett mandat.
Så gör det du tycker känns rätt på söndag, oavsett om det är soffan, att ge Piratpartiet eller Feministiskt initiativ en ny chans eller hjälpa någon annan ny kraft, som till exempel Partiet Vändpunkt, att få sitt genombrott. Men låt dig varken skrämmas till valurnorna eller till att rösta på något av de gamla etablerade partierna för att de behövs som motkraft till dem som är ännu värre. I EU-parlamentsvalet finns det mer anledning än någonsin att tänka fritt. Men glöm sedan inte att det är inte på valdagarna vi förändrar världen, det gör vi varje dag, året om, världen runt.
I morgon, fredag, är det ny global strejk för klimatet.
SD försvarar förövaren och kastar ut offret.