EU När Operation Sophia startade i maj 2015 var målet att spräcka människosmugglarnas affärsmodell. Huvudsyftet var aldrig att rädda liv. När mandatet nu förlängs dras fartygen in, trots att de räddat över 45 000 människor, vilket inte var deras egentliga uppgift. Istället ska övervakningen från luften fortsätta och samarbetet med Libyen fortsätta. Libysk kustbevakning kommer kontaktas om EU:s luftburna styrkor ser en båt i nöd.
En av anledningarna till kompromissen om att dra in fartygen för att ens kunna förlänga insatsen är Italiens högerregering. Inrikesminister Matteo Salvini har länge velat förändra reglerna så att de räddade människorna ska omfördelas inom unionen och inte vara Italiens ansvar. Men inget medlemsland har erbjudit sig att hjälpa till.

– Antingen förändras reglerna eller så tar det stopp här, sa Salvini till italienska tidningen il Giornale i januari i år.

Italien, tillsammans med Malta, har även gjort det svårt för frivilligorganisationer som sammanlagt har räddat mångdubbelt fler än Operation Sophia har. Många fartyg ligger fast i hamnar utan tillstånd att lämna och besättningar har på lösa grunder anklagats för att hjälpa smugglare. Hittills i år har 311 personer dött till havs.

Flera människorättsorganisationerna menar på att kriminaliseringen av deras arbete är ett symptom på Europas högerpopulistiska vindar.

Inhuman situation i Libyen

När EU förlänger Operation Sophia fortsätter automatiskt stödet till den libyska kustbevakningen. Frankrikes försvarsminister Florence Parly annonserade även i mitten på mars att de ska bidra med sex båtar till den libyska kustbevakningen, utöver EU:s insatser och stöd. Humanitära organisationer som Läkare utan gränser, Amnesty och Human Rights Watch riktar stark kritik mot både det bilaterala och EU:s stöd till Libyen, samt att Operation Sophias fartyg dras in.

”EU:s beslut att stoppa Operation Sophias maritima aktiviteter är oansvarigt och vårdslöst. För de sårbara människor som flyr Libyen står ”valet” nu mellan att dö till havs eller vara fast i fängelseläger,” skriver Läkare utan gränser efter beslutet.

Dunja Mijatović, EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter, gav en annan bild:

– Att rädda människoliv förblir ett måste för EU och dess medlemsstater, säger hon till den tyska tidningen Berliner Morgenpost.

Men enligt Läkare utan gränser bevisar EU återigen att man tycker det är acceptabelt att låta människor drunkna i Medelhavet, eftersom de nu väljer att dra in sin enda livräddande insats till havs. I en rapport från  januari i år,  ”No Escape from Hell – EU Policies Contribute to Abuse of Migrants in Libya”, skrev Human Rights Watch att EU genom sin policy bidrar till den fortsatta misshandeln av människor på flykt i Libyen.

– Om någon flyr från helvetet, hur kan du grabba tag i dem och ta dem tillbaka till helvetet? berättar Bamba, 31 år från Elfenbenskusten, för HRW.

Kallades ”pirater” av Salvini

Nyligen blev det rubriker i många internationella tidningar när det libyska fartyget El Hiblu 1 räddade 108 människor från att drunkna. Kaptenen på skeppet, den 42-åriga Nader el-Hiblu, berättade för The Guardian att 25 av de räddade migranterna attackerade förarhytten och var våldsamma mot honom och besättningen. Han beskriver det som ”skräckfyllt.”

Italiens inrikesminister Matteo Salvini sa att personerna ombord inte var migranter utan ”pirater”. The Guardian skriver däremot att människorättsorganisationer kallat migranternas beteende för ”självförsvar mot Europas inhumana migrationspolitik”, eftersom de i Libyen våldtagits, torterats och misshandlats. I flera nyligen publicerade artiklar och rapporter är det sexuella våldet, tortyren och missförhållandena väldokumenterade.

– Vi måste se på de här 108 personerna med medmänsklighet och förstå att de handlingar som begicks igår var i självförsvar mot Europas omänskliga gränspolitik, säger Johannes Bayer, ordförande för Sea-Watch, i ett uttalande publicerat på organisationens hemsida.