Maduro eller Guaidó? Ingen av dem, blir svaret från den fackliga aktivisten José Bodas. Han var tidigare generalsekreterare för landets största oljefack FUTPV och menar att varken Venezuelas president eller oppositionens utmanare har folkets bästa för ögonen.
Över 60 länder, däribland USA, har erkänt Juan Guaidó som legitim interimspresident. Vad är din inställning?
– Att USA försöker bestämma vem som är president i Venezuela ser vi som ett oacceptabelt intrång i vår nationella suveränitet. Donald Trump har kallat latinamerikanska länder för skithålor och mexikaner för brottslingar, han kränker flyktingars mänskliga rättigheter i USA. Jag tror inte på att USA, eller Bolsonaro i Brasilien, eller Limagruppen eller Duque i Colombia, kommer att försvara mänskliga rättigheter eller arbetstagarnas rättigheter i Venezuela.
De kommer att försvara de multinationella företagens intressen.
Vad anser du om Maduro? Hur har hans regering behandlat landets fackföreningar?
– Nicolás Maduros regering är inte progressiv eller vänster. Den försvarar inte arbetstagarnas intressen. Det är en regering som förtrycker, som driver en finanspolitik som förstör kollektiva intressen, enbart för att betala av utlandsskulder. Regeringen har stoppat importen av läkemedel och livsmedel. Den kväver den demokratiska friheten för unga och arbetare.
Stämmer det att regeringen stämplar fackliga kritiker som ”kontrarevolutionärer”?
– Regeringen har infört lagar som skyddar oljeindustrin och som förbjuder fackliga aktiviteter och inskränker strejkrätten, både inom privata och offentliga företag. Om oss som ändå kämpar för det säger de att vi är kontrarevolutionärer eller agenter från utländska organisationer, som Nato eller liknande. Även arbetare som sympatiserar med regeringen men som står upp för fackliga rättigheter anses vara kontrarevolutionärer. Det vill säga, i Venezuela, är facklig organisering någonting kriminellt.
Hur är den ekonomiska situationen för era medlemmar nu?
– Vi har löner på fem dollar i månaden, det är halvt slaveri, som förstör möjligheter till bra arbetsvillkor och kollektivavtal. Och det tvingar offentligt anställda att gå ut och stötta regeringspartiet.
– Om vi organiserar oss tillsammans kan vi besegra Nicolás Maduros diktatur. Vi tror på facklig organisering, självständiga fackförbund, självständiga partier och självständiga företag, både privata och offentliga.
Hur ska krisen i Venezuela lösas?
– Vi tror på ett alternativt program för vårt land och vi är säkra på att Nicolás Maduros regering aldrig kommer att stötta det. Det sägs att kapitalflykten från landet genom oljeindustrin är mer än 25 miljarder dollar per år. Vi tror på en oljeindustri som är helt kontrollerad av venezolaner. Med ränta från oljan kan vi investera i vettiga löner, pensioner, en jordbruksreform så att vi kan producera den mat vi äter, i utbildning, i hälso- och sjukvård. Vi tror på en stark venezolansk oljeindustri utan utländska intressen. Men för att göra det måste vi besegra Nicolás Maduro, och vi har heller inget förtroende för Juan Guaidó.
– Det måste råda demokrati för att besegra den ekonomiska politik som regeringen driver, lidandet som svältlönerna orsakar. Och det ska vi venezuelaner göra tillsammans, unga, gamla, ursprungsbefolkningen, bönder och kvinnor, men varken genom en militärkupp eller genom utländska ingripanden.
