NYA KALEDONIEN Det är hög tid att slänga bort det franska kolonialstyret och själva kliva upp på den storpolitiska scenen i form av en självständig nation, menar självständighetsrörelsen Front de Libération Nationale Kanak et Socialiste (FLNKS).

– För oss är självständighet bara en tidsfråga, sa Daniel Goa, talesperson för FLNKS, under ett tal vid Lowy Institute i Sydney förra månaden.

Nya Kaledonien är en viktig inkomstbrunn för Frankrike och Australien med sina fiskevatten och rikliga nickeltillgångar, vilka behövs till såväl mynt- som stålindustrin. Enligt Daniel Goa skulle självständighet inte bara stätta punkt för ”det franska systemet”, det skulle även återbörda kontrollen över naturresurserna och den ekonomiska politiken till öriket självt.

– Vi ämnar överta kontrollen över naturresurser och nyckelsektorer som kontrolleras av franska multinationella företag med syfte att mer jämlikt distribuera rikedomen från vår främsta inkomstkälla, nickel, som betalar de flesta lönerna för tillfället, säger han.

”Fransk närvaro garanterar fred”

Ögruppens centralort Nouméa ligger på det hisnande avståndet 16 500 kilometer från Paris och Nya Kaledonien annekterades av Frankrike 1853 och fick så sent som 1999 ”särskild status”. Något som i praktiken innebär utökad autonomi och större möjlighet för lokalbor att påverka sin politiska och ekonomiska tillvaro.

Men efter den stundande folkomröstningen den 4 november senare i höst kan vägen till total utbrytning från det franska kolonialsystemet – där även Franska Guyana i Sydamerika, en rad paradisöar i Karibien och Stilla havet samt strategiska öar nära Antarktis ingår – ligga öppen och innebära svårlöst huvudbry för president Emmanuel Macron.

– Fransk närvaro är en garanti för fred och utveckling, sa Macron i fjol när det stod klart att folkomröstningen verkligen skulle bli av, till mångas besvikelse.

Inrikespolitiska splittringar

Folkomröstningen kommer emellertid inte som en blixt från klar himmel, utan är resultatet av en 20 år lång enträgen och utdragen kamp orkestrerad av Nya Kaledoniens självständighetsrörelse. Den är även kvittot på att avtalet från 1998, där ledare i Paris och Nouméa skakade hand på större lokalt inflytande, faktiskt efterlevs.

Men Nya Kaledoniens självständighetsfråga är långt ifrån svartvit. Kanaker utgör nästan hälften av ögruppens 275 000 invånare och är det ursprungsfolk som förlorade mest på den franska kolonialismen, då deras byar och levnadssätt blev föremål för tvångsförflyttningar och slavhandel. Kanaker är också den samhällsgrupp som är mest pådrivande i självständighetsprocessen, till skillnad från dess europeiska befolkning som spår oro under en styrande flagga prydd med kanakernas symbol i stället för trikoloren.

Daniel Goa från självständighetsrörelsen FLNKS försäkrar i intervjuer med internationella nyhetsbyrårer samtliga kaledoniers rättigheter i Kanak Nya Kaledonien, som republiken ämnar heta:

– Internationellt kommer vi att säkra så att vår suveränitet erkänns och därefter ansöka om medlemskap inom FN, sa han.

Men minnet finns kvar efter våldsvågen 1998 – då bland annat franska poliser hölls kidnappade i en grotta av kanaknationalister – då ett 20-tal personer miste livet. Risken för etniskt motiverade konflikter med potentiell blodsutgjutelse är också det enskilt bästa argumentet emot självständighet, menar Sonia Backès, ledare för Les Républicains Calédoniens.

– Vi försöker visa för president [Macron] och människor i storstadsfrankrike att majoriteten av alla kaledonier vill stanna kvar i den franska republiken, säger Backès till nyhetsbyrån AFP.

Stilla havet – ny geopolitisk krutdurk

Medan självständighetsförespråkare reser till Australien och Nya Zeeland för att försäkra sig om fortsatta bilaterala relationer även efter uppbrottet från det franska styret gör president Macron samma sak, och har bland annat fördjupat landets ekonomiska förbindelser med Japan.

I kulisserna väntar andra tålmodigt på att se i vilken vågskål valresultatet landar den 4 november. Kina flyttar fram sina positioner och är en starkt bidragande orsak till de spända förhållandena i Sydkinesiska sjön, där ett antal strategiska öar blivit föremål för en vårdnadstvist mellan Taiwan, Filippinerna, Vietnam och Kina.

Vilken plats ett självständigt Nya Kaledonien skulle få på den geopolitiska kartan, där tullkrig mellan Kina, EU och USA dominerar utvecklingen, är svårt att förutse. Klart är däremot att ögruppens rikliga naturresurser och utvecklade turismsektor är av intresse för världen bortom de turkosfärgade lagunerna:

– Nya Kaledonien är för litet för att kunna säkra upp sin självständighet, tror Philippe Gomès, inflytelserik politiker och tidigare president till den koloniala regeringen och parlamentsledamot i Frankrikes nationella församling, i en intervju med brittiska Telegraph och tillägger: Vi skulle snart bli en kinesisk koloni.