Medlemsstaterna i Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) var i princip eniga om en rekordstor skyddszon i Weddellhavet, i Södra ishavet, inför sitt årliga möte på Tasmanien i slutet av oktober. Men planerna har lagts på is tills vidare, något som blivit en trend under 2018 då två marina skyddszoner i Antarktis redan har stoppats till följd av oenighet.
ANTARKTIS/AUSTRALIEN CCAMLR består av 24 medlemsländer inklusive EU, och beslut fattas efter konsensusprincipen. I kölvattnet av det senaste fallerade förslaget på en skyddszon – fem gånger så stort som Tyskland i storlek – pekar miljöorganisationer främst finger åt Kina, Norge och Ryssland för att aktivt sabotera förhandlingarna.
– I stället för att opponera sig på vetenskapliga grunder förhalar delegationer från exempelvis Kina och Ryssland förhandlingarna så att det knappt fanns någon tid kvar till verklig diskussion om att skydda Antarktis vatten, säger Frida Bengtsson, talesperson för Greenpeace kampanj för att skydda Antarktis, i ett uttalande.
Även Norge ska enligt miljöorganisationens polarexpert Laura Meller aktivt ha förhalat förhandlingarna:
– Trots överenskommelsen om att skapa en frizon i Antarktis hav stöpt på den bästa tillgängliga vetenskapen beslutade sig Norge för att lägga fram ett eget förslag där området delades upp i två delar, säger Meller.
I CCAMLR:s officiella mötesprotokoll från årsmötet i Hobart, Australien, bekräftar kommissionens forskarråd vikten av implementeringen av nya skyddszoner, vid sidan om framlyfta positiva nyheter: havsfåglars dödlighet är den minsta sedan kommissionen bildades 1982 och ett förbättrat satellitövervakningssystem ska bidra till bättre kartläggning av illegala aktiviteter i regionen. Mellan 2019 och 2022 ska även en strategisk plan ge CCAMLR:s sekretariat utökad kapacitet för att förbättra och stödja kommissionens arbete. Men Frida Bengtsson från Greenpeace understryker ändå att framstegen sker i alldeles för långsam takt:
– Vi börjar få ont om tid och forskare är tydliga med att vi behöva skapa marina frizoner som omfattar minst 30 procent av våra hav till år 2030 för att skydda växt- och djurliv, säkra matsäkerheten för miljarder människor och tackla klimatförändringar, säger hon.
