USA 2010 exploderade oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen och läckte ut miljontals fat råolja i havet och blev USA:s värsta miljökatastrof någonsin. Händelsen blev en dyr historia på alla sätt, såväl ekologiskt och ekonomiskt som politiskt och socialt.

I januari tidigare i år nådde British Petroleum (BP) en förlikning när det gäller skadeståndspaketet som inalles kommer att kosta det brittiska oljebolaget 650 miljarder i form av saneringskostnader, rättegångskostnader, ersättningar till näringsidkare och privatpersoner och en och annan slant till PR-byråer i hopp om att putsa till sitt nedfläckade rykte. Fläckarna på miljön väntas emellertid bli långvariga – vissa eviga – medan det politiska minnet visar sig vara desto kortare.

Explosionen i havsdjupet
Allt hände den 20 april 2010 på 1 500 meters djup. En explosion på Deepwater Horizon gjorde att olja flödade ut och innebar startskottet på en tre månader lång ekologisk mardröm.

Explosionen i sig krävde 11 arbetares död och 17 skadades. Omvärlden nåddes snart av bilder på oljedränkta och dödsdömda djur och kustområden vars stränder var draperade i svart guld. Fiske- och turistnäringar lamslogs och en påtagligt pressad Carl-Henric Svanberg, dåvarande styrelseordförande för BP, mötte pressen med orden: ”We care about the small people.”

Uttalandet skulle understryka BP:s omsorg och oro för de drabbade, men tolkades snarare som att Svanberg och oljebolaget brydde sig om ”kortväxta” eller ”mindre vetande”. En miss i översättningen eller inte, BP:s förhållande till dåvarande USA-presidenten Barack Obamas regering var under de hektiska sommarmånaderna 2010 allt annat än bra:

– BP är ansvariga för läckaget, således får BP också stå för notan, sa Barack Obama.

Fastän Obama till skillnad från Svanberg besökte katastrofområdet utanför den amerikanska sydkusten för att få en överblick över situationen fick även den amerikanska presidenten utstå kritik i den officiella kriskommissionens rapport som publicerades hösten 2010:

”Genom att först underskatta mängden av den läckta oljan och då, i slutet av sommaren, även tycks ha misskalkylerat den mängd olja som återstår i bukten gav den federala regeringen intrycket att den varken var kompetent att hantera oljespillet eller fullt ut dela med sig vidden av problemet till det amerikanska folket.”

Globala konsekvenser
När läckaget till sist täpptes igen den 15 juli hade nära 5 miljoner fat råolja läckt ut och orsakat stor förödelse. Åtta amerikanska nationalparker är alltjämt påverkade av miljökatastrofen och 400 djurarter befinner sig i riskzonen, däribland utrotningshotade sköldpaddsarter. Under ytan har forskare kartlagt förändrade förhållanden av bräckliga och redan innan Deepwater Horizon utsatta ekosystem som behöver flera decenniers lugn och ro innan de återhämtat sig.

25 000 kilometer kust över fem delstater – Alabama, Florida, Louisiana, Mississippi och Texas – drabbades av oljeläckaget och 2011 lämnade NASA-fysiken Bonny Schumaker följande vittnesmål till NBC News efter en överflygning av det drabbade området:

– Jag ser inga sköldpaddor, knappt några delfiner, få rockor, få hajar – det som vi brukar se. Min gissning är att den här delen av Mexikanska golfen är en illaluktande, död öken som dess annars vanliga invånare numera undviker.

2014 konstaterade National Wildlife Federation i en rapport om spårade sjukdomar hos djurarter att Deepwater Horizon alltjämt är en ”pågående katastrof” vars långsiktiga följder ännu inte går att överblicka långsiktigt. Utrotningshotade havssköldpaddor som migrerat från Mexikanska golfen exempelvis österut till västra Afrika eller söderut till Sydamerika har dött till följd sjukdomar som uppstått till följd av oljekatastrofen, något som understryker Deepwater Horizons globala spännvidd.

Jag ser inga sköldpaddor, knappt några delfiner, få rockor, få hajar – det som vi brukar se. Min gissning är att den här delen av Mexikanska golfen är en illaluktande, död öken.”

Politiska konsekvenser
Viktiga näringar som turism och fiske har visserligen återvänt till vattnen utanför Louisianas kust. Men politiskt innebar Deepwater Horizon en väckarklocka för beslutsfattare och en svår kris för den fossila bränsleindustrin.

Fem år efter miljökatastrofen manglade världens ledare fram Parisavtalet där globala riktlinjer och mål presenterades för att få bukt med klimatförändringarna. Mötet ägde rum samtidigt som USA genomdrev en rad tuffa lagstiftningar som bättre skulle skydda ekosystem, vattenresurser och jordar mot energisektorns intressen och miljöskadliga utvinningsmetoder. Lagstiftningar som bara några år senare, med Donald Trumps tillträde, antingen har upphävts via dekret eller öppet kritiserats av den Twitterglade presidenten.

Våren 2017 undertecknade Trump exempelvis ett presidentdekret som i ett penndrag upphävde hårdare regler och kontrollkrav när det gäller skydd av miljö och säkerhet för arbetare på oljeriggar ute till havs. En politisk kursändring som amerikanska forskare kallade en återgång till ”saker och tings ohållbara tillstånd före Deepwater Horizon”:

– Att försämra säkerhetsstandarden och samtidigt göra det lättare för bolag att borra efter olja ute till havs är ett katastrofrecept. Genom att kasta bort lärdomarna från oljeläckaget vid Deepwater Horizon utsätter Trump våra kuster och vilda djur och växter för risken för fler dödliga oljeutsläpp. Att slopa kraven på strängare havssäkerhet är inte bara detsamma som avreglering – det är uppsåtlig okunnighet, konstaterade Miyoko Sakashita, chef för oceanprogrammet vid Center for Biological Diversity i Arizona, i ett uttalande.