De drömmer om ett bättre liv i de gamla afrikanska kolonierna. Hundratusentals portugiser har i samband med finanskrisen sökt sig till länder i Afrika – framför allt Angola.
Men den nya tillvaron blir inte alltid som man tänkt sig, visar ny forskning.
PORTUGAL/ANGOLA Kraftiga lönesänkningar, omfattande arbetslöshet och djup oro inför framtiden. När finanskrisen slog till mot Portugal 2008 valde många att utvandra till landets före detta kolonier.
Fram till början på 2000-talet reste många angolaner till Portugal i hopp om arbete och trygghet. Nu är rollerna ombytta.
– Många portugiser reser dit för att tjäna pengar och stanna en kortare tid. Andra, till exempel de som har vuxit upp i Angola och minns sin barndom, vill bygga någonting långsiktigt och har för avsikt att stanna längre, både för sin egen och för landets skull, säger Lisa Åkesson, docent i socialantropologi vid Göteborgs universitet.
Det förflutnas taggar
Lärare, ingenjörer och byggnadsarbetare är vanligt förekommande yrken för de portugisiska migranterna. Även inom vården och banksektorn har efterfrågan varit stor. Relationen mellan migranterna och angolanerna är dock inte okomplicerad, konstaterar Lisa Åkesson som har skrivit en bok om de portugisiska migranterna i Angola.
Taggarna från det förflutna finns där och många av de gamla fördomarna lever kvar i förvånansvärt hög utsträckning.
– Det rör sig om 500 år av kolonial historia. Denna långa gemensamma historia gör att det finns många likheter mellan angolaner och portugiser. Man talar samma språk och kan heja på samma fotbollslag, säger Lisa Åkesson, men fortsätter:
– Samtidigt säger många av de angolaner som jag har talat med att portugiser är arroganta och fortfarande försöker bestämma.
Portugiserna kan å sin sida påfallande ofta underblåsa gamla koloniala fördomar om att angolaner är arbetsskygga och inte tillräckligt kompetenta, enligt Åkesson.
Måste betala mutor
Många portugisiska företag flyttade sin verksamhet till Angola i samband med den ekonomiska krisen. Det är framför allt här som de gamla mönstren avspeglar sig på arbetsplatserna. Men samtidigt måste portugiserna underordna sig den mäktiga angolanska partistaten. Det är en ny – och många gånger obekväm – situation för portugiserna, understryker Åkesson.
Portugiserna är tvungna att ha sina migrationsdokument i ordning, något som kontrolleras med särskild nitiskhet.
– Den angolanska polisen stoppar med förkärlek vita personer för att kontrollera att de har sina papper i ordning. Har de inte det så måste de betala mutor.
En annan aspekt är att portugiser som är anställda på inhemska bolag tenderar att vara mycket undergivna de angolanska företagsägarna. Ett annat problem är att migranter inom byggbranschen – majoriteten är anställda av portugisiska företag – har haft svårt att få ut sina löner.
Fakta: Portugisiska kolonier i Afrika
Portugal har haft många besittningar i och runt Afrika genom seklerna. Några av de viktigaste:
Angola. Självständigt 1975.
Guinea-Bissau. Självständigt 1973-74.
Kap Verde. Självständigt 1975.
Madeira. Autonom region inom Portugal.
Moçambique. Självständigt 1975.
São Tomé-Príncipe. Självständigt 1975.
TT
Bakgrund: Migranter söker bättre liv i ex-koloni
Under de senaste tio åren har över 100 000 migranter från Portugal sökt sig till ett bättre liv i ex-kolonin Angola. Denna migration har inte tagit slut, även om många portugiser har svårt att integreras i samhället. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet. Docenten Lisa Åkesson har i en ny bok kartlagt orsakerna bakom migrationen och hur människorna som flyttar bemöts i sitt nya hemland.
Boken bygger på ett 60-tal djupintervjuer med både portugisiska migranter och angolaner. Intervjuerna utfördes under regelbundna besök i Luanda – landets huvudstad och ekonomiska nav – som Lisa Åkesson gjorde 2013–2015.
När Angola blev självständigt 1975 emigrerade mer än 300 000 portugiser därifrån. I dag har den portugisiska ekonomin blivit allt mer beroende av angolanska investeringar. Den postkoloniala relationen mellan människor från båda länderna präglas emellertid fortfarande i mångt och mycket av det förflutna.
Källa: Lisa Åkessons bok ”Postcolonial Portuguese Migration to Angola: Migrants or Masters?”
