När fredssamtalen togs upp igen på Koreanska halvön i början av sommaren tystnade en playlist som spelats kontinuerligt i över två år. Den sydkoreanska militären hade varit dj och dess ofrivilliga lyssnare: Nordkorea. Strategin som fått öknamnet ”Pop-aganda” var bara den senaste i en lång historia av hur musik använts för att avväpna, tortera och manipulera människor.

Framför journalister och kameror börjar sydkoreanska soldater montera ned landets högtalarsystem som stått och basunerat ut en salig blandning av anti-kommunistisk propaganda och Seouls populäraste pojkband mot Nordkorea. Sändningarna hade startat nästan direkt efter Koreakriget men drog igång rejält igen i januari 2016. Nordkorea hade precis sprängt en vätebomb och Sydkorea besvarade med att spela Gangnam style på hög volym. Sydkoreanska militären kallade det för ”ett effektivt verktyg i psykologisk krigföring”.

Sydkorea är inte det enda landet som använt musik i militära syften. USA dränkte Vatikanens diplomatiska kontor med radio för att jaga ut Panamas diktator Manuel Noriega som tagit sin tillflykt dit efter att amerikanarna invaderat landet. Radiostationen tog emot önskemål från de amerikanska trupperna och några av låtarna som Noriega fick njuta av var Never gonna give you up med Rick Astley och Give it up med K C and the Sunshine band. Något som är lite lättare att skratta åt än USA:s uppmärksammade användning av musik som tortyrmetod. Att musik används eller tolkas som tortyr är inte amerikanerna ensamma om.

Bo Sjöberg, professor vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, jämförde i ett protestbrev till konsumentministern glassbilens lockmelodi med moderna tortyrmetoder. ”Upprepning kan bryta ned en person helt och hållet. Hemglass bygger hela sin försäljning på den här melodin”, menade Sjöberg. Kanske var det just denna betingning som satte käpparna i hjulet för ett gäng vandaler i Nordirland. När en grupp alkoholpåverkade ungdomar attackerade en polisvan i Belfast försvarade sig polisen nämligen med att spela just glassbilsmusik. Ungdomarna upphörde med attacken.

Att använda musik för att kontrollera människor är vanligare än man kan tro. Muzak, som i dag både är ett varumärke och ett allmänt namn för hissmusik, har som mål att använda sig av musikens subliminala egenskaper för att skapa specifika känslor och begär med allt från lugnande musik i hissar till ett ljudlandskap i köpcentrum som får dig på humör att konsumera mer. Eller som Mood media, som i dag äger varumärket Muzak, skriver på sin hemsida: ”We put people in the mood to buy”.

Vanligtvis pratar vi om hur musik berör oss – gör oss glada, arga, får oss att gråta eller fuldansa – men vi tänker sällan på vad för musik som spelas omkring oss i vår vardag av andra än oss själva (eller på ett dansgolv) och hur den fysiskt påverkar oss. Musik har en oerhörd makt som är lätt att underskatta. Vad är det för ljudlandskap du vandrar omkring i? Vad får musiken dig att känna i klädaffärer? Telefonköer. Barer. Av glassbilar, eller sydkoreaner?