STORBRITANNIEN Onsdagseftermiddagen kunde ha blivit dagen då brittiska underhusets politiker själva tog tag i stafettpinnen och gav ett tydligt besked om hur vägen ut ur EU skulle se ut. Men det slutade med att alla stod och slet i pinnen och ville rusa åt olika håll.

Av de åtta förslagen som talmannen John Bercow lade fram röstades samtliga ned.

– Det bekräftade vad alla vet. Att parlamentet är totalt splittrat och inte vet vad det vill, sammanfattar Catherine Barnard, professor i EU-rätt vid universitetet i Cambridge.

May trädde in

Det parlamentsledamöterna var relativt eniga om var att de inte vill att Storbritannien kraschar ut ur EU utan något avtal. Förslaget om ett ”no deal” röstades ned med 400 röster mot 160. Enligt Barnard ter sig just det förslaget ironiskt nog som allt mer realistiskt, eftersom det antagligen är vad som händer om man inte enas om någon annan väg framåt.

Något som komplicerade onsdagen ytterligare var premiärminister Theresa Mays besked om att hon kan tänka sig att lämna sin post i förtid, om hennes framförhandlade förslag med EU godkänns. En sådan omröstning skulle behöva ske i morgon, fredag, för att möta EU:s deadline.

– Det verkade tidigt på kvällen som att Theresa May kunde få igenom sin linje i parlamentet genom att blotta sin egen strupe, säger Bernard, och tillägger att beskedet fick en del Labourledamöter att tänka sig att gå på Mays linje.

DUP vill ha pengar

Men då kom vågmästarna i det nordirländska partiet DUP med beskedet att de inte kunde stödja ett sådant förslag. Och då sade Mays partikamrat Jacob Rees-Mogg, en stark motståndare till det nuvarande utträdesavtalet, att han bara kunde kunna stötta avtalet om DUP var med på tåget.

Barnard poängterar att DUP inte sagt att de ska rösta emot förslaget och hon tror att de kan lockas med på tåget om regeringen kommer med löften om pengar till projekt i Nordirland. Partiet har tidigare förhandlat sig till en miljard pund för att vara stödparti åt May.

– Men det skapar förbittring, speciellt när vi levt genom år av åtstramningar, och plötsligt hittar regeringen plötsligt en miljard pund till Nordirland. Det finns många regioner i Storbritannien som skulle vilja ha en miljard pund, säger Barnard.

Ytterligare ett problem med Mays avtal är att talmannen i brittiska parlamentet, John Bercow, vägrat att lägga fram det för omröstning en tredje gång, om det inte görs betydande förändringar. Parlamentet gör sig också redo för att på måndag ta kontrollen över frågan igen.

"Skräcklagen fascination"

Barnard tycker att det åtminstone står klart att onsdagens omgång i parlamentet inte gjort ledamöterna ödmjuka.

S– narare tvärtom. Ödmjukhet var inte vad jag såg. Det var mycket aggressivitet, mycket oljud. Det är en febrig atmosfär, säger hon.

TT: Vad tycker det brittiska folket?

– Det är svårt att säga. Många säger sig vara trötta, men många är också väldigt gripna av vad som händer, i någon slags skräckslagen fascination. Folk förstår att det här börjar bli en väldigt allvarlig fråga för landet, säger