Som i resten av EU eller ett trendbrott? Valet på söndag får visa hur de svenska väljarna ställer sig i jämförelse med sina europeiska grannar. Hur det än går väntar ett blåare EU bakom hörnet, måhända med en bayersk kristdemokrat som frontfigur.
SVERIGE När Fredrik Reinfeldt (M) röstades bort som statsminister 2014 var det precis enligt trenden i EU. I det läget var det ytterst få regeringar som i kölvattnet av eurokrisen fick nytt förtroende av sina väljare.
Socialdemokratiska partier gick samtidigt starkt framåt i flera tunga EU-länder. Frankrike och Italien fick S-regeringar 2012 och 2013, samma år som S-partier tog plats i styrande koalitioner i bland annat Nederländerna och Tyskland.
Men det var då. Nu går trenden i stället åt ett helt annat håll, med stora problem för socialdemokratin.
Om Stefan Löfven (S) tvingas avgå efter valet kommer det bara att finnas fyra S-märkta ledare kvar – från Malta, Slovakien, Portugal och Spanien – bland de 28 som träffas på EU:s toppmöten.
I den gruppen är dessutom styret i Spanien en minoritetsregering som inte har röstats fram i ett sedvanligt val, utan endast som följd av att tillräckligt många parlamentsledamöter i somras gav upp sitt stöd till den tidigare högerregeringen.
Populistisk optimism
Även Sverigedemokraternas frammarsch i opinionen följer trenden i EU. Även om såväl Geert Wilders i Nederländerna som Marine Le Pen i Frankrike misslyckades i sina val i fjol så har Europas invandrings-, islam- och EU-kritiska partier snabbt repat mod igen.
I både Italien och Österrike har Wilders och Le Pens europeiska partikamrater tagit plats i regeringarna. I länder som Ungern och Polen styr samtidigt starkt värdekonservativa regeringar med stort opinionsstöd.
Den italienska Lega-ledaren Matteo Salvinis högljudda inträde som inrikesminister har skapat optimism bland de likasinnade inför framtiden.
– Han har visat att vi kan regera, att vi kan ta initiativ och att vi för tillfället kan lyckas, säger Wallerand de Saint-Just, ett av toppnamnen inom Le Pens omdöpta Nationell samling, till nyhetssajten Politico Europe.
Ny riktning för EU?
Om trenden fortsätter finns grogrund för ett rejält förändrat EU redan inom ett år. Dels kommer i så fall det nya EU-parlament som väljs i maj 2019 att innehålla betydligt fler EU-skeptiker och nationalister än tidigare, dels kommer nästa EU-kommission – dit varje regering nominerar varsin ledamot – att luta betydligt mer åt höger än vänster.
Den som ska få det att fungera blir kanske 42-årige bayraren Manfred Weber, som just nu nämns flitigast som favorit till att efterträda Jean-Claude Juncker som kommissionsordförande.
– Europa behöver en nystart. Vi måste sätta EU i händerna på invånarna och politikerna, i stället för diplomaterna och byråkraterna, säger Weber till sin lokaltidning, Passauer Neue Presse, PNP.
Weber är gruppledare i EU-parlamentet för kristdemokratiskt konservativa EPP och ska enligt tyska massmedier ha fått förbundskansler Angela Merkels välsignelse att försöka bli partiets toppkandidat inför EU-valet.
– Jag är en stolt bayrare, gillar att vara tysk och är en övertygad europé. Och jag låter inte några populister intala mig att det inte går att kombinera, säger Weber till PNP.
Fakta: EU:s ledare och regeringar
När EU håller sina toppmöten deltar antingen stats- eller regeringschefen från varje medlemsland. Så här ser den politiska fördelningen ut just nu, utgående från vilken europeisk partigrupp ledarna tillhör:
* kristdemokratiskt konservativa EPP (9): Tyskland, Ungern, Cypern, Kroatien, Bulgarien, Irland, Österrike, Litauen, Rumänien
* liberala Alde (8): Nederländerna, Luxemburg, Belgien, Finland, Danmark, Lettland, Estland, Tjeckien
* socialdemokratiska S&D (5): Malta, Sverige, Portugal, Slovakien, Spanien
* EU-skeptiskt konservativa ECR (2): Storbritannien, Polen
* vänstergruppen Gue/NGL (1): Grekland
* oberoende (3): Frankrike, Italien, Slovenien
Fotnot: Cypern, Rumänien, Frankrike och Litauen deltar med sina statschefer. Övriga länder med sina regeringschefer.
Fakta: EU-kommissionen
EU-kommissionen fungerar som EU:s regering och lägger fram lagförslag för godkännande av EU-parlamentet och EU:s medlemsländer. Den avgörande makten ligger dock hos medlemsländerna som har det tyngsta inflytandet över vad som till sist beslutas.
Kommissionen har en femårig mandatperiod och består av en ledamot från varje medlemsland, utsedd av sin respektive regering. Ordföranden nomineras av EU:s stats- och regeringschefer, med hänsyn till resultatet i senaste EU-valet, och behöver stöd av en majoritet i EU-parlamentet för att godkännas. Sedan 2014 kräver parlamentet att ordföranden ska väljas bland de toppkandidater som förs fram av de olika partigrupperna i EU-valet.
Politiskt består den nuvarande kommissionen av 14 personer från den kristdemokratiskt konservativa partigruppen EPP, 8 från socialdemokratiska S&D, 5 från liberala Alde och en formellt oberoende.
Fakta: Manfred Weber
Manfred Weber (född i Landshut 14 juli 1972) är sedan 2014 gruppledare i EU-parlamentets största partigrupp, kristdemokratiskt konservativa EPP, där bland andra svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår.
Weber är utbildad ingenjör och tillhör bayerska kristdemokraterna CSU, systerparti till förbundskansler Angela Merkels CDU.
Han blev ledamot i EU-parlamentet redan 2004, då han samtidigt var regional ordförande för CSU:s och CDU:s gemensamma ungdomsförbund, Junge Union. Sedan 2015 är han även en av CSU:s fem biträdande partiledare.
Weber väntas inom kort bli nominerad av sitt tyska parti till rollen som toppkandidat för EPP i vårens EU-val. Vem som slutgiltigt blir kandidat avgörs sedan vid partigruppens kongress i Helsingfors i november.
