De karibiska länderna orsakar mycket små utsläpp av växthusgaser – men drabbas hårt av klimatförändringarna. Det var budskapet från de miljöministrar som nyligen deltog vid ett regionalt toppmöte.
KLIMAT För Karibien har klimatkatastroferna blivit så återkommande att man inte har möjlighet att ställa om till den nya verkligheten, utan snarare bara tvingas försöka hantera de ekonomiska konsekvenserna. Det säger Antigua och Barbudas miljöminister Molwyn Joseph till IPS.
– Vi har börjat räkna med att varje år bli tvungna att återuppbygga våra samhällen och vår infrastruktur. Vi försöker anpassa oss till klimatförändringen, men den stora frågan är hur vi ska kunna återhämta oss efter katastroferna, säger Molwyn Joseph, som företräder en liten önation med närmare 100 000 invånare.
Han var en av de miljöministrar som nyligen deltog vid ett regionalt möte i Buenos Aires, som samlade företrädare för regionens 33 länder och hade organiserats av FN:s miljöorgan Unep.
Som exempel på de svåra katastrofer som drabbat Karibien nämnde Molwyn Joseph orkanerna Irma och Maria som förra året tvingade hela befolkningen på ön Barbuda att evakuera till Antigua. Och han anser att det är industriländerna som bär det tyngsta ansvaret för den globala uppvärmningen och därför bör bära kostnaderna för extrema klimathändelser som nu drabbar så många andra länder.
– Det är bra att vi kan få stöd till att ställa om och hantera klimatförändringen. Men vem ska stå för återuppbyggnaden av länderna efter katastroferna? Vi har inte de resurser som krävs för att ställas inför något sådant varje år.
I den deklaration som undertecknades vid mötet hänvisades till en FN-resolution som slår fast att små och fattiga önationer är särskilt sårbara för klimatkatastrofer. Miljöministrarna underströk att världssamfundet måste granska vilket stöd som gått till de karibiska länder som är särskilt sårbara.
– En fråga som måste ställas är om vi överhuvudtaget kan anpassa oss till klimatförändringen, sade biologen Lorna Innis, som är koordinator för den latinamerikanska Cartagena-konventionen, som syftar till att skydda marina miljöer i Karibien.
Hon kommer från Barbados och påpekar att det är ett mycket litet land där antalet möjliga åtgärder är begränsat av landets geografi.
– Man kan flytta undan alla hus, hotell och restauranger från kustlinjen, men det finns en begränsad tillgång till mark. Vi är redan en av de mest tätbefolkade öarna i världen, och var ska människorna ta vägen?
Lorna Innis påpekade att de extrema stormar som blivit allt vanligare har lett till att de världsberömda karibiska stränderna kan förlora många ton sand bara under en natt – vilket i sin tur kan slå hårt mot den så viktiga turismen.
Alla närvarande politiker var överens om att de karibiska länderna har behov av ett ökat ekonomiskt stöd.
Samtidigt underströk Luis López-Calva, som är regionchef för Unep i Latinamerika, att länderna står inför ett finansieringsproblem. Detta eftersom de flesta länderna är klassade som medelinkomstnationer – vilket gör att det inte får tillgång till vissa stödfonder.
– Detta trots att rikedomar blir systematiskt förstörda i Karibien på grund av stora klimatkatastrofer. Vi har fortfarande mycket arbete att göra i fråga om akuta internationella insatser, då en stor del av ländernas BNP riskerar att gå förlorad på grund av dessa katastrofer, sade Luis López-Calva.
Grenadas miljöminister Simon Stiell säger till IPS att regionens länder ligger i ”frontlinjen” för klimatförändringens effekter.
– Samtidigt som vårt bidrag till klimatförändringen är försumbar får vi betala ett högt pris för dess effekter.
Grenada är en karibisk önation med 110 000 invånare som är beroende av turismen. Men Simon Stiell säger att stränderna, som är landets största tillgång, är hotade av det allt mer oförutsägbara klimatet.
Även de länder i Centralamerika som har kuster mot karibiska havet är hotade. Enligt Guatemalas miljöminister Alfonso Alonzo är hans hemland ett av de mest sårbara i världen.
Enligt en global studie som kom i september tillhör även Haiti, Guyana, Honduras, Nicaragua, Belize, Venezuela och Kuba de länder som är mest hotade.
Alfonso Alonzo underströk att de institutioner som hanterar internationella krisinsatser måste decentraliseras. Han ifrågasatte samtidigt varför FN:s globala klimatfond, som ska hjälpa utvecklingsländer att hantera klimatförändringen, har sitt huvudkontor i Sydkorea.
– Fonden måste öppna regionala kontor som har rätten att ta beslut. Finansieringen måste komma snabbt, sade Alfonso Alonzo.
