BOLIVIA Regeringen i Bolivia kom till makten 2006 med ett program som var grundat i en stärkt respekt för landets ursprungsbefolkningar. Men nu ifrågasätts politiken av företrädare för ursprungsbefolkningen qhara qhara, som nyligen nådde fram till landets politiska centrum efter en närmare 70 mil lång marsch som pågick under 41 dagar.

Demonstranterna protesterade mot vad de anser är en uppdelning av deras traditionella marker, som utgör ett hot mot deras kultur. Urfolkets företrädare kräver att de lagar som reglerar dessa frågor ska stärkas.

I samband med marschen överlämnades tre förslag som nu ska granskas av regeringen, med krav gällande urfolkens territorier, rättssystem och autonomi.

Martha Cabrera, som är en av företrädarna för qhara qhara, säger att det behövs en ny lag som erkänner urfolkens rätt till sina traditionella marker, och att dessa marker ska avgränsas i samråd med företrädare för de lokala folkgrupperna.

Redan i dag erkänns ursprungsbefolkningarna och deras marker i Bolivias konstitution. Författningen godkändes för tio år sedan och slår fast att Bolivia är en stat bestående av ett flertal ”nationer” bestående av urfolk. Detta i enlighet med ett löfte från president Evo Morales, som själv tillhör ursprungsbefolkningen och har suttit vid makten sedan 2006. Urfolken utgör en majoritet av de knappa elva miljoner invånarna i Bolivia. Sammanlagt finns det 36 olika officiellt erkända ursprungsfolk i landet.

Martha Cabrera hänvisar till en konflikt om mark som är aktuell, för att illustrera de situationer hennes folk ställs inför. Personal från Institutet för jordbruksreformer, INRA, som ansvarar för att utfärda lagfarter gällande markrättigheter, anlände nyligen till orten Quila Quila. Med sig hade de en stor grupp poliser, och enligt Martha Cabrera var syftet att kunna genomdriva en fördelning av de lokala markerna i enlighet med önskemål från andra intressen än lokalbefolkningens.

Sociologen Arturo Villanueva, som är expert på markrättigheter och urfolksfrågor, säger till IPS att händelsen i Quila Quila bör ses som ”ett bakslag” i arbetet för att stärka ursprungsbefolkningarnas rättigheter.

Martha Cabrera påpekar att det finns stora naturrikedomar på qhara qhara-folkets marker, inklusive stora fyndigheter av bland annat guld, järn och zink. Hon menar att de personer som vill komma åt dessa fyndigheter försöker nå framgång genom att ta hjälp av personal från INRA. Detta genom att verka för att markrättigheterna ska fördelas via individuella lagfarter, där marken sedan kan kommersialiseras i stället för att användas för att odla grödor.

Martha Cabrera säger att deras krav på juridiska förändringar även skulle gynna alla andra urfolk i deras kamp för kontrollen över deras traditionella marker. Om inte de krav som nu lagts fram godkänns säger hon att man kommer att mobilisera stöd från alla andra ursprungsbefolkningar fram till att de hörsammas.

Arturo Villanueva varnar för de krafter som vill exploatera de naturresurser som finns på ursprungsbefolkningarnas marker, och menar att dessa utgör ett hot mot urfolkens själva överlevnad. Han menar att den kamp som nu förs av qhara qhara-folket kan se som en sista möjlighet att behålla hoppet om en framtid där människor och natur lever i samklang.