DEBATT I en nyligen presenterad rapport från Skolstyrelsen slås det fast att eleverna i den svenska skolan blir allt mer uppdelade utifrån familjebakgrund. Tittar vi tillbaka ett antal decennier så finner vi att den grundläggande ideologiska tanken med den tidigare skolan och senare grundskolan kan sammanfattas med några begrepp: demokrati, likvärdighet och jämlikhet. Den svenska skolan ska ge alla barn en likvärdig utbildning oavsett vilka förutsättningar och vilken bakgrund man har. Att så inte är fallet visar Skolverkets rapport med all tydlighet.

Egentligen är detta ingen nyhet, vi vet sedan länge att ett barn vars uppväxt präglats av fattigdom eller knapp ekonomi har svårt att byta samhällsklass. Utbildning är den främsta enskilda faktor som möjliggör eller förhindrar klassresan. Vi vet också väldigt väl att etnicitet, uppväxtförhållanden, kön, föräldrars utbildning och inkomst liksom övriga sociala, kulturella och ekonomiska bakgrundsvariabler i mångt och mycket avgör våra barns framtida livssituation.

Faktorer som påverkar utvecklingen, som Skolverkets rapport pekar på, är det fria skolvalet och friskolorna liksom boendesegregationen. Tanken var att den demokratiska staten och dess institutioner skulle lägga grunden för ett samhälle där klasskillnader och orättvisor utjämnades. Skolan skulle ge eleverna likvärdiga möjligheter senare i livet. Så har det inte blivit.

Segregationen vi ser skapar också svårigheter för skolor som tar emot elever som inte tillhör den resursstarka gruppen. Detta i sin tur gör att legitimerade och skickliga lärare väljer bort dessa skolor. Det är ju dessa skolor som behöver dessa lärare allra mest.

Internationellt sett är den svenska skolan den mest marknadsanpassade. I stort sett vem som helst kan starta en skolverksamhet och erhålla skolpeng från staten. Resultatet vi nu ser är hur denna marknad med dess individcentrerade synsätt står i stark kontrast till den demokratiska och likvärdiga skola som slås fast enligt skollagen.

En del av lösningen skulle vara att staten återtar ansvaret för skolan, förändrar det fria skolvalet så att det blir en mer blandad sammansättning av elever och förbjuder nyetableringen av friskolor. Det är inte marknaden som skall styra det kanske viktigaste vi har, nämligen att leva upp till den gamla devisen om en likvärdig skola för alla.