Visst är det bra med plastförbud – men det är bara att skrapa på ytan när det gäller plasteländet i haven. Vi måste göra betydligt mer för att bli kvitt miljöproblemen som hotar, tycker miljöorganisationer apropå ett förslag från Europaparlamentet.
SVERIGE Om drygt två år kan ett förbud mot vissa plastartiklar börja gälla i Sverige, om EU går vidare med det förslag som parlamentet lagt fram.
För vissa andra plastprodukter föreslås begränsningar, berättar Jenny Hedman, handläggare på Naturvårdsverket. Men det får ta lite längre tid innan de ska vara genomförda.
– Det är svårt att svara på hur effekterna av förbudet och begränsningarna blir, det beror på hur avfallshantering och sådant fungerar. Men vi tycker att det är ett bra förslag. Det kommer att minska plasten i havet, säger Jenny Hedman.
Gummi och mikrofibrer
Engångsartiklarna som guppar runt ovanpå haven är en del av plastproblemen, men under ytan finns de riktigt stora bekymren, konstaterar Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
– Det här är ett bra första steg. Men vi noterar att det bara gäller det skräp som finns på ytan. I vattnet i haven finns till exempel gummi och mikrofibrer, som orsakar stora problem, säger hon.
Hon tror ändå att plastförbudet har en informativ effekt. Det lyfter fram problemet så att konsumenter och producenter blir mer uppmärksamma på att plast faktiskt gör skada på fel ställe.
Där får hon medhåll av Johanna Ragnartz, vd på stiftelsen Håll Sverige rent.
– Genom att börja med att förbjuda vissa produkter av plast blir konsumenter mer medvetna, och producenterna börjar leta efter andra material.
Hon ser att förbudet kan få samma effekt som då butiker började ta betalt för plastpåsar. Folk tänker efter en extra gång, tror hon.
Alternativ finns
De produkter som nu kan förbjudas är sådana där det finns fullgoda alternativ, förklarar Jenny Hedman.
Bomullspinnar med själva pinnen av plast är ett exempel.
– Det är något vi ofta hittar på våra strandstädningar, för att folk spolar ned dem och reningsverken inte klarar att skilja ut dem, säger Johanna Ragnartz.
Hon berättar att det finns andra alternativ, med pinnen av papper i stället, och i vissa butiker finns inte de vanliga plastbomullspinnarna kvar. Hon tror att förbudet kommer att göra att en sådan utveckling snabbas på.
Men även om bomullspinnarna är ett gissel så är de inte värst här i Sverige, tycker hon.
– Det är skräpet efter allt det som vi konsumerar på vägen, det vi äter och dricker i farten. Godis, snabbmat, kaffe och andra drycker. Det är ett urbant beteende, säger Johanna Ragnartz.
Både hon och Karin Lexén tror att förbudet kommer att minska plastskräpet i Sverige.
– I Bohuslän flyter massor av skräp i land varav merparten kommer från andra länder. Så ett förbud kommer att påverka oss här, säger Karin Lexén.
Fakta: Förbud och begränsningar
EU-kommissionen vill införa förbud och begränsningar för att minska plasten. Nu ska EU-parlamentet besluta om förslaget. Därefter vidtar förhandlingar och bearbetningar. I början av 2019 kan ett färdigt beslut vara på plats.
Därefter ska varje land införa reglerna i nationell lagstiftning. För förbudet är tiden 2 år, för begränsningarna 6 år, som förslagen ser ut nu. Det kan också bli undantag för förbud mot plastprodukter i vissa verksamheter, som sjukhus och skolor.
Nu ser förlaget ut så här:
• Förbud mot plast i vissa produkter om alternativ finns lättillgängliga och överkomliga. Gäller för bomullspinnar (tops), bestick, tallrikar, sugrör, omrörare och ballongpinnar, som kommer att behöva framställas av mer hållbara material.
• Medlemsländerna tvingas minska användningen av livsmedelsbehållare och muggar genom nationella minskningsmål. Senast år 2025 ska länderna se till att 90 procent av alla engångsplastflaskor samlas in.
• Tillverkarna ska bidra till att täcka kostnader för avfallshantering och sanering för livsmedelsbehållare, förpackningar (till exempel för chips och godis), muggar, cigarettfilter (inklusive fimpar), våtservetter, ballonger och tunna plastkassar.
• Tillverkare av fiskeredskap i plast behöver täcka kostnaderna för insamling av avfall från mottagningsanordningar i hamnar och för transport och behandling av avfallet. Åtgärder ska också vidtas för att öka medvetenheten om plast som problem.
Källa: EU-kommissionen, Naturvårdsverket
Fakta: Knappt hälften blir ny plast
För att göra ett kilo plast går det åt två kilo olja. Av världens oljekonsumtion går fyra procent åt till plasttillverkning.
I Sverige har vi ett producentansvar, som innebär att den som tillverkar en vara också ska svara för att ta hand om förpackningarna för återvinning.
Förpacknings och tidningsinsamling, FTI, svarar för detta åt producenterna.
Engångsmaterial som plastbestick och tallrikar anses dock inte vara förpackningar. Därför vet ingen säkert hur mycket sådant material som säljs, eller hur det cirkulerar. Men stiftelsen Håll Sverige rent samlar in skräp, och på deras topplista över det som hittas längs Sveriges stränder finns plast i mängder. På första plats hamnar ”övrig plast”. Plats 2: cigaretter och fimpar, plats 3: platspåsar, plats 4: godis- och snabbmatsförpackningar av plast, plats 5: knivar, gafflar och skedar av plast, plats 6: kapsyler och flasklock av plast.
De senaste återvinningssiffrorna för förpackningar i Sverige är från 2016, och då kom 212 000 ton plastförpackningar ut på marknaden. Av dem materialåtervanns 99 700 ton, det vill säga 47 procent. Den andelen har krupit uppåt åren innan, 2015 låg den på 45 procent och 2014 på 43 procent.
Källa: FTI, Håll Sverige rent
