Vid årsskiftet träder en ny lag i kraft i Kanada som innebär att en särskild koldioxidskatt tas ut i anslutning till allt ifrån bilister till tunga industrier som på olika sätt ger upphov till miljöskadliga utsläpp. Lagen är ett sätt att tvinga ner landets utsläppskvoter men stöter på kritiker hos kanadensare som försörjer sig på den fossila bränsleindustrin.
KANADA Lagen är ett kvitto på uthållig miljölobbying från bland andra medborgarrörelsen Citizen’s Climate Lobby och Amar Kumar ser den som en garant för minskade utsläpp – och minskade sociala klyftor.
– Ekonomer oavsett politisk ideologi säger att när priser ökar på något så minskar konsumtionen, säger han till Vetenskapsradion.
Lagen är ett försök att aktivt straffbeskatta landets mäktiga energiindustri som tvärt emot den sittande regeringens klimatambitioner fortsätter att hålla Kanadas utsläpp på globalt sett höga nivåer. Enligt en rapport från Kanadas egna generalrevisorer missar landet att möta några av de allra mest kritiska klimatmålen, och det trots att regeringen ledd av premiärminister Justin Trudeau på sistone vidtagit en rad åtgärder för att vända utvecklingen i rätt riktning. Rapporten visar att det framför allt är bristen på samförstånd mellan federala och provinsiella myndigheter som har medfört att en rad växthusgasmål ser ut att missas.
”De utsatt utsläppsmålen till år 2020 ser ut att missas med 20 procent”, summerar landets generalrevisorer i rapporten.
Ändå är regeringen fast inställd på att möta 2030 års klimatmål och den nya koldioxidlagen som träder i kraft vid årsskiftet är en viktig kugge i arbetet med att minska de miljöskadliga utsläppen. Men trots evidensbaserade kunskaper om klimatförändringarnas förödande konsekvenser för djur, ekologi och människor fortsätter energiindustrin att fräsa och lobba för att sabotera så stora delar av den genomklubbade lagen som möjligt. Ett sätt är att stärka energisektorn i grannlandet USA där president Donald Trump till skillnad från premiärminister Trudeau stiftar lagar som förenklar etableringen av nya kolgruvor, gasfält och oljebrunnar.
I Kanada blottar debatten om den nya koldioxidlagen även det beroendeförhållande som finns mellan den fossila bränsleindustrin och bosatta i rurala provinser. Ett förhållande som finner många globala exempel och som på sikt kan komma att behöva utmanas. I provinsen Saskatchewan är anställda inom olje- och gasindustrin icke desto mindre oroliga över sina egna morgondagar, särskilt då vardagen är så starkt knuten kring inkomster från den välmående olje- och gasproduktion.
– Vi kommer antingen att behöva säga upp folk eller sänka löner. Och om inte det hjälper så får vi väl packa ihop. Det är den sorgliga och enkla sanningen, säger Dylan Gilles, ägare till ett åkeri som förser gruvindustrin med verktyg, till New York Times.
Men Kanadas miljöminister Catherine McKenna försvarar den nya koldioxidlagen även om den på kort sikt kommer att slå hårt mot näringsverksamheter som ”vant sig vid att det inte kostar något att smutsa ner miljön”.
– Om du prissätter miljöförstöring skapar det ett behov hos folk att spara pengar genom att dra ner på sina utsläpp och istället välja renare lösningar och möjliggöra för det nytänkande som vi behöver, säger hon till New York Times.
