Om fler kommuner inför förbud mot tiggeri så skulle färre komma till Sverige. Samtidigt skulle det bli värre för familjerna i Rumänien som är beroende av pengarna, enligt Froga Stanescu som försörjer sig på att tigga i Stockholm.
SVERIGE De håller till på Södermalm i Stockholm. Froga Stanescu sitter utanför ett köpcenter och tigger och hennes man Nicolai Ionel försöker samla pantburkar så de får ihop till mat och lite pengar att skicka hem till barnen och familjen i östra Rumänien.
De är helt säkra på att om tiggeriförbud införs på fler ställen än i Vellinge så skulle färre komma hit.
Sämre för familjerna
– Det skulle helt säkert påverka hur många som åker hit, säger Nicolai Ionel.
– Men det skulle också påverka hur det är för familjerna i Rumänien. De skulle få det mycket sämre, säger Froga Stanescu.
I Rumänien går det inte att försörja sig alls, förklarar hon. Det finns absolut inga jobb för dem där, så att åka till Sverige för att skrapa ihop pengar genom att tigga och samla burkar ger ändå bättre försörjning.
– När vi samlar ihop räkningarna i slutet av månaden så finns inga pengar att betala med om vi inte åker hit, säger Nicolai Ionel.
De har inte hört talas om Vellinges förbud mot tiggeri eller diskussionen kring tiggeriet i Sverige, men de berättar att de har märkt av en hårdnande attityd gentemot tiggare under de senaste två, tre åren.
– Folk tittar inte på oss längre. De ser oss inte, pratar inte med oss, vi är som en sten eller en vägg för dem. Och vi får mycket mindre pengar nu, säger Nicolai Ionel.
De upplever också att polisen har blivit hårdare, det händer att människor som tigger körs i väg långt ut från stan, berättar de. De har varit i Sverige i flera vändor, nu har de varit här ett par månader.
Visste inget om Sverige
– Innan vi om hit första gången visste vi inte något alls om Sverige, eller om reglerna här.
Även om hon får väldigt lite pengar i muggen så är det ändå bättre än hemma i Rumänien, förklarar Froga Stanescu.
– Vi får kanske 100–150 kronor om dagen. Det köper vi lite mat för, om vi inte kan äta hos någon frivilligorganisation. Resten skickar vi hem. Men även om vi får lite pengar här så har vi det ändå värre i Rumänien. Vi har två barn hemma i Rumänien, fyra och fem år gamla. Min mamma tar hand om dem nu, säger Froga Stanescu.
Drömmen är att hitta ett jobb och tjäna egna pengar.
– Självklart vill vi jobba. Med vad som helst, städning, fönsterputsning eller något annat, säger Nicolai Ionel.
