DEBATT • I juli antog EUs ministerråd ett tillägg till associationsavtalet med Marocko som innebär att västsahariska jordbruks- och fiskeprodukter får säljas av Marocko till EU-länderna.

Detta sensationella beslut, som inte är något annat än ren stöld, togs trots att EU-domstolen i två separata domar 2016 och 2018 säger att EU inte kan ha handelsavtal med Marocko som innefattar västsahariska varor. Västsahara tillhör ju inte Marocko, slår EU-domstolen fast.

”Hur kan EU:s medborgare acceptera att man går emot sin egen domstol?” frågade upprörda västsaharier mig, när jag besökte flyktinglägren i Algeriet i februari.

Sedan 1975 väntar cirka 175 000 västsaharier där på att få återvända till ett fritt Västsahara, att den marockanska ockupationen ska upphöra.
Västsaharafrågan ligger på FNs bord sedan 1963, då Västsahara var en spansk koloni. Men Spanien avkoloniserade inte utan lät Marocko ta över 1975 – i utbyte mot fiskerättigheter och del i fosfatfyndigheter. 1992 skulle en FN-ledd folkomröstning om Västsaharas självständighet ha genomförts. Så har ännu inte skett. Marocko vägrar släppa det råvarurika Västsahara, trots att inget annat land i världen anser att Marocko har rätt till territoriet.

Sverige lade som enda land ned sin röst mot avtalet i juli. Tidigare har Sverige röstat nej till fiskeavtalet mellan Marocko och EU med hänvisning till folkrätten, att Västsahara inte tillhör Marocko. Nu börjar man vackla.
I både EU och FNs säkerhetsråd har Marocko en stark vän, Frankrike. Goda förbindelser med Marocko som kan stoppa migranter över Gibraltar sund, säkerhetspolitik om terrorism och handel med Nordafrika är uppenbart viktigare för EU än folkrätt och mänskliga rättigheter.

Istället för våld har västsaharierna valt den tysta diplomatiska vägen för att få sina rättigheter. 84 länder har erkänt staten Västsahara men ännu inget EU-land. Sverige har ett riksdagsbeslut om erkännande samt kongressbeslut från S, V och MP, men inget erkännande har kommit.

Diplomativägen har inte gynnat västsaharierna. Tvärtom. Tystnad råder i omvärlden.
Nu rasar unga i flyktinglägren: ”Vi vet att vi är berövade våra rättigheter. Vi kan inte vänta längre.”

Polisario Front har vädjat till omvärlden: ”Fördöm ockupationen! Verkställ FN-resolutionerna! Vi kan inte övertyga våra ungdomar längre om att världen inte kommer att överge oss.”

I december ska EU-parlamentet godkänna eller förkasta beslutet om de västsahariska varorna. Flera svenska EU-parlamentariker från främst S, V och MP har i åratal kämpat för västsahariernas rätt till sina egna råvaror och sitt land, men de är nog tyvärr i minoritet.

När eld-upphör proklamerades mellan Marocko och Polisario Front 1991, tystnade media, trots att övergrepp mot civilbefolkningen i ockuperat område sker dagligen och att råvarustölden nu är på väg att legaliseras.

Kommer media att bevaka Västsaharafrågan inför beslutet i EU-parlamentet?