Talibanrörelsen står stark. Därför går den nu för första gången in i områden i Afghanistan som tidigare setts som säkra, där det bland annat bor många hazarer, enligt en expert.
Resultatet är mer våld och fler civila offer i det konflikthärjade landet.
AFGHANISTAN De förtvivlade demonstranterna vägrade att lämna centrala Kabul, trots självmordsdåd i närheten. Med hjälp av slagord och plakat försökte de få president Ashraf Ghani att agera och skydda civila, många av dem hazarer, från talibanernas framryckningar i provinserna Ghazni och Uruzgan.
– Regeringen bryr sig inte om säkerheten, över 3 000 familjer har tvingats bort från Hotqul i Jaghori (ett distrikt i Ghazni), sade demonstranten Ewaz Ali Qasimi enligt afghanska Tolo News.
Andra skrek ut sin oro över att nära och kära var fast i de konflikthärjade områdena. Manifestationen blåstes inte av förrän Ghani i måndags pratat i telefon med arrangörerna och lovat skicka flygvapnet och arméchefen till området.
Första gången
Frågan är om det hjälper. De senaste dagarna har USA-tränade
specialsoldater skickats till främst Jaghori, men många av dem har dödats, rapporterar The New York Times. Det är tydligt att Jaghori, som tidigare har setts som förhållandevis säkert, nu är i extremisternas fokus.
– Talibanerna rycker fram mer och mer och har tagit initiativet i kriget. Men det här är första gången de går in i distrikt där den stora majoriteten av befolkningen består av hazarer, säger Afghanistankännaren Anders Fänge till TT.
De shiamuslimska hazarerna har historiskt varit diskriminerade av såväl den afghanska staten som talibanerna. Men i grundlagen från 2004 är deras rättigheter inskrivna. Och de sunnimuslimska talibanerna – till skillnad från terrorrörelsen IS – har på sistone understrukit att man representerar alla landets folkgrupper, inklusive hazarer.
– Men man kan på goda grunder anta att det finns både etniska och religiösa motsättningar bland talibanernas fotfolk och hazarer. Har man en extrem sunnimuslimsk åskådning anser man ofta att shiamuslimer är avfällingar och otrogna, säger Fänge.
– Allmänt är det fortfarande vanligt med nedsättande kommentarer gentemot hazarer, som har svårare än andra att få jobb.
Vill förhandla?
Saken förbättras inte av att det finns många hazarer bland regeringssoldaterna i Ghazni.
Talibanoffensiven ska ses i ljuset av extremisternas större mål, att få ut de tusentals utländska soldater som de anser ”ockuperar” landet och återupprätta ett islamiskt emirat. Men de uppges inte vilja ha ett lika strikt samhälle som 1996–2001, när de hårdfört styrde Afghanistan.
Samtidigt har den USA-utbildade Ghani meddelat att han ställer upp för omval nästa år. Men talibanerna vill inte fredsförhandla med hans regering, vilket komplicerar situationen.
– Det pågår samtal om möjliga fredssamtal och under hösten har det skett en del symboliska framsteg. Det är det hopp som finns, säger Fänge.
Bakgrund: Kriget i Afghanistan
Kriget i Afghanistan inleddes efter terrordåden mot USA:s östkust den 11 september 2001. Terrornätverket al-Qaida och dess ledare Usama bin Ladin, som ansågs ligga bakom, hade en fristad hos talibanrörelsen som då kontrollerade Afghanistan. USA gick in för att beröva talibanerna makten som de hade haft sedan 1996.
När insatsen var som störst stred omkring 130 000 soldater från Natostyrkan Isaf i Afghanistan. Omkring 50 länder har deltagit, däribland Sverige.
Trots att det fortfarande är våldsamt och osäkert i Afghanistan avslutades Isafs stridande uppdrag officiellt den 31 december 2014. Ansvaret för säkerheten i landet hade då i flera år successivt överförts till afghanerna själva. Det nuvarande uppdraget kretsar kring utbildning, rådgivning och stöd.
Efter 2014 fanns det i landet cirka 8 400 amerikanska soldater och runt 5 000 från övriga Natoländer. USA:s president Donald Trump har det senaste året genomfört en viss ökning, nu finns cirka 14 0000 amerikanska soldater i Afghanistan. Trump har också lämnat över många av de strategiska besluten om exempelvis flygräder till lokala militära befälhavare till skillnad från företrädaren Barack Obama som var mer restriktiv med vad USA:s trupper fick göra.
