I onsdags såg Centerpartiet och Liberalerna till att nästa regering, vilken det än blir, kommer att föra en politik som passar SD. De sistnämnda spann som dästa katter på sidenkuddar i Rapport.

C och L, som röstade bort sin egen statsministerkandidat för att hans regering skulle bli beroende av SD, släppte trots allt igenom hans och Ebba Busch Thors budget. Det finns mycket att säga om den, men det som först faller i ögonen är det som handlar om klimat och miljö. Speciellt med tanke på klimatmötet i Katowice, som pågick när det här röstades igenom.

I den här budgeten handlar det inte om att minska utsläpp eller konsumtion – tvärtom. Bensinskatten ska inte höjas, i varje fall inte så mycket som planerat. Flygskatten, när vi nu äntligen har fått den, ska bort. Flyget är nämligen så viktigt för att ”knyta ihop vårt avlånga land” och för att Sverige ha ”behålla sin konkurrenskraft i ett internationellt sammanhang”.

En del satsningar på miljön finns med, till exempel för vatten- och havsmiljö, klimatinvesteringar utomlands och klimatanpassning. Men miljöbudgeten är två miljarder mindre än i övergångsbudgeten. Det betyder bland annat mindre pengar till naturskydd, gröna städer och solel, skriver Supermiljöbloggen.
Framför allt vill M och KD satsa på den sortens miljöarbete som ger … ja, just det, ”gröna” jobb och tillväxt. Att miljön har något slags långsiktig betydelse utanför den egna plånboken verkar de inte ha förstått.

Det är det gamla vanliga när det gäller Moderaterna – mycket kretsar kring plånboken och mycket ska ha mer. Det blir sänkt skatt till alla som har jobb, höjd brytpunkt för statlig skatt och inget avdrag för att vara med i a-kassan – mest skattesänkningar till högavlönade, alltså. Och ett tredubblat rut-avdrag så att de kan låta någon annan snyta deras barn och laga deras mat medan de själva jobbar ihop ännu mer pengar.

Mer till polis och försvar, mindre till jämställdhet, migration och integration.
Det är en politik som går ut på att öka klyftorna i samhället. Det är sorgligt att Centerpartiet och Liberalerna klamrar sig så hårt fast vid det. Att det till och med är viktigare för dem än att rädda klimatet.

Det här ser rätt mörkt ut. Men det måste få glimta lite ljus vid horisonten ändå – den här politiken kommer att väcka motstånd, och ur det motståndet kan det växa nya tankar och större mod.