MIGRATION Klockan är fyra på eftermiddagen när elever och studenter börjar samlas i en kommunal lokal i Senegals huvudstad Dakar. På plats får de se en film och sedan höra på en diskussion som lämnar starka intryck.

I filmen och samtalet deltar kvinnor och män som berättar om det lidande, den exploatering och de övergrepp som de utsattes för under sina papperslösa resor norrut.

– Du blir misshandlad, hotad med vapen och förlorar alla dina rättigheter så fort du kommer in i detta land. Du blir såld av dina egna bröder, berättar en av personerna i den 45 minuter långa dokumentärfilmen som producerats av återvändande migranter.

Bakom satsningen står FN:s migrationsorganisation IOM, som bedriver programmet ”Migranter som budbärare” i Senegal, Guinea och Nigeria. Inom kampanjen har 80 återvändande migranter utbildats för att själva kunna intervjua och samla in vittnesmål från andra som gjort de farliga resorna.

Berättelserna sprids sedan bland annat med hjälp av digitala plattformar för att nå ut till så många som möjligt.

Vid offentliga möten får människor möjlighet att diskutera frågorna efter att ha hört vittnesmålen. Publiken sitter helt tyst vid båda visningarna av dokumentärfilmen denna eftermiddag, och det är tydligt att många blir tagna av berättelserna.

– Vi har upplevt det här och vi har överlevt, säger Ndèye Fatou Sall, som deltar i kampanjen, till IPS.

Själv lyckade hon återvända hem efter att ha arbetat som hembiträde i Saudiarabien.

Ett återkommande ämne vid diskussionerna är att så många afrikanska ungdomar vill ta sig till andra länder i jakt på de arbeten och möjligheter som de saknar i sina hemländer. I många fall driver deras familjer på, och i vissa fall använder familjen alla sina besparingar till att försöka hjälpa sina söner att ta sig till Europa.

– Jag reste på grund av min familj. Min mamma såg när sönerna i andra familjer åkte iväg, så hon använde alla sina besparingar för att finansiera min resa, berättar Issa Ngom vid en av diskussionerna i Dakar.

Han återvände dock hem igen efter att ha upplevt mycket svåra förhållanden under några månaders resa.

Seckouba Cissé, som arbetar inom kampanjen, säger att samhällets uppfattningar om de unga måste förändras.

– Vi är vana vid att ungdomar får skulden för allt och avfärdas som ambitionslösa. Samtidigt drivs ingen politik för att uppmuntra ungdomar att generera egna inkomster, säger Seckouba Cissé.

En annan återvändare, Babacar Gueye, menar att de resurser som satsas på de farliga resorna mot Europa skulle kunna användas på bättre sätt.

– Jag tog mig till Europa, men återvände hem. De pengar som spenderas för att åka dit och lida kan i stället användas för att investera i arbetsmöjligheter här i Senegal. Samtidigt utsätts vi för påtryckningar från våra familjer om att ”lyckas” – ett ord vi tröttnar på att höra.

Film- och diskussionsmöten kommer att hållas över hela Senegal. Många återvändande migranter använder även sociala medier för att berätta om sina erfarenheter – på samma plattformar som i många fall närde deras tidigare drömmar om att få ett bättre liv i Europa.